Denna text är inskriven våren 1998. Jag har i samband med detta skrivit in några kommentarer och dessa markeras med att de börjar med ordet: Kommentar.

Packlista

Utrustning   S=Staffan, C=Christer, B=Bengt, L=Lars, K=Köpa

Gemensamt

Sjukvårdslåda med plåster, sax, gasbinda, bomull, kompress (S)
Tält (L)    Stormkök (L,S)  Myggstift (S)   Stor vattenflaska (S)
Tvage (S)   Skott (C)   Svinto (S)  Kökshandduk (C)
Salubrin (B)    Nål, tråd (C)   Karta (B,S) Elastisk binda (S)  
Liten visp (S)  Smörkniv (S)    Stekspade (C)   Plastpåsar (C)  
Snöre (S)   Kompass (S,C)   Kortlek (S) Konservöppnare (B)
dl-mått (C) Radio (S)   Termos (L,C)    Ståltråd (C)
Liten tång (C)  Astronfilt (S)  Xylokain (L)    Osthyvel (S)
Smörbytta (S,L) Packpåsar(L)    Diskmedel (C)   Metanol 3 liter (L)
Tändstickor (K) Bred häfta (K)  Tvätt/Y3 (K)    Toarulle 2 (K)
Magnecyl (K)    Skavsårsplåster (K)

Personligt

Ryggsäck    regnskydd   Sovsäck     Liggunderlag
Mugg        Bestick (Kniv, Gaffel, Sked, liten sked)
Gummiband   Tallrik djup    Biljetter   Liten vattenflaska
Tvål        Tandborste  Tandkräm    Hårschampo  
Handduk     Kameror Film    Plastkasse 2 st.
Anteckningsbok  Pennor      Bok     Slidkniv
Godispåse   Vandrarstav Plånbok


Kläder

Mössa       Tjock tröja T-tröja (2st.)  Långärmad skjorta (2st.)
Träningsoverall Handskar    Linne       Tunna sockar (4 par)        
Kalsonger(5 par) Vadarskor  Underställ (tröja+långkalsonger)    
Kängor      Regnkläder  Knickers    Tjocka sockar (2 par)
Jacka       Shorts      Långa strumpor (2 par)

Vid avfärd

Skor, tunna sockar, kalsonger, långbyxor, linne, skjorta

Varmt vatten i termos (C,L)

Mat      p= vanlig portion

Kex 2 paket Mörkt bröd 4    Ljust bröd 2    Hårt bröd 6
Havregryn 1,5kg Välling 5 l Bacon 2paket    Falukorv 700g
Morötter 2 pås. Ris 1,2 liter   Torrmjölk 5 l   Bruna bönor 3
Fläsk 1 omg.    Socker      Kaviar stor Tortellini 16p
Köttfärssås 8 p Kaffe 1/2 kg    Snabbkaffe  Sås 3 förp.
Sesamkakor  Potatismos 32p  Russin 2 paket  Kräm 8 påsar fryst.
Torrfoder (5)   Smör 1kg    Soppor 4x2 li   Makaroner 16dl
Måltidsdryck 4  Salt        Senap       Pressad skinka 2 burkar
Ost 1/2kg Greve 1/2kg Herrgård  Peppar, vitlök  Bassilika (B)
Champinjonsås   Te      Salami      Snabbsoppa 3x4 st.
Ketchup     Torkad frukt 2 paket

Måltider

Frukost:    Gröt, välling, te, kaffe, mörkt bröd

Saltoluokta Söndag M    Bruna bönor, fläsk  

        Måndag L    Soppa, ris, hårt bröd
Sitojaure   Måndag M    Potatismos, pressad skinka

Rinim       Tisdag L    Soppa, ris, hårt bröd
Pielevalta  Tisdag M    Makaroner, falukorv

Mikka       Onsdag L    Torrfoder, mos, hårt bröd
Routesvagge Onsdag M    Tortellini, champinjonsås

Ledig       Torsdag L   Soppa, makaroner, hårt bröd
        Torsdag M   Torrfoder, mos

        Fredag L    Ris, torrfoder, hårt bröd
Kisuris     Fredag M    Bacon, mos, tillägg

Änonjalme   Lördag L    Torrfoder, hårt bröd
Ritsem      Lördag M    Servering i Ritsem

