Statistik, enkäter och marknadsundersökningar med SISS
Analys av bl.a. miljö- och energimätningar med SIGS
ANASYS AB presenterar

Vandring i Val di Fassa Dolomiterna Italien 2005

Juni 2005

Detta år blev det en resa söderut för en vandring i Dolomiterna i Italien. Jag åkte med Mia i slutet av juni med Sundqvists vandrarresor till Val di Fassa i norra Italien. Buss genom Tyskland och Österrike till Italien.

Resan kostar 6900:- med direktbuss på 10 dagar. Då ingår även frukost, middag och reseledare samt lokala bussturer där nere.


Jag sitter på pendeln in till Stockholm.


Mia på väg till Citycentralen.




Dag 1: Fredag 17/6 2005 kl. 10.45

Vi sitter nu i en buss och åker genom Sverige på väg ner till Italien. Vi skulle ha ätit lunch i Ödeshög men det blev inte så mycket lunch där. Det visade sig att man inte öppnade matstället förrän kl. 11. Vi fick i stället enbart en kort fika och stannar senare någonstans.
Vi blir tyvärr inte så många på resan. Vi är 14 st. nu och det blir totalt 20. Men det ska bli trevligt att åter få komma iväg på en vandrarresa till alperna. Det är nu 5 år sedan förra vandrarresan söderut.

Nu åker vi vidare till Jönköping för att stanna och äta lunch där.

Dag 1: Fredag 17/6 2005 kl. 19.30

I Jönköping hittade vi inte heller något öppet ställe för lunch utan fortsatte till Ljungby, där vi äntligen kunde få vår lunch, vilket blev pytt i panna. Därefter fortsatte vi söderut till Helsingborg, där en person klev på. Under färden hade vi lite frukt och mackor samt dricka och kaffe, om vi blev sugna.

Kl. 16 kom vi fram till Malmö. Där klev det på ytterligare ett antal personer, som kom med en minibuss från Göteborg. Dessutom byttes en chaufför ut och Martin, som skall köra mellan Tyskland och Italien samt under veckan, klev på. Dessutom kom nu vår reseledare, Maria.

Vi kom iväg lite tidigare än beräknat så vi hade tur och kunde åka med en tidigare färja än beräknat mellan Rödby och Puttgarten. Först åkte vi dock över Öresundsbron till Köpenhamn och genom Danmark.

På färjan hade vi c:a 45 min. på oss, så det gällde att ha planerat sin tid där. Först gick vi på toa och därefter drack en öl och åt en macka. Sedan hade butiken öppnat, så vi handlade lite choklad och vin. Jag kollade även lite alkoholpriser där 1 liter vodka kostade c:a 10 euro och 1 liter Gin runt 15 euro.

Nu åker vi vidare söderut genom Nordtyskland och skall ha två stopp till innan det är sovdags.


På väg över Öresundsbron.


På färjan mellan Rödby och Puttgarten.


Dag 2: Lördag 18/6 2005 kl. 09.30

Ja nu har vi åkt genom Tyskland i natt och sovit så gott det går i sätena. Eftersom vi är bara 20 st., så får alla ett dubbelsäte att ligga i. Jag hade en uppblåsbar nackkudde, vilket är mycket bra att ha. Flera har även en liten tunn filt att dra över sig, vilket kanske inte är så dumt.
Strax efter 8.00 kom vi till ett rast ställe inne i Österrike, där vi stannade för frukost. Här beställde jag en standard frukost på kaffe med bullar och marmelad. Det var gott kaffe men knappast värt 5 euro. Det kommer att visa sig att Sverige är inte så dyrt längre.

Nu åker vi vidare genom Österrike. Tyvärr är vädret riktigt dåligt med låga moln och regn, så vi ser inte så mycket.


Dålig sikt i regnet.


På väg över Europabrücke.


Dag 3: Söndag 19/6 2005 kl. 09.40

Vi sitter nu färdiga för att ge oss av med bussen kl 9.00.

I går stannade vi strax bortom Europabrücke före tunneln in mot Italien. Man kunde då gå tillbaka till bron för att titta på den fina utsikten.

Sedan fortsatte resan in i Italien och då blev vädret allt eftersom bättre. Vi körde först utefter motorvägen men avvek senare ut på slingriga alpvägar upp mot Val di Fassa, dit vi skulle.

Dolomittopparna visade sig allt mer i sitt majestät. Vilken tur med vädret att nu slippa regnet och få den fina utsikten.

