Dag 1: Lördag 1/8 1998 kl. 11:30

Trots att vi inte skall tälta väger packningen nära 20 kg, vilket är gränsen på flyget.

Vi var två stycken som åkte bil från Älvkarleby till Tierp, där vi sedan åkte tillsammans med de övriga i sällskapet. Vi var då 9 st. Dessutom tillkommer Anders, som skall guida oss i Kebnekaise samt en journalist från STF Turist.

De var också väldigt noga med att man inte hade med någon T-sprit varken i ryggsäck eller i handbagage. Som tur var hade alla termos i stället för stormkök.

Flygkaptenen meddelar oss nu att vi är på 8800m höjd och solen skiner (så klart). I Kiruna är det växlande molnighet, sydostlig vind och 17°C. Det är betydligt bättre än vad som sades i går kväll med ihållande regn.

Dag 2: Söndag 2/8 1998 kl. 00:15

När vi i morse med flyget närmade oss Kiruna blev vädret sämre och när vi skulle gå den korta sträckan från planet till stationsbyggnaden hann vi bli blöta av en kraftig regnskur. Jag bestämde mig därför att byta om till kängor och ha Goretexjackan i närheten.

13:30 kom bussen och den blev halvfull redan på flygplatsen. Man kunde lösa en tur och retur biljett Kiruna-Nikkaluokta för 108:- men bara en enkel biljett Kiruna flygplats - Kiruna för 40:-. Varför man har detta system kan man fråga sig och det tog dessutom tid att lösa dessa biljetter för alla passagerare.

Bussen gick sedan till busstationen i Kiruna, där många väntade och bussen blev överfull med några stående.

En kvart försenad kom vi iväg. Busschaffören körde dock fort, så vi kom fram i tid ändå till 15:10. Vädret var rätt så växlande, men många regnskurar syntes runt om.

När vi kom till Nikkaluokta gick vi två st. till restaurangen för att äta pytt i panna för 58:-, medan de andra i sällskapet satte sig utanför för att äta medhavd lunch.

Det tar drygt 20 minuter att få maten serverad, då de tydligen inte har någon färdiglagad mat. Man kunde åtminstone ha en dagens rätt, som är färdig. Dessutom vet man ju när bussen kommer in till Nikkaluokta. Men så här blir det väl när det saknas konkurrens.

Vår guide Anders med hunden Pontus anslöt nu även till oss. Han hade åkt bil i stället. Vi började att gå från Nikkaluokta kl. 15:50. Båten vid Ladtjojaure skulle gå 17:00, så det var stor risk att vi skulle missa den.

Det var stenigt och uppför, vilket blev jobbigt för en del i sällskapet. Redan här började nog en del att dra på sig knäproblem. Men vi kom så småningom fram till fjällstationen kl. 21:35.

Senare samlades vi i huvudbyggnaden för att avsluta dagen, dricka en kopp kaffe, hurra för Christer som fyllde år och planera för i morgon. Vi kommer då troligen att gå i dalen och fram till Silverfallet.

Dag 2: Söndag 2/8 1998 kl. 09:15

Jag glömde tidigare att skriva att jag i går morse före avresan tejpade fötterna med 5 cm bred luktaplast både horisontellt och vertikalt uppifrån och under hälen på båda fötterna. Då är risken liten för skavsår.

Det är något att lära för österrikarna (Se Mayrhofen-98). Tyvärr blev inte kläderna i torkrummet torra, då torkfläkten slutade 21:00 och även om det var varmt i rummet sent i går kväll så var kläderna något fuktiga i morse.

Antagligen stänger man av fläkten så att folk ska kunna sova eller vara ostörda. Men det fungerar säkert bra om man hänger upp kläderna lite tidigare i rummet.

Dag 2: Söndag 2/8 1998 kl. 19:30

I dag har vi haft en skön och avslappnad dag trots att vi har gått upp mot 15 km. Vädret höll sig rätt bra på förmiddagen fast molnen hängde tungt över topparna.