Bussresa    Söndag L    Mackor, kaffe, te
Gällivare   Söndag M    Mat i Gällivare

Dag 1: Lördag 4/8 1990 Vi packar våra ryggsäckar och lämnar Älvkarleby för att ta tåget till Gällivare för nära två veckors vandring i Sarek. Ryggsäckarna vägde runt 22-24 kg vardera, vilket inte är så mycket för en Sarekvandring. Kommentar: Tyvärr innehöll dagboken ingen text för första dagen. Dag 2: Söndag 5/8 1990 kl. 21.30 Jag sitter nu i tältet c:a 2 km upp för sluttningen från Saltoluokta. Vi åkte i går kväll med bil c:a 18.30 från Älvkarleby. Vårt tåg gick 19.20 och Lars åkte med ett tåg en halvtimme senare, då det saknades plats i det tåg som vi andra åkte i. Det var varmt på kvällen men under natten blev det svalare och det började sedan att regna. Kl. 9.30 i morse var vi framme i Gällivare, där det var mulet och regnade och var c:a 15 grader.	Vi gjorde i ordning mackor och åt varma koppen (soppa). Lars kom med sitt tåg kl 11.00. Kl 12.00 gick bussen mot Kebnats. Det kostade 70:-/person. Det var mycket folk som skulle med så det blev två bussar som kördes. Kl. 14.00 var vi framme i Kebnats. Därifrån åkte vi båt till Saltoluokta. Den kostade 35:- för STF-medlem och 50:- annars. Vi tänkte tälta där, vilket kostade 30:-/person för STF-medlem och 40:- annars. I detta ingick tältplats och tillgång till kök, dusch och toalett. Denna vecka var det dock musikvecka, så det skulle kosta 65:- extra/person. Vi tyckte att detta var för mycket, så vi packade ihop och gick några km uppför sluttningen. Vi har här satt upp tältet och lagat mat, vilket blev bruna bönor och stekt fläsk. Sedan har vi spelat kort hela kvällen för det har regnat hela tiden. Nu har de andra gått ned till Saltoluokta en stund och jag skriver på denna dagbok och hoppas på bättre väder i morgon.
Vi skall packa ihop och ge oss av den första vandringsdagen.
Vandringen var enkel utefter Kungsleden. I bakgrunden syns Lulep Kierkau.
Utefter Kungsleden är det oftast plankor och broar över vatten .
Vi äter frukost någon km norr om Sitojaure och skall gå mot Pastavagge.

Dag 4: Tisdag 7/8 1990 kl. 10.45 Vi är nu vid Lulep Pastajåkkå på väg in i Pastavagge. I söndags kom de andra tillbaka vid 11-tiden på kvällen från en liten musikstund i Saltoluokta. För säkerhets skull köpte de en liter T-röd, så nu har vi 4 liter T-sprit. På natten slutade det att regna och började att blåsa i stället. På morgonen vaknade Bengt först. Nu var det halvklart och ganska kallt, men det var bättre än att det regnar. Vi kom iväg vid 9-tiden och kom så småningom in på Kungsleden mot Sitojaure. Vi hade nämligen tältat en bit från leden. Vi hade vinden i ryggen och fint väder. Det var dock regnigt söderut. Efter någon km började jag känna av skavsår på vänster häl. Jag satte på den nya typ av skavsårsplåster, som blivit vanligt. Det fungerade mycket bra. Jag hade tydligen lyckats få detta sår på morgonen då vi packade ihop och jag bara hade stuckit in läderremmarna innanför skaften på kängorna, som var halvöppna. Man kan göra många typer av misstag.	Annars är jag mycket nöjd med de nya kängorna från Lundhags, som är gjorda i gummi nertill och har höga läderskaft. Men man får vara försiktig med skavsår. Vid 12-tiden var vi framme i raststugan, där vi åt soppa med ris i samt mackor och kaffe. Efter drygt en timme gick färden vidare. Det var lätt att gå på hedar med väl markerad stig. Det var en hel del renar, som korsade vår väg. Vädret var så fint, så det blev nästan för varmt. Jag hade tagit på långbyxorna av Goretex, men borde i stället haft knickers, som fungerar bra vid varmt väder. Vid 17-tiden var vi nere i Sitojaure. Där satt några andra fjällvandrare och några samer, vilka körde turisterna med båt över sjön. Man kunde åka varje dag med båten kl. 9.30 även från Rinim. Vi gjorde dock upp om att åka direkt på kvällen. Det kostade 130:-/person, vilket det visade sig vara värt. Vi fick ta på oss regnställ och regnskydd på ryggsäckarna. I början fick vi åka genom smala sund med stenar på båda sidorna. Därefter åkte vi rakt norrut i full fart mot stora vågor. Det stänkte in mycket och det var mycket kallt.
Vi tar en första paus vid Lulep Pastajåkkå och jag skriver i dagboken.
På väg upp i Pastavagge.
I Pastavagge fanns stora snöfält men varken vandringsleder, plankor eller broar. Detta är Sarek.