Kl. 13 var vi framme i Vigo och hotell Piccolo. När vi klev av slogs vi av en väldig värme. Solen sken och det var 26 grader i skuggan.

Efter att ha lämnat våra pass och fått rumsnyckel kunde vi alla gå till våra rum. Det var ovanligt svalt i hotellet och rummen med tanke på värmen ute, men skulle senare under veckan bli tvärtom d.v.s. för varmt.

Rummen var fina och fräscha samt balkong till varje rum med en härlig utsikt mot byn och topparna.

De flesta åt lunch på hotellet men vi väntade och tog i stället på joggingkläder för att titta runt lite i samhället, som i huvudsak låg uppåt från hotellet. Hela samhället ligger utefter en sluttning, så man får gå upp och ner.

När vi joggat runt lite upptäckte vi bl.a. en stor mataffär c:a 700 meter ner från hotellet, där vi kan handla. När vi kommit tillbaka tog jag en extra tur stora vägen neråt, men det var väl varmt.

På eftermiddagen tog vi det lugnt men gick en sväng ner till matbutiken och köpte lite frukt, bröd och alkohol att ta med hem. Den är billigare här än på båten. Kl. 19.30 var det middag. Dom hade en speciell rumsnumrering som man tog med till sitt bord och kunde få drickan uppsatt på rummet i stället för att betala varje kväll.


Europabrücke.


Några av deltagarna tittar på utsikten.


Färden går vidare på motorvägen.


Ett samhälle i Österrike från ovan.


Många fina borgar.


De byggdes ofta på höjder.


På väg upp i en trång dalgång.


Första anblickan av Dolomiterna.


Härlig utsikt från balkongen.


Delar av vår by Vigo.


Dolomittoppar i väster.


och i öster på nära håll.

Dag 3: Söndag 19/6 2005 kl. 11.15

Nu sitter vi och njuter i solskenet på 2563 m.ö.h.

I går kväll kom vi i säng någorlunda i tid för att få ordentligt med sömn. I morse var det helt klart och varmt. Vi åt frukost runt kl. 8. Jag hade med min termos och fick hett vatten i den.

Sedan var vi alla samlade kl. 9 för avfärd med bussen mot Canazei. Där parkerade vår busschaufför Martin bussen och vi köpte ett liftkort för 34 euro, med vilket vi fick åka 5 dagar av 7.

Vi åkte med 2 linbanor upp till Col di Rose och vandrade därifrån med en helt otrolig utsikt. Dolomiterna slår väl allt annat i bergväg med sina branta stup och speciella färger.

Vi vandrade först lite utefter en bred stig och sedan betydligt brantare upp mot denna topp men alla klarade det rätt bra.

När vi nu tittar mot Dolomiternas högsta topp Marmolada på 3342 meter så är det flera som klättrar upp mot toppen där. Nu är det dags att göra sig i ordning för att vandra vidare på väg 601 mot lunchhyttan Viel del Pan.


Dags för den första vandringsdagen.


Vi tog en linbana upp till Col di Rose.


Vi lämnar Canazei.


Mia ser glad ut inför första vandringen.


Vi vandrar iväg på lätta stigar.


Blommorna trivs i solskenet.


Högsta toppen Marmolada 3342 möh.


Jag poserar med andra Dolomittoppar i bakgrunden.


Vandringen gick vidare.


På delvis lättgågna stigar.


Vi träffar på den första snön.


Här blev det mycket brantare.


Mia poserar framför Marmolada.


Och jag trivs i solen och med utsikten.

Dag 3: Söndag 19/6 2005 kl. 22:25

Vi vandrade sedan vidare en lätt vandring på en halvtimme ner till hyttan Viel del Pan. Det var en rätt stor hytte med servering, som öppnade för säsongen denna dag.

Här fanns olika enkla maträtter med dryck. Vi köpte en tallrik sallad och en öl, som vi delade på. Denna öppningsdag fanns även en lokal blåsorkester med lederhosen, som var ett piggt inslag. I varje hytte finns även toaletter, som får användas.

Sedan gick vi tillbaka men via en lägre stig och utför en brant till P.so Pordoi. Där var det mycket trafik, då det gick en asfalterad väg upp dit.

Därifrån kunde man sedan ta en kabinlift upp till Sas de Pordoi på höjden 2950. Där var en helt otrolig utsikt åt alla håll och även en hel del snö. Här fanns även servering och toaletter. Vi hade kaffe och macka kvar som vi åt upp.

