Dag 1: Torsdag 15/7 1999 kl. 17:00

Dag 2: Fredag 16/7 1999 kl. 21:00

I går kväll startade vi vår resa från Gävle med tåget kl 19.17. Vi hade två liggplatser i en liggvagn för 6. Där låg bl.a. 3 killar som skulle vandra genom Sarek.

Vi trodde att tåget under natten skulle köra ikapp det oväder som härjat söderut, men som tur var låg det före oss.

Tåget var något försenat, så vi kom fram till Kiruna kl 10.30. Då var det mulet , duggregn och varmt. Vi väntade i tågstationens väntsal några timma fram till 12.15, då bussen skulle gå.

Det var även många andra vandrare där, som hade åkt med tåget och nu skulle vidare till Nikkaluokta. En del passade på att göra en promenad upp till centrum.

Vi hann även bli bekant med några, som vi senare kom att träffa flera gånger under veckan. Medan vi väntade på bussen upphörde regnet och det ljusnade.

Båten över Ladtjojaure skulle gå 14.00, vilket ingen hinner med, då det tar drygt en timme att gå till sjön. Nästa båt skulle sedan gå först 15.30, så vi åt först pytt i panna i restaurangen i Nikkaluokta.

Alla som åt där samt alla som gick direkt till Ladtjojaure var vid sjön, då båten skulle gå 15.30. Detta medförde att det blev väldigt fullt på båten och några kom ej med. Det hade varit bra om båten som gick 14.00 i stället hade gått 14.30 och då tagit de vandrare som gick direkt från bussen till sjön.

När vi åkt över sjön och in i deltat syntes att det var extremt högvatten. Det hade nämligen regnat mycket från ovädret, som gått före oss samt att det var varmt (25 grader) och full snösmältning.

Båten åkte därför längre in i floden än vanligt, då bryggan inte gick att använda. Vi fick använda en mindre båt som provisorisk brygga och försöka att hoppa iland, vilket var lite svårt för en del men det gick bra.

Vädret är delvis ostadigt med mörka moln runt topparna och det har även kommit regnstänk.

Vi har även ringt hem och meddelat att allt är ok. 1997 byggde Telia en GSM-antenn på andra sidan av Ladtjovagge, så det går bra att ringa runt Kebne. Vi läser nu, skriver dagbok och lyssnar på radion.

Dag 3: Lördag 17/7 1999 kl. 13:00

I natt drog det igång och regnade ordentligt och det har fortsatt att regna hela morgonen. Vi tog det lugnt i morse och sov till 10.00. Det småregnade och var dimmigt.

Vi åt frukost på det varma vatten som fanns kvar i termosen från igår, så vi behövde inte dra igång stormköket.

Eftersom det regnade när vi bröt upp packade vi ryggsäckarna inne i tältet. Normalt har jag tältet längst ner i ryggsäcken, men nu packade jag först innertältet i en kasse och lade i ryggsäcken och sist av allt packade vi ihop yttertältet och lade detta i ryggsäcken. Detta medför att innertältet är torrt trots att det regnar.

När jag skulle ta på mig min ryggsäck hade en sprint till höftremmen ramlat av så höftremmen var lös. Jag lagade även detta med sprängtråd, vilket alltid är bra att ha med.

När Sandra sedan tog på sig sin ryggsäck igen lossnade hennes höftrem. Den var fastsydd på ett ställe, vilket inte gick att laga så hon får bära ryggsäcken utan höftbälte.

När vi sedan skulle gå hittade Sandra sprinten till min höftrem, så jag skall sätta tillbaka den senare.

Vi gick sedan i blötan den km som var kvar hit till fjällstationen. Här är rätt tomt nu mitt på dagen, men det dyker väl upp folk till kvällen. Enligt väderprognosen blir det hyfsat väder i två dagar och sedan sämre så vi går vidare i eftermiddag.

Dag 3: Lördag 17/7 1999 kl. 19:00

På eftermiddagen idag gick vi vidare efter att ha fikat vid fjällstationen. Vi mötte folk, som kom från Singistugorna och hade haft stora problem med vad över jokkar bl.a. den som jag nu sitter vid.

Man skulle i stället gå uppför Östra leden och passera jokken över en snöbrygga. Strax före denna, när vi stod i regnet, funderade vi på om vi skulle gå vidare.

Det är nu någorlunda bra väder med t.o.m. blåa gluggar i molntäcket. Vi försöker att torka våra blöta kläder samtidigt som man skall freda sig mot all mygg.

Vädret kommer nog att bli bättre i morgon och vi planerar för en topptur, men frågan är hur man skall passera den här jokken, som inte är att leka med. Den kommer antagligen att minska, om det blir uppehåll, men frågan är om den blir tillräckligt liten. Den kan bli farlig för många vandrare de närmaste dagarna.

Dag 4: Söndag 18/7 1999 kl. 12:30

Vi klev upp 5.30 i morse och då var det riktigt bra väder. Efter att ha ätit frukost, värmt hett vatten till termos och packat det vi behöver i en ryggsäck gav vi oss av 6.45.