Dag 4: Tisdag 7/8 1990 kl. 20.00 Vi är nu i tältet vid Pielavalta. Jag hann inte skriva färdigt tidigare så det blir fortsättning nu. Det var mycket blåsigt på Sitojaure och när vi närmade oss norra stranden var man tvungen att följa en led med bojar i vattnet, då det var strömt och delvis grunt. Båtföraren lyckades med att få propellern insnörd i en av bojarna så motorn stannade. Det blev lite kritiskt, då båten drev mot grund. Vi tog över och två av oss rodde medan de andra gjorde propellern fri från rep från bojen så att den kunde startas igen. Båtfärden tog en dryg timme på c:a 15 km. Efter denna färd var vi ordentligt nerkylda. Kommentar: Det skulle senare visa sig att både Lars och Bengt hade blivit så nedkylda att det senare gav upphov till förkylning och feber. Då vi kommit i land gick vi från Rinim någon km för att tälta. Klockan hade blivit runt 19.00 och vi var hungriga. Det var svalt c:a 8 grader, men solen sken på sjön och det var fin utsikt. Jag saknade då en riktig toppluva, som man borde ha med. Till middag åt vi potatismos och skinka på burk samt mackor och en kaffekask för att värma sig. Vi somnade sött till bruset från en jokk. På morgonen blev jag väckt strax före 7.00 av att solen värmde till. Det var fortfarande fint väder men svalt. Vi träffade två killar, som gått vår sträcka men åt andra hållet. De skulle åka med båten 9.30 över Sitojaure. De hade haft tre timmar sol första dagen och sedan bara dåligt väder, så vi får vara nöjda med vårt väder. De berättade att man bör hålla högt upp i dalgången på östra sidan av Rapajåkkå norr om Pielavalta, för att gå över snöbryggan vid Tjågnårisjåkåtj-jokken. Kommentar: Det skulle senare visa sig att detta råd var mycket värt. Vi höll högt upp i dalen och hade inga problem att ta oss över jokken via snöbryggan. Samtidigt såg vi ett gäng längst ner i dalgången som försökte ta sig över jokken. De gav senare upp och var tvungna att gå upp till den höjd där vi var.	Strax efter 9.00 kom vi iväg för att gå genom Pastavagge. Det fanns en väl upptrampad stig att följa. Jag hade i början ingen jacka, men tog den på mig senare. C:a 500 meter före ingången till Pastavagge fanns en bra tältplats, som kan utnyttjas. Vi stannade för att fika vid Lulep-Pastajåkk vid början av Pastavagge. Det var där jag skrev lite i morse i dagboken. Vi kokade upp vatten till termosarna för soppa (varma koppen). Det blev ingen riktig lunch i dag. Vi följde sedan vid 11-tiden stigen uppför Pastavagge. Det var mycket imponerande branter på sidorna. Stigen var svagt uppför, så det var inte så jobbigt i början. Vi hade fortfarande lite sol, men det var svalt. Dalgången var imponerande och kan rekommenderas. Efter c:a 5 km fanns fina tältplatser. Vi skulle då även över vår första större jokk, vilket var klart efter en kvart. Fjälltopparna hade nu dragit åt sig moln och det regnade längre upp i dalgången. Vid 13-tiden stannade vi för att dricka vår soppa. Vi gjorde även ett antal mjuka och hårda mackor för att bli mätta. Det blev nu dags att ta på regnstället, då dimmolnen gav ifrån sig en del regn. Det var ordentligt kallt, då det blåste samtidigt. Mina jogginghandskar var ej bra. Jag borde ha riktiga läderhandskar och toppluva. Det var besvärligt med sommarhatten och kapuschongen från regnstället, som åkte fram i pannan. Vi gick vidare uppåt för att klara dom 350 meters stigning som skulle klaras av. Så småningom gick det utför igen. Vi kom fram till en större jokk, som tog någon kvart för oss. Jag hade då bra nytta av vandrarstaven och tycker den är bra att ha annars också. Mina långbyxor och jacka i Goretex fungerar mycket bra och klarar regnet någorlunda, så jag behövde ej ha regnstället hela tiden. Ryggsäcksregnskyddet visade sig på en gång vara för litet och täckte ej klädespåsen som jag har under stora säcken. Som tur var hade jag en stor svart plastsäck, som jag kunde ha klädespåsen i. Efter c:a 17.00 kom vi ner i dalgången där vi är nu och letade en tältplats. Vi var nu ordentligt trötta och tog första bästa plats efter någon km. Vi fick upp tältet i blåsten och lite regn. Vi kokade makaroner, stekte korv och åt kräm till efterrätt samt kaffekask på det. Vi ligger nu och vilar och alla verkar rätt trötta. Vi får se om det blir kortspel med 4-mansvist. Det har slutat att regna och vi hoppas på bra väder i morgon.
Vi passerade enkelt en jokk vid Pielavalta.
Vi har kommit fram till Rapadalens norra del. Detta är mitt i Sarek.
Detta är en av alla jokkar som vi tog oss över.