Efter en timme tog vi åter kabinbanan ner för att gå tillbaka till startplatsen. Mia kände lite av smärta i foten, så vi lade fast en Compeed skavsårsplåster, som alltid är bra att ha med sig.

Vi skulle åka två linbanor tillbaka till bussen, men den nedersta var inte i gång utan i stället sattes det in minibussar, som kom lite oregelbundet. I den vevan blev det lite hastigt och jag glömde min solhatt kvar. Sånt som kan hända men jag har en keps att använda mot det starka solljuset tills vidare. Det blev 8 km vandring i dag.

När vi kom hem blev det att vila på balkongen före middag kl. 19.30. Middagen bestod i dag på söndag av ännu en förrätt, så man blir ordentligt mätt.

Efteråt hade Maria genomgång av dagens tur samt morgondagen, som blir från Pera och blir c:a 9 km lång. Nu har vi tagit en kvällspromenad och det är dags att lägga sig.


En by långt nere i dalen


På väg mot hyttan Viel del Pan.


Lutande stenen i Val di Fasse


På lättgångna stigar utför.


Här är hyttan Viel del Pan


Man kunde beställa både mat och dryck.


Några av våra deltagare


Det var invigningsdag med lokal musik.


Snart redo att vandra vidare.


Härlig vy med uppdämt vatten.


Höga berg och djupa dalar.


Fantastiska bergsstup.


Nere i Pordou för att ta linbanan uppåt.


Upp mot toppen vid Sas de Pordoi.


På slingrande vägar uppåt i dalgången.


Uppe vid toppen var det snöigt och kargt.


Fantastiska formationer.


Alla beundrade den ovanliga naturen.


Linbanan ner till Pordou.


Fantastiskt vackra berg.


Massivet Sassolongo i bakgrunden.


Vacker vy upp mot topparna.

Dag 5: Tisdag 21/6 2005 kl. 07:30

Nu sitter vi färdiga i bussen för en tur till Venedig. Det blir således en fridag från vandringen. Denna tur till Venedig kostar 44 euro med buss, båttur i Venedig och färdledare.

I går blev det en kort tur med bussen till Pera. Därefter åkte vi 3 olika stolsliftar upp till Ciampedie. Vädret var som vanligt strålande och utsikten härlig mot Larsech, som är ett långsträckt bergsmassiv.

I början gick vi på en bred lättgången väg men sedan vek vi av på en liten stenig stig upp i skogen. Den var smal och mycket trädrötter, så man fick hålla koll på fötterna.

Efter någon timme stannade vi för fikapaus och samla sig för att gå uppför en lång brant till lunchhyttan Col de Ciampac. Två personer följde ej med uppåt utan gick i stället neråt igen i egen takt mot Vigo, där vi bor.

Efter en häftig stigning var vi andra uppe i hytten, som egentligen var två olika. Här kunde man äta lunch, så jag beställde omelett, bröd och en öl.

Här stannade vi en timme innan vandringen gick vidare utefter bergssluttningen på Rondola. Här var det lite problem för dom som hade anlag för svindel, men ledarna hjälpte till så det gick bra.

Vi kom så småningom tillbaka till liftsystemet och åkte ner till bussen och sedan hem. Efteråt gick vi och handlade lite och sedan vilade fram till middagen kl. 19.30.

Tyvärr är middagarna här nere alltid så sena troligen p.g.a. siestan. Man sätter således i sig en 3-rätters middag sent på kvällen, vilket för min del inte känns så bra.

Jag kanske ska skriva lite om en viktig procedur på morgonen nämligen smörjning av huden. Man måste ha solkräm med minst faktor 10-15 och smörja in alla delar av kroppen där solens strålar kommer åt.

Jag har dessutom med 3 vanliga plastflaskor med en halv liter vatten i varje, som ska fyllas på. Som tur är kan man dricka kranvattnet här annars måste man köpa vatten i butik. Flaskorna passar bra i yttre fack i ryggsäcken så två flaskor är alltid lättillgängliga.

Vägguttagen för el är inte som hemma utan med 3 hål men dom kan även användas för våra vanliga apparater, så man behöver ingen omvandlare.

Nu har vi kört över några pass och åker på serpentinvägar ut på stora motorvägen ner mot Venedig.


Vi lämnar Pera med linbanan.


Härlig utsikt från Ciampedie.


Vandring med Larsech i bakgrunden.


Vi ger oss av på dagens vandring.


En första fikapaus i gräset.


Ibland var det lite trångt.


