Nepal 2011 vandring vandra fjällvandring fjäll

Vandring i Nepal upp till Mount Everest Base Camp, Nepal 2011

Vandring från Lobuche till Gorak Sheap och sedan upp till Kala Patthar

Dag 13: Måndag 24/10 2011 Kl.08:00

Nu sitter jag i solen utanför vårt hotell och väntar på att vi ska gå. Vädret är perfekt och i dag ska bli den stora dagen för oss.

Vi skall först gå upp till Gorak Shep och sedan efter lunch ska vi gå upp till Kala Patthar och samtidigt få se mer och mer av Mount Everest. Där stannar vi till solnedgången och går ner i mörkret.

Detta hotell är hyfsat isolerat så temperaturen stannade på +4 grader i natt. Men utomhus var det naturligtvis många minusgrader och på morgonen blev det problem med vatten till tunnorna som man använder till toaletterna. Men efter bara någon halvtimme var vattnet igång igen.

Den service och uppvaktning vi får från Pemba och Babu är excellent. De finns hela tiden till hands när vi vill något.

Vi gör oss färdig för att starta vår vandring.

Det väntar en kämpig dag framför oss.

Dag 13: Måndag 24/10 2011 Kl.11:10

Nu har vi äntligen kommit fram till Gorak Shep (5140 möh) och väntar på lunch. Det tog 2 timmar och 50 minuter att går nära fem kilometer och 390 höjdmeter.

På väg mot Gorak Sheap.
Klicka här och sedan på Öppna.

Det känns att vi är högt upp för det var verkligen jobbigt. Lite upp och ner gör inte vandringen enklare.

Jag försöker lära mig topparna.
Klicka här och sedan på Öppna.

Vädret är helt underbart så vi har tur. Ibland var det en platt lättgången stig men rätt vad det var så var det stenskravel och tvärbrant. Tomas är starkast medan vi andra tre får kämpa. På väg upp till Kala Patthar kanske vi går enskilt för att inte stressa varandra.

Äntligen framme i Gorak Sheap.
Klicka här och sedan på Öppna.

Ett annat gäng kom iväg före oss.

Här var det en lättgången grässtig.

Ibland var det branta stenstigar.

Då känns det bra med en paus.

Det gäller att komma ihåg att dricka regelbundet.

Babu Sherpa.

Då och då möts vi av en karavan av jakar.

Längst in i dalen ska vi vandra idag.

Åter en paus.

Och lite att dricka.

En paus innan vi går vidare mot Gorak Sheap.

Vi kämpar vidare.

Äntligen framme i Gorak Sheap.

Skönt att äntligen vara framme.

Mobilmasten drivs med solceller.

Nu smakar det bra med lunch.

Vilka bistra miner, det är nog trötthet.

Dag 13: Måndag 24/10 2011 Kl.19:20

Nu sitter vi i matsalen i Gorak Sheap efter att ha gjort en av de mest fysiska ansträngningar som jag någonsin har gjort. Samtidigt så har det varit resans höjdpunkt med en solnedgång som gjorde Mount Everest röd.

Vi lämnade Gorak Shep strax efter klockan 14 och först gick vi över en platå, där man faktiskt har spelat cricket. Sedan började leden gå brant uppåt. Det blev jobbigt direkt så vi var tvungna att ta det långsamt.

Caroline gick först och bestämde takten och även när vi skulle ha paus. Vädret var fortfarande väldigt fint. Efter en timme hade vi kommit långt upp på berget. Eftersom vi började på 5140 möh och var sedan på runt 5300 möh kändes det extra jobbigt.

Vi kämpade på uppför och för min del var jag så trött så jag var svimfärdig. Det kändes som en av de mest krävande fysiska ansträngningar som jag någonsin har gjort. Man kunde se hur Mount Everest blev högre och högre jämfört med andra toppar.

Molnen hade tornat upp sig i väster och dimman kom och gick så vi blev lite oroliga. Efter 2,5 timmar var vi äntligen uppe på Kala Patthar (5550 möh) vilket kändes skönt. Jag tog direkt på mig dunjackan under fjälljackan då det blåste kallt.

Här ser vi Världens högsta berg: Mount Everest.
Klicka här och sedan på Öppna.

Vi fotograferade en hel del och sedan beslöt Låp och jag att vända om nedåt medan det var ljust. Tomas, Caroline och Pemba stannade för att fortsätta att fotografera solnedgången. Jag lämnade min kamera till Pemba, som sedan hade tagit massor av fantastiska bilder över Mount Everest.

Låp och jag samt Babu gick utför branten tillbaka till Gorak Sheap, vilket gick väldigt fort jämfört med bestigningen. När vi kom ner gick vi till matsalen, där det var fullt med folk men Babu ordnade snabbt ett ledigt bord åt oss där jag slog mig ner och blundade av trötthet.

De andra tre har kommit tillbaka och nu har vi ätit ätit middag. Jag klarade inte av att äta något riktigt utan det blev bara stekta ägg till middag. Det går alltid att äta stekta ägg men annars kan det vara såna kramper i magen av ansträngningen så det är svårt att äta riktig mat. Vi har sedan skrivit in i bloggen samt lagt in fina bilder.

I morgon ska vi gå upp och ner till Base Camp och sedan bär det av nedåt. Här uppe finns det faktiskt mobilkontakt på dagarna med hjälp av solceller. Däremot har det gått många dagar nu utan någon dusch och det finns inte heller vatten i handfat. Det som finns är ett hål i golvet i ett rum som toalett för runt 20 personer, som bor i huset.