Dag 6: Torsdag 9/8 1990 kl. 20.45 Vi är nu i tältet i Ruotesvagge nedanför Niak. Vädret i går morse var inte så bra. Det hade blivit en sydlig vind och något varmare, men det var mulet och regnade ibland. Klocka var nästan 10.00 innan vi kom iväg. Vi gick först ner mot sjön Pielevalta, för Lars ville se om det fanns fåglar där. Vi tog oss över vadet vid sjön, vilket var mycket enkelt. Vi fortsatte sedan på Rapadalens nordöstra sida c:a 1.5 km upp i dalen. Vi gjorde detta för att passeringen av Tjågnårisjåkåtj måste ske högt med hjälp av en snöbrygga. Nere i dalgången är den mycket svår att passera. Utsikten över Rapadalen var magnifik från denna höjd. Vi gick fram till nästa jokk och lagade lunch, vilket var frystorkat och mos. Bengt hade börjat känna sig lite dålig och snuvig. Detta var troligen en följd av båtturen, då han satt mot vinden vid den långa färden över Sitojaure. Han provade att kolla febern, men min muntermometer visade inget. Efter lunchen vid 14-tiden gick vi över jokken, vilket var enkelt. Vi höll fortfarande högt uppe i dalen, men började att dra oss något nedåt. Vädret växlade men det var endast lite regn. Mina byxor och jacka i Goretex är superbra. De fungerar bra mot regn, vilket gör att jag inte i första taget behöver ta på regnstället. Vi siktade Mikkastugan mitt i Skarja, som är Sareks centrum. Vi kom fram vid 16-tiden. Där var vi verkligen inte ensamma. Det satt flera sällskap och lagade mat. Vi hade bara varit där en kvart så kom en helikopter och landade. Det visade sig att några grabbar tidigare på dagen hade hittat den kvinna som på lördag 4/8 hade ramlat vid vadning över Mikkajåkkå och försvunnit i jokken. Vi hade hört detta på nyheterna på radion vid avfärden hemifrån samt från vandrare som vi mött tidigare, så vi kände till detta men trodde att man hade hittat henne tidigare. Räddningstjänsten hade letat utefter hela Rapadalen men inte hittat henne. Det kom nu ännu en helikopter till hjälp. Folket började samlas för att titta på, men de ville inte att vi skulle vara i närheten. Kommentar: Detta är ett exempel på vad som kan hända i Sarek om man är ovan och framför allt om man fattar felaktiga beslut. I detta fall var det två kvinnor från Tyskland, som kanske inte var så vana med de vilda förhållanden som råder i Sarek. De hade försökt att vada över Mikkajåkkå en bit upp mot Sarektjåkkå. Men det gäller att kunna vända, då man märker att det är för farligt och att i stället kanske ta en omväg, som kan ta en hel dag extra. Efter denna händelse fortsatte vi in i Ruotesvagge ett antal km fram till Påisajåkåtj, där vi slog läger. Klockan var då närmare 19.00 och till middag åt vi Tortellini. Här inne i fjällvärden fungerar tyvärr inte min radio. Sist vi hörde något var i Rinim mycket svagt på P3. Annars var det i Saltoluokta, som vi kunde höra något. Det vore nog bra med en radio, som klarar dessa förhållanden. På nätterna sover jag i långtröja och långkalsonger samt träningsoverall, då det är så svalt. Det blir tillräckligt varmt med dessa kläder. Jag utnyttjar i stort sett alla kläder utom shortsen. Jag har bara använt knickers första dagen, men de fungerar utmärkt, om det är något varmare.	Kommentar: Det är inte alltid så här kallt i Sarek. 