Längst där uppe är lunchhyttan.


Paus i gröngräset.


Vår färdledare Maria och jag.


Det var tröttsamt sista biten.


Stora lunchhyttan vid Col de Ciampac.


Vid den mindre åt vi lunch.


Vandringen går vidare.


Senare var det dags att vila fötterna.


En bergsklyfta ner i dalgången.


Stigen gick sedan brant utför.


Vackra toppar runt om oss.

Dag 5: Tisdag 21/6-05 kl. 17.30

Nu sitter vi i bussen på väg hem efter en heldag i värmen i Venedig. Det var rätt svettigt men intressant och kul.

Venedig ligger på en ö eller snarare flera öar åtskilda med olika breda kanaler. Man kommer över till Venedig genom att köra på en dryg 3 km lång vägbank och kunde sedan parkera bussen på en stor parkeringsplats. Det gick även ett antal järnvägsspår in på ön.

Därefter gick vi i samlad trupp till en avfart för många båtar, som för in turisterna till centrum av Venedig, som heter Markusplatsen.

Det var en stor mängd turister, som forslades med åtskilliga båtar i ett kösystem, som verkade vara ett slags organiserat kaos. Vi kom dock till centrum, där det väl var ännu mer turister och varmt, säkert minst 30 grader i skuggan.

Nu fick vi gå fritt i Venedig och skulle samlas åter på samma ställe kl. 15.45. En del gick kanske in i Markuskyrkan och andra nerömda byggnader trots långa köer. Vi hade alla fått en enkel stdskarta så Mia och jag gick helt eneklt från vattnet och in mot mitten av ön genom att använda solen som hjälp för riktningen.

Venedig är som gamla stan men gånger 100 och korsade av en mängd kanaler. Göga trånga gränder korsade varandra och det kunde vara lätt att gå vilse. Man kan fråga efter San Marcus, Markusplatsen, som är känd av alla.

Vi hade kommit lite längre bort än beräknat, när vi strosade fram, men genom att utnyttja solens läge kunde vi hitta tillbaka nästan rakt på Markusplatsen.

Alla hade hittat tillbaka i tid och det var färre turister på gång nu och enklare att åka tillbaka till bussen med en båt. Nu har vi c:a 3 timmars resväg hem och där hemma vid hotellet väntar som vanligt vår 3-rätters middag.


Vi åker båt mot centrum i Venedig.


Det tog en knapp halvtimme att åka in.


Vi promenerar förbi första kanalen.


Det tog en knapp halvtimme att åka in.


Det var väldigt mycket turister.


Här kom vi till Markusplatsen.


Sedan gick vi in mot mitten av ön.


Det var kanaler med gondoler överallt.


Vi stannar för en kall öl.


Sedan gällde det att hitta tillbaka.


En vacker solnedgång under hemfärden.

Dag 6: Onsdag 22/6-05 kl. 16:20

Nu sitter vi utanför hotellet och kopplar av med en öl och pratar om dagens åter härliga vandring på c:a 10 km.

I går kväll tog det lite extra tid med resan, så vi var inte tillbaka förrän framåt 20.30

Efter lite tvättning av dagens damm i Venedig och besök på toa blev det middag tillsammans. Efteråt somnade man skönt efter en dusch.

I morse var det helt klart väder och efter en frukost åkte vi buss upp till Solagna strax före Penia. Därifrån vandrade vi uppför en bred men brant väg, som gick i serpentiner upp genom skogen. Det var väl den jobbigaste vandringen hittills.

Så småningom planade det ut till en underbar dalgång med höga toppar runt om. Det fanns både kossor och hästar som betade.

Efter knappt 1,5 timmar var några av oss uppe vid hyttan Stalon de Contrin. Jag drack och åt lite och gick sedan ensam vidare upp i ett pass med en härlig utsikt över dalen. Där uppe åt jag lite och gick sedan ner till de andra.

Vi stannade här någon timme så alla kunde gå runt och njuta av omgivningen. Sedan var det dags att gå neråt igen samma väg. Den var rätt besvärlig för det var mycket lösgrus, så det gällde att vara koncentrerad, så man inte ramlade på gruset.

Så småningom var alla nere och vi kunde åka bussen hem hit. Nu är det väl dags att ta en dusch och vila lite.


Vi stannar Solagna strax före Penia.


En lång grusväg uppför dalgången.


Kossorna har det skönt i gräset.


Vattnet forsar utför dalen.


Det fanns också hästar som betade.