Det blev lättare att gå då vi nådde fram till Västra leden, men då blev det tvärbrant upp mot Kitteldalen.

Samtidigt gick tre personer från ett tält i Kitteldalen. De gick alla tre med stavar, vilket börjar bli vanligt i år. De gick så småningom i kapp oss. De hade gått från Nikkaluokta och hela vägen upp till Kitteldalen på en dag, vilket är väldigt mycket.

Vi kämpade vidare över Vierremvare och ner i Kaffedalen, där vi fikade varma koppen och hårt bröd. Vi fortsatte sedan från Kaffedalen 11.00 och var uppe vid toppstugan 12.00.

Det kändes som om stigen drog iväg för mycket mot väster och ibland var den väldigt svår att se. Man måste hela tiden titta ordentligt. Sedan kom vi upp mot fångstarmen, vilket är höga käppar med kors på.

Man följer sedan dessa åt höger och kommer sedan fram till stugan. Det visade sig senare att den rätta leden hade svängt av till höger och sedan rakt upp mot toppstugan. För att se detta måste man se de röda prickarna, som finns på en del stenar, så man får inte var färgblind.

Under tiden kan jag konstatera att det har blivit väldigt skräpigt och nedslitet i stugan. Det verkar som att det är en del turister, som når toppen, skräpar ned utan att städa efter sig. Om man tar med sig olika förpackningar på vandringen skall man även ta med sig detta tillbaka.

Toppstugan har sedan 1997, när jag var här sist, blivit mycket sämre med skräp, trasiga fönster, vatten på golvet, trasigt tak, uppeldade madrasser o.s.v.

Ansvariga får nog ta nya tag och sätta ordentliga regler för hur stugan skall användas. Men det är viktigt att den finns för alla vandrare.

Ett förslag kan vara att ta bort spisen, ha en ordentlig plåtbänk, inga tyger eller madrasser utan enbart trämöbler/sängar och att alla, som vill använda den, skall betala för detta i fjällstationen.

Dag 5: Måndag 19/7 1999 kl. 16:00

I går hade vi riktigt tur med vädret fast det egentligen var dåligt. När vi skulle gå mot toppen strax efter 12.00 började det att regna ordentligt, så vi stannade kvar i stugan.

Framåt 14.00 slutade det att regna. Vi gick då mot toppen, vilket tog c:a 25 minuter. Själva toppbestigningen på snöfältet tog sedan c:a 15 minuter. Vädret hade blivit så pass bra att man såg fjällen runt om, men man kunde inte se till Sarek. Det var helmulet men högt i tak.

Det vore bra om dessa "leder" var bättre markerade. Det finns tydligen röda prickar, som det gäller att kunna se. Dessa har man dessutom ingen hjälp av om det ligger ett snötäcke över. Det finns även stenrösen här och där men de markerar inte leden så väl.

På väg utför snöfältet ner mot Kitteldalen satte jag på mig regnbyxorna och drog dom över jackan, så att den inte skulle ta in snö. Sedan åkte jag på ändan utför med Sandra bakom mig.

Det gällde att bromsa ordentligt med klackarna då det var brant. Alternativt kan man gå/kana ner på kängorna (se Kebnekaise 97) eller gå utför på stenarna.

Vi följde Västra leden neråt och kom nästan fram till Jökelbäcken, som kom från Östra leden. Det var fortfarande svårt att vada över den, så vi gick uppåt mot snöbryggan, där vi hade vårt tält på andra sidan.

Vi gick över på snöbryggan, som fortfarande var stabil, men man vet aldrig när den faller ihop. När vi sedan kom till tältet 20.15 och var blöta och trötta började jag direkt med maten. Om jag hade gått in i tältet hade jag nog inte kommit ut igen.

Sedan var det dags att byta till något torrt och försöka att sova. Det regnade halva natten och sedan klarnade det upp och blev kallt. Jag sov inte många timmar framför allt för att tältet låg på en sluttning, så man halkade hela tiden ner på det hala liggunderlaget.

I morse kändes det dock att värmen kom. Det var helt klart och solen sken. Tack vare solen kunde vi torka alla kläder och annat, som vi lagt ut på marken. Under tiden kom flera vandrare förbi, då vi låg bara 5 meter från Östra leden. Bl.a. kom två grupper med guide för en topptur.

Dag 6: Tisdag 20/7 1999 kl. 13:00

I går fortsatte vi att ta det lugnt och vilade benen efter toppturen. Efter middagen, som vi tillagade i servicehuset, gick vi ner till huvudbyggnaden och läste lite och tog det lugnt.

När vi sedan gick tillbaka mot tältet efter 21.00 hade molnen delvis skingrats. Det var stark västlig vind och ingen mygg. Solen sken på Tuolpagorni innan den gick ned.

I natt kändes det att det var rätt svalt med 5-10 grader och vinden avtog. I Morse var det helt klart väder, rätt varmt och full fart på alla, som ville iväg i det fina vädret.

Vi var klara 9.30 och gick då iväg mot fjällstationen och såg att det var 16 grader i skuggan. Senare var vi framme vid Tarfalabron och vek av uppåt mot Tarfaladalen.