1969, då jag var strax över 20 år, gick vi fyra killar från Staloluokta genom hela Sarek och ner till Kvikkjokk. Jag gick då den mesta tiden i ett par gymnastikskor och ett par tunna nylonshorts och skjorta. Solen sken den mesta tiden och det var 20-25 grader varmt. Det var endast vid bestigning av Sarektjåkkå, som jag delvis hade mer kläder på. Tyvärr har jag ingen dagbok från denna vandring men dock ett flertal fina svartvita bilder. Skavsåret, som jag fick första dagen, känner jag inte av p.g.a. att skavsårsplåstret fungerar så bra. Kängorna är också mycket bra. Jag blir inte fuktig i dom och kan enkelt och snabbt snöra upp dom vid paus. På kvällen började även Lars att känna sig dålig. Han kanske var smittad av Bengt. I morse sov vi ändå till 8.30 och vädret var rätt dåligt. Det var kall nordlig vind och bedrövligt väder längre in i Ruotesvagge. Lars provade min muntermometer och hade 37.7, vilket är för mycket. Bengt hade troligen ingen feber, men kände sig krasslig ändå. Bara jag och Christer verkade vara i form. Vi beslöt att avvakta med vandring till efter lunch. Christer och jag gjorde i stället en klättring uppefter sluttningen mot fjället, där vi campade. Medan vi gick uppför så blev vädret bättre, så vi fortsatte trots att vi inte hade något ätbart eller dricka med oss. Till slut hade vi nästan kommit upp mot toppen och vädret var riktigt bra med sol. Utsikten över Ruotesvagge mot alla fjäll på andra sidan var magnifik. Vi kunde nästan se hela Sarektjåkkå med Stor- och Sydtoppen samt glaciären och kammen mellan topparna, som jag gick upp på vid vandringen 1969. På vägen ned gick vi på ett långt snöfält, vilket var roligt. När vi kom ned igen till tältet vid lunchdags låg Lars och Bengt och halvsov. De mådde tydligen inte så bra. Vädret längre in i Ruotesvagge var nu bättre, så vi beslöt att laga lunch, vilket blev soppa med makaroner och sedan vandra vidare. Vi gick då vidare på sydöstra sidan av dalgången och följde de stigar, som fanns i bland. Så småningom kom vi till det vad som kanske blir det svåraste. Det var över Smailajåkkå, där den kommer från glaciären och ned i Ruotesvagge. Lars och Bengt klarade jokken med sina stövlar, vilket jag inte kunde begripa hur dom bar sig åt. Jag tog på regnbyxor och hade gummiband, som höll dom fast. Jag kunde gå över på detta sätt, men blev troligen lite fuktig i kängorna. Christer beslöt att använda sina vadarskor och höll kängorna i handen. Detta fungerar bra men är mycket kallt, så det gällde för honom att det inte tog för lång tid. Vadet var egentligen inte så svårt, då det inte var strömt. Det bestod av flera vad på c:a 15-20 cm djup. Vi gick sedan vidare mot renvaktarstugan. Där inne fanns en sällskapssjuk tysk, som felaktigt utnyttjade gasolspisen och ville bjuda på te. Klockan var dock mycket och vi ville gå vidare för att hitta tältplats och laga middag. Vi hittade denna plats, som är strax under Niak. Till middag har vi ätit kycklinggryta, potatismos och mackor. Bengt och Lars mår fortfarande dåligt. Christer och jag har tagit över en del mat från Bengt. Lars, som bär det stora tältet, måste klara detta själv fast han kanske mår sämre. Nu ligger vi före tidsschemat en aning, så det kanske blir en halvdag i morgon också för en toppbestigning för Christer och mig beroende på vädret. Tysken berättade förresten att vädret är c:a 4 grader lägre än normalt i snittemperatur och mycket mer snö på fjällen än normalt. Vi har nu gjort av med 2 flaskor metanol. Det tycks tydligen räcka med 3 flaskor, men det är nog bar att vi har en extra flaska.
Framme vid Mikkastugan. Här fanns över Smailajåkkå en av de få broar, som finns i Sarek.
Helikoptern åker iväg med den förolyckade kvinnan.
Vi låg i ett Hilleberg 4-mans tunneltält med extra absid. Det fungerade mycket bra med alla fyra i tältet och två stormkök i gång i absiden.
Ett kallt och regnigt Ruotesvagge.
Jag torkar bort svetten efter en hastig fjällklättring.
Molntäcket lättade så pass att vi kunde se Sarektjåkkå.
Utför fjället använde vi snöfälten så det gick snabbt.
Det var besvärligt att passera Smailajåkkå. Här hoppar Bengt över det djupaste stället.

