Nepal 2011 vandring vandra fjällvandring fjäll

Vandring i Nepal upp till Mount Everest Base Camp, Nepal 2011

Vandring från Pheriche via Nagakarsang Hill till Dughla.

Dag 11: Lördag 22/10 2011 Kl.07:20

Nu sitter vi nere i matsalen och huttrar. I vårt rum var det +2 grader när jag vaknade. Ute är det klart väder med många minusgrader, så vi får säkert en härlig men jobbig toppbestigning i solen.

Igår gick jag och lade mig strax före klockan 21 och bestämde mig för att inte läsa något utan att försöka sova direkt. Det känns nu som att jag fick den första riktiga sovnatten på länge trots kylan.

Jag klädde på mig mycket kläder samt använde sovsäcken som täcke och dessutom ett extra täcke på det.

Diamoxen gör att man behöver dricka ännu mer och då behöver man tyvärr gå på toan ännu oftare. Det är lite svårt att avgöra om jag behöver den eller inte men fortsätter någon dag till.

Dessutom så frös systemet delvis så att toaletterna inte har fungerat. Det blev rätt grisigt då den användes ändå. Även tvättställen lade av så småningom. Man kan säga att det är vissa problem med hygienen. Här finns det utrymme för utveckling. Nu väntar vi på frukost och sedan bär det av att vandra vidare. Ute stiger nu solen upp över topparna.

Vi har vaknat och möts av ett fantastiskt väder.

I dag blir en kämpig dag uppför branten.

Dag 11: Lördag 22/10 2011 Kl.17:00

Nu ligger jag i sängen och vilar och ska skriva lite i kylan. Det är 5 grader i rummet men lär nog bli minusgrader i natt.

Vi kom iväg i morse vid 08.30 för att gå upp mot Nagakarsang Hill (5083 möh). Vädret var strålande med klar sikt och härlig vy mot alla toppar runt om men kylan satt kvar så det var säkert många minusgrader.

Det blev brant direkt så flåset kom särskilt för mig och Caroline. Låp hade under natten dragit på sig en förkylning, så han kände också tröttheten i kroppen. Tomas var den för dagen starkaste.

Vår andre guide Babu och bärarna hade gått iväg direkt till Dughla, som var slutmålet för dagen. De skulle dit för att boka rum och bära dit våra trunkar.

För vår del så kämpade vi uppåt på stigen och de första 100 höjdmeter gick rätt bra men sedan återstod 700 höjdmeter. Det var bara att sätta ena foten framför den andra och ofta ta paus. Jag och Caroline turades om att gå först efter vår guide Pemba. Samtidigt passade vi även på att fota och jag filmade även någon gång.

När vi kommit upp så där 600 höjdmeter undrade Låp hur det var med mig. Jag svarade att jag var nästan svimfärdig av trötthet. Pemba bestämde då att vi tog en lätt lunch på te och mackor som han hade med sig. Det kändes verkligen skönt att vila en stund.

Jag funderade på att stanna där medan de andra fortsatte till toppen. Men Pemba bestämde att vi alla skulle vända efter ytterligare 50 höjdmeter, där det var en fantastisk utsikt. Alla var trötta och vi hade ändå kommit upp till 4900 möh.

Vi stannade där en stund och jag tog också en film innan vi vände om nedåt. Det blev naturligtvis mycket lättsammare att gå utför. När vi kommit en bit ner tog vi av i riktning mot Dughla.

Terrängen var som en slät yta med små buskage ibland. Låp, som hade dragit på sig förkylning, började få huvudvärk vid nedfärden så vi tog det lugnt. Längre fram fanns några stenhus och där fanns vår andre guide Babu och bärarna med varmt te. Det gjorde susen att få sitta på stolar och dricka varmt te.

Därefter drog vi iväg på den lättgångna stigen kanske 100 höjdmeter ovanför dalgången. Låp kände sig dålig men drog iväg med bärarna så dom såg vi inte förrän vi var framme. Jag, Caroline, Tomas, Pemba och Babu tog det lite lugnare och kom fram en dryg timme senare till Dughla (4620 möh).

Framme i restaurangen fick vi först som vanligt en kopp te. Det är väldigt bra att först dricka te för dels så får man i sig varm vätska och det är lätt att dricka.

Det skulle vara svårare att direkt äta någon typ av mat då magen inte är riktigt beredd på det efter en hård fysisk ansträngning. Middagen kommer vi att få om en dryg timme.