Vid Silverfallet såg jag nu i bra väder hur brant det var på sidorna ovanför fallet. 1991 gick vi i hällregn uppifrån Singivagge ovanför Silverfallet och ner till den punkt, där vi var nu ( se Abisko - Kebnekaise 1991).

Dag 3: Måndag 3/8 1998 kl. 19:30

I går kväll lyssnade vi på föreläsningen om de olika turer som finns. Denna började 20:30 och det var fullt med folk som lyssnade, så det blev väldigt varmt i rummet. Man skall komma ihåg att det även finns andra turer än en toppbestigning av Kebnekaise. Man kan t.ex. bestiga Tuolpagorni.

Efteråt samlades vi 11 i sällskapet för att bestämma hur vi skulle göra. Vi skulle ha fått en egen guide för toppbestigningen, men sedan fick vi inte det. Det fanns två fulltecknade grupper med 40 personer i varje, som skulle upp med guide.

Vi fick då ut särskilda ryggsäckar för detta redan i går kväll, så att vi kunde packa dessa. Man skall bl.a. ha mössa, handskar, regnställ, byte av undertröja, tjock tröja, termos med varmvatten, lunchpaket och flaska, som man fyller med kallt vatten och dricker ur då man blir törstig. En topptur med hyra av ryggsäck kostar 140:-.

I morse var vi igång 7:00 för att äta ordentlig frukost och kl. 8:00 fick vi reda på att vi skulle gå med första gruppen 8:30. Vädret var rätt bra.

Maria, som var vår ledare för toppturen, började med information om turen och drog sedan iväg med oss mot Östra leden.

Först är det något brant och man ser inte toppen. Sedan planar det ut och toppen tornar upp bestående mest av is. Oftast är det snö på toppen, men nu var det mest is.

Däruppe på toppen var det en fantastisk utsikt åt alla håll och särskilt åt norr mot Abisko, där vädret var mycket fint. Då vi var så många, fick vi gå några stycken i taget upp mot toppen.

Vi gick en annan väg nu än då vi gick upp. Över glaciären var det mycket blött och sprickor, så de som hade låga kängor kanske blev blöta om fötterna.

Sedan vi passerat ett fält med stenskravel kom vi fram till Kebnetjåkka glaciären. Vi skulle åka rutschkana utefter denna. Det gick ibland mycket fort och den blöta snön sprutade upp.

Strax före 16:30 var vi tillbaka vid fjällstationen. Solen sken och det var ljumma sydvindar som mötte oss. Vi lämnade tillbaka ryggsäckarna vid sportstugan samt betalade för toppturen.

Vi väntade sedan till framåt 20:00 med att laga middag, då det vid denna tid blir lite mindre folk i köket. Nu har vi haft samling med eftersnack om dagens tur till framemot midnatt. I morgon är det dags för en tur till Tarfala.

Dag 4: Tisdag 4/8 1998 kl. 13:00

Vi har fått möjlighet till detta genom att vi tillhör en STF-grupp med guide, som har ordnat detta. Annars måste man gå vidare till STF-stugan, som ligger 500 m längre bort.

Vi startade vår i morse strax efter 9.00. Då hade redan första gruppen för toppbestigning varit iväg en halvtimme och den andra gruppen skulle också gå.

När vi gått en bit uppåt, började det att regna så vi tog på regnställ. Stigen blev blöt och stenig och gick ibland brant uppåt. Man märker vad mycket sämre vandringen blir då vädret är dåligt.

Det är nog tveksamt om grupperna, som går mot Kebnekaise, kommer upp idag. Vi hade tur som valde att gå upp igår.

Efter drygt 3 timmar var vi uppe här vid stugorna. Den sista biten upp var det väldigt stenigt och tät dimma, men nu har det blivit bättre.

Kl 14.00 skall vi få vår föreläsning och sedan vänder vi om tillbaka.