Dag 8: Lördag 11/8 1990 kl. 12.30 Vi ligger nu vid bron över Vuojaätno i Akka i gassande solvärme. I går morse vaknade vi vid 8-tiden. Vädret var det sämsta hittills med kall nordlig vind , regnstänk och låga dimmoln. Vi hade inget annat att göra än att packa och gå vidare. Som tur är så har vi ett mycket bra tält med 2-3 m² absider, där man kan ha packning men framför allt laga mat. Det är ett fyrmans tunneltält från Hilleberg. Vi kom iväg vid 10-tiden. Lars och Bengt var fortfarande förkylda men något bättre än tidigare. Vi siktade in vår vandring mot renvaktarstugan vid Suottasjåkkå norr om Niak. Det var dåligt med stigar, vilket medförde att vi ibland kom ifrån varandra med upp till 500 meter. Vid Suottasjåkkå fick vi vårt svåraste vad under hela vandringen. Det var upp till 50 meter brett fördelat på flera grenar och minst 2 dm djupt. Lars och Bengt lyckade även vid detta vad att komma över med sina stövlar utan att bli blöta. Christer och jag använda våra vadarskor. Jag drog upp byxorna över knäna, satte fötterna i plastkassar och sedan i skorna. Jag drog sedan på mig regnbyxorna och spände dom hårt med knapparna och dessutom med gummiband. Sedan bar det av ut i kylan, det var väl 0-1 grader i vattnet. Jag gick så fort som möjligt för att få det överstökat. Jag hade då mycket stor nytta av vandrarstaven som stöd. Vid ett tillfälle var jag oförsiktig och råkade gå på c:a 1/2 meter djupt vatten. Det gjorde inte så mycket då jag hade regnbyxorna på mig. Mina byxor under hade halkat ner under knäna men de blev som tur var inte blöta. När jag sedan kom i land var fötterna stelfrusna och det var vatten i plastkassarna. Dessa fungerade inte så bra då de var för korta. Man skulle ha ett par långa plastpåsar att ta på. Vadarskorna var dock mycket bra att ha. Kommentar Vad är vadarskor? Det är helt enkelt ett par extra låga skor, så lätta som möjligt, som används vid vadning. Man kan inte använda de vanliga joggingskorna, då dessa skall vara torra. Numera finns det gummiboots, som man kan dra över kängorna och sedan regnbyxor över detta. Då klarar man djup på 1/2 meter eller mer. Christer gick vidare upp till stugan, där de andra satt, för att byta om. Jag bytte om direkt vid jokken, då jag ville torka fötterna och få igång blodflödet i dessa. Det gäller att undvika sviter från nedkylningen.	Jag gick sedan upp till stugan, där de andra satt på läsidan. Det regnade inget, så det var egentligen ett bra vandrarväder, dock lite kallt. Jag gick som vanligt i undertröja, T-shirt, skjorta och fjälljacka, som fungerade bra mot regnstänk. Jag saknade dock en toppluva. Vi åt frystorkad köttfärssås med spagetti samt ris och mackor. Vi var klara vid 2-tiden och gick sedan vidare mot passet mellan Akka och Sjnjuftjutis. Vid passet var det en djup dalgång med en sjö längst ned. Tysken, som vi träffat tidigare, hade rekommenderat västra sidan av passet för att undvika jokkarna från Akka. Vi kom dock in på östra sidan av sjön och fortsatte där, då det fanns en väl upptrampad stig. Vi korsade en jokk från Akka. som var mycket enkel att passera. Så småningom började det