Det var delvis rätt brant men en fin stig att vandra. Man måste dock ha kängor eller stövlar, då det även är blött och stenigt.

Innan vi kom till stugorna vek vi av uppåt från leden och gick c:a 20 minuter en bit ovanför leden. Till slut avtog sluttningen och vi kunde se forskningsstationen och Tarfalastugorna.

Dag 7: Onsdag 21/7 1999 kl. 10:00

I går fortsatte vi efter lunchen och tog sikte direkt på Tarfalastugan och hade då forskningsstationen nere till vänster. Leden går en bit från forskningsstationen, så att vi vandrare inte kommer dit och stör deras verksamhet.

Vi gick dock en bra bit ovanför leden och njöt av utsikten. Man kunde se både syd- och nordtoppen av Kebnekaise samt alla glaciärerna.

Vi träffade där två män, som höll på att sätta upp sitt tält. De hade gått från Kungsleden in i Kuopervagge och tältat och sedan gått över passet till Tarfala.

Samma vandring hade jag själv gjort 1974 men med sämre väder. Det är bara stenskravel i Tarfaladalen vid stugan, men man har tagit bort stenar och gjort plats för c:a 5 tältplatser.

Vi lämnade stugan 14.30. Det gick fort utför dalen och redan 17.00 var vi tillbaka vid fjällstationen. Det var nu 19 grader i skuggan, solsken och svag ostlig vind.

Vi gick sedan till tältet och låg och vilade och pratade med andra tältare och vandrare. Man lär alltid känna en del personer, som man sedan kan träffa flera gånger under vandringsveckan och då känns det som att ha varit bekant med varandra i flera år.

Det tog ett tag att somna i går kväll, så vi lyssnade på radion ganska länge.

Trots detta kom första gruppen och strax efter vid 9.00 kom nästa grupp för en toppbestigning. Vi gick till huvudbyggnaden och köpte de 5 sista bröden, som vi skulle äta till frukost.

Det visade sig senare att smöret av värmen inne i tältet igår hade smält, så det var oanvändbart. När jag skulle köpa mer var det stängt i boden här i servicebyggnaden.

Boden har öppet 8-10 och 16-18 medan servicebyggnaden är öppen 6-23. I huvudbyggnaden är receptionen och butiken öppen 8-11.30 och 13-21 och restaurangen är öppen 7.15-17 och 18-21.

Dag 7: Onsdag 21/7 1999 kl. 16:00

Under dagen verkar det som två helikoptrar har gått i skytteltrafik till Nikkaluokta. Många vandrare flyger tydligen dit efter kanske en jobbig topptur, då man blir stel i kroppen och inte orkar med en vandring på 13 km + båt 6 km.

Vi åt lunchen i restaurangen här i huvudbyggnaden. Jag smakade på köttfärslimpan och Sandra åt viltpizza (med renkött och pepparrotssås) för 75:-/st. Det var mycket goda rätter båda två.

Det finns många utrymmen här i huvudbyggnaden, där man kan sitta och läsa, spela spel eller bara prata. Nu under eftermiddagen, då det är så dåligt väder, har det samlats allt fler personer i byggnaden.

Dag 8: Torsdag 22/7 1999 kl. 19:30

I går fortsatte eftermiddagen med mat i servicebyggnaden och sedan satt vi åter i huvudbyggnaden. Vi passade även på att mellan 20.30-21.00 lyssna på de olika guidade turer som finns.

Vädret växlade mellan skurar och uppehåll. I morse gick vi upp strax efter 7.00 och packade ihop tält och packning. Som tur var så var det uppehåll men mulet.

Kl. 8.00 öppnade butiken, så vi köpte nybakad bröd till frukost, lunch och kvällsfika här på tåget.

Nu var det åter regnskurar, så vi satte på oss regnställ och gick i väg 9.40. Knappt 2 timmar senare var vi framme vid övre båtlänningen, så det gick rätt så fort.

Vi åt en snabb lunch på varma koppen och bröd innan båten tog oss över Ladtjojaure. Under båtturen vräkte regnet ner men när vi var framme hade det åter slutat att regna.

Där åt vi en välsmakande våffla med grädde och hjortron (25:-/st) innan vi gick vidare till Nikkaluokta.

Sedan gick vi till restaurangen och åt lunch. Under tiden kom åter en häftig regnskur. Vi passade på att köpa torkat renkött i butiken innan bussen kom. Vi åkte sedan 16.00 och kom till Kiruna en dryg timme senare.

Vårt tåg gick sedan 18.40. Det var väldigt många som väntade på detta tåg, då det är det enda nattåg, som går söderut.

När man sett att allt fler går i fjällen och är oförberedda på många sätt, så är det kanske inte så konstigt att det händer olyckor. Många kan inte bedöma den tid det tar för en vandring t.ex. för en toppbestigning eller att ensam gå över glaciärer med sprickor.

Det vanligaste är nog att ge sig på för svåra vad, vilket medför att man ramlar och slår sig illa eller klarar sig inte alls (se Sarek-90)