Dag 5: Onsdag 5/8 1998 kl. 17:00

Igår berättade Per, föreståndaren i Tarfala, om forskningen i Tarfala. Därefter visade han även många fina bilder. Vi avslutade mötet med kaffe och gjorde oss i ordning för att gå tillbaka.

På väg utför stigen så blev vädret sämre igen. Det regnade häftigt och det blev halt på stenarna. När vi en timme senare närmade oss Tarfalabron öppnade sig plötsligt himmeln solen sken. Så snabbt förändras vädret i fjällen.

Det serverades sallad, sill och potatis till förrätt och fläskkotlett med potatis och sås till huvudrätt. Till detta drack vi husets vin. Vår reseledare Leif lyckades även beställa in glass med hjortronsylt till efterrätt, så vi fick en härlig middag.

Vi satt och pratade i restaurangen till framemot 23.00. Stationen är öppen hela natten om det kommer vandrare, som behöver hustak.

Flera i gruppen har nu fått ont i knäna av vandringarna och tre st. följde ej med, utan skulle spara sig för att klara av de 13 km som vi skall vandra i morgon mot Nikkaluokta.

Ingen har faktiskt fått skavsår, vilket kan vara vanligt (se min vandring 1992 Kebnekaise - Vakkotavare). I stället har det blivit problem med knäna och då behövs elastisk binda eller en stödstrumpa, som man kan dra över knäet.

Vi såg många personer, som fortsatte mot Vierranvare. En del insåg så småningom att det var för sent att fortsätta upp till toppen utan vände om.

Vi såg även på Björlings glaciär högt ovanför oss de två grupperna med guider, som gick Östra leden upp till toppen.

De som var på väg över Vierranvare och upp mot Kebnekaise kunde nog lätt gå fel i denna täta dimma. För vår del gick vi i dimman utför mot Ladtjovagge. Hela tiden växlade vädret. Vi var framme vid stationen igen 15.00, så vi har nu haft en skön eftermiddag och vilat på rummet.

Dag 6: Torsdag 6/8 1998 kl. 19:30

I går blev det nog rekord med antal övernattningar på stationen. Regnet vräkta ned på kvällen och många som tältade kom för att få tak över huvudet inomhus. Man lade då ut madrasser i diverse utrymmen och t.o.m. i bastun.

I morse var vi uppe tidigt för att packa och städa och komma iväg vid 9.00 mot Nikkaluokta. Vädret var lika dåligt med tät dimma och regn som kvällen före. Trots detta gav sig gänget för topptur iväg 8.30 för att bestiga Kebnekaise, men en halvtimme senare kom de tillbaka, då det regnade för mycket.

Vi kom iväg strax efter 9.00. En i sällskapet hade dock för ont i knäet, så han skulle åka med en av helikopterturerna tillbaka till Nikkaluokta. Denna tur kostade 390:-.

Under vår vandring mot Ladtjojaure blev vädret bättre med sol och högre temperatur. Vi kom fram till sjön efter knappt 3 timmars vandring. Det kom hela tiden många vandrare, som ville med båten 12.30. Som tur var hade man tagit den stora båten som rymde många vandrare.

Därefter samlades vi i restaurangen och beställde olika rätter. Det tog även denna gång mycket lång tid att få den beställda maten, men nu hade vi tid att vänta då bussen skulle gå långt senare.

Så småningom kom två bussar för att ta oss in till Kiruna och flygplatsen. Vi tog avsked av vår guide Anders, som skulle bila till Höga Kusten med sin hund. I stället för att åka buss till flygplatsen kan man även åka taxi vilket kostar 400:- för 4 personer och 700:- för 5-7 personer.

Vi var framme vid flygplatsen redan 17.30 och fick vänta i 2 timmar på planet. Vi kommer att landa på Arlanda strax före 21.00 och runt 23.00 är vi tillbaka i Älvkarleby.

Detta har varit en mycket lyckad variant på fjällvandring med trevligt sällskap och ett skönt boende. Om du vill ut och vandra i fjällen men känner dig osäker på hur man gör, kan jag rekommendera att du kontaktar STF och går med i en grupp med ledare.