att luta nedåt och vi såg Ritsem på andra sidan av Akkajaure. Vädret hade blivit betydligt bättre med lite sol. Vi hittade en bra tältplats en bit ner på sluttningen. Tältet kom upp och vi åt stekt bacon och mos med mackor till middag. Det var lite sol och riktigt mysigt. Vi tog fram liggunderlag och sovsäckar. Där satt vi ute och spelade fyrmansvist till kockan 12 på natten. Så här härligt hade vi inte haft det tidigare, så vädret betyder mycket. Vi gick sedan och lade oss. Runt omkring sprang vildren och vi kunde höra dom på natten, då man vaknade till. Vi vaknade sedan upp i morse vid 8-tiden. Nu var det nästan helt klart väder. Vi hade ingen sol då den var dold av Akka, men den sken över Akkajaure. När vi hade ätit frukost kom solen över oss. I dag blev det ingen jacka utan bara T-shirt och skjorta. Då det var en ordentlig stig att följa gick det snabbt utför. Efter någon km kom vi ned på Padjelantaleden. Där är det ännu enklare att gå med plankor över sankmark och broar över jokkarna. Vi stannade ett slag och solade i den skarpa solen samt tittade upp mot Akka, som är ett ståtligt fjäll. Efter några km på Padjelantaleden kom vi till den stora bron över Vuojatätno, som är en riktig flod. Vi har nu stannat på andra sidan floden för att äta lunch. Det är bara någon km kvar till Änonjalme och båtbryggan, där vi skall åka båt klockan 16. Jag sitter nu i bara shorts och T-shirt och tycket att det nästan är för varmt. Vi skall äta färdigt och så småningom gå ned till båten.
Det var besvärligt att passera Smailajåkkå. Här hoppar Bengt över det djupaste stället.
Dimman låg tät vid Niak. Vi packade och gick vidare.
Suottasjåkkå var ännu svårare att vada över, men Lars och Bengt lyckades gå över torrskodda med sina höga stövlar.
Vi rundar passet mellan Akka och Sjnjuftjutis
Vi hittade en bra tältplats en bit ner på sluttningen intill Akka-massivet.
Vi följer Padjelantaleden utefter Vuojatätno.
Här vilar vi oss i solgasset vid bron över Vuojatätno.
Akkamassivet. Sista dagen kom det fina vädret.

Dag 10: Måndag 13/8 1990 kl. 15.00 Vi är nu tillbaka i Älvkarleby. Vi gick i förrgår vidare från vårt lunchställe vid 14-tiden. Efter 2 km kom vi till Akka-stugorna. Det är 3 stugor för övernattning och matlagning. Vi fortsatte direkt på stigen några km och kom då till Änonjalme. Där fanns ett enkelt café och möjlighet att köpa lite mat. Därifrån gick även båten kl. 16.40 över Akkajaure till Ritsem. Detta kostade 75:- för STF-medlem och 90:- för övriga. Vid överfarten till Ritsem hade vi en fantastisk vy mot Akkamassivet med en solklar himmel.

I Ritsem gick vi upp till STF-stationen och hoppades på att kunna äta middag. Restaurangen var dock nerlagd sedan 1986. Vi beslöt oss för att hyra rum för 75:- per person. Lars och Christer med tysken, som vi träffat tidigare inne i Sarek och som dök upp vid båten, gick och tog en bastu. Kommentar Här tog tyvärr dagboken slut men vi sov väl över i Ritsem och åkte sedan med bussen på morgonen därefter ned till Gällivare och åkte senare med nattåget därifrån ned till Gävle.

Error processing SSI file
Error processing SSI file