Jag fortsatte längre upp i dalgången.


Härlig utsikt ner i dalgången.


Kärlek vid första ögonblicket.


Vilka mysiga kossor.


Vi mjukar upp kroppen efteråt.

Dag 8: Fredag 24/6-05 kl. 08:15

Nu sitter vi färdiga för vår sista vandringsdag. Det är tydligen stor risk för åska idag, så vi får se hur det går.

På onsdag kväll efter middagen hade vi först en genomgång av den dagens tur och sedan hur vi skulle få vandra i går torsdag. Därefter samlades vi och gjorde ett besök hos "grappamannen". Det var en man i samhället som tillverkade grappa, vilket är en alkohol som kan ha många olika smaker och styrka.

Vi fick komma in i ett rum där han visade upp väl 70 olika grappa sorter. Den som ville fick smaka och det gick även att få köpa en flaska eller två, vilka var långsmala och snyggt förpackade. En del köpte som present till någon där hemma eller enbart åt sig själva.

I går morse efter frukosten åkte vi med bussen via Moena upp till Pellagrino. Där gick vi utefter en grusväg till en första hytta och sedan en något smalare väg, som fortsatte brant upp till ett pass med hyttan Selle. Där fanns en liten hytta med servering samt en stor ny, som byggdes för övernattningar.

Höjdskillnaden upp hit var 600 meter på c:a 5 km. Det blåste rätt svalt från andra sidan, så det var läge att ta på sig en långärmig tröja. Jag går i regel i ett linne med breda axlar och byter om till en torr t-shirt medan jag fikar. Materialet ska inte vara bomull, som suger åt sig svetten utan kan vara t.ex. Colmax, fleece eller annat konstmaterial.

Nertill har jag fjällbyxa med borttagna ben, vilka alltid är med i ryggsäcken. Där finns även en liten handduk, regnkläder, tjock tröja, extra sockar, plastflaskor med vatten, lunchmat samt en påse russin, som ger bra energi.

Efter lunch gick vi sedan utför en lång och mycket vacker dalgång, kanske den vackraste hittills. Vi gick länge utför, vilket kanske tog på mångas knän. Några hade förresten vänt däruppe tillsammans med vår busschaufför Martin och gick tillbaka till bussen och fick skjuts till hotellet.

Vi andra gick vidare förbi en hytta och en fäbod ner till hyttan Man zoni, där en mycket pratglad och trevlig man huserade. De flesta beställde in en mjölkgräddedryck med skogsbär, som smakade bra. Sedan gick vi vidare utför till en camping, så det blev 1 km utför och 7 km vandring efter lunch.

Här skulle vi få skjuts hem med bussen, men det blev något missförstånd med Martin som gick förbi oss på en parallell väg. Där nere satt vi och väntade så 5 av oss beslöt att börja gå hem.

Efter en rask marsch på knappt 40 min och 4 km hann vi nästan fram till hotellet, när bussen och de övriga kom förbi oss. För vår del blev dagens vandring därför på nästan 16 km.

Sedan var det skönt med en öl vid uteserveringen och prata om dagens vandring.


Här var det varmt uppför vägen.


Vi gick uppför 600 meter på 5 km.


Längst där uppe är lunchstugan.


Äntligen uppe, hurra!!!.


Vi tar igen oss efter stigningen.


Jag tar också en behövlig vila.


Dags för dagens lunch.


Som några tog inomhus.


Här är vi.


Smaklig måltid.


Oj vad blått.


Vandringen går åter utför.


En underbar dalgång att vandra i.


En liten bäck porlar fram.


Vi njuter av en fantastisk dag.


Vi fick passera en liten bäck.


Här passerar vi en hytta.


Vi kom fram till hyttan Man zoni.


Vi beställer bl.a. mjölkdryck, skogsbär.


Vi njuter av lite kall dryck.


Nu är vilan slut.


Dolomitbergen skjuter rakt upp.


Några av oss gick snabbt hemåt.

Dag 8: Fredag 24/6-05 kl. 23:40, Midsommarafton

Nu är väskan och ryggsäcken packad, så det är bara att sova till för avfärd i morgon.

Vädret i morse var fint men en aning disigt. Man hade dock varnat för åska, vilket var befogat. Vi åkte med bussen till Pera och åkte de tre linbanorna upp till Ciampedie som i måndags.

Sedan gick vi en lättgången väg 540 fram till flera hytter vid Couler. Vi gick sedan vidare men denna gång var Martin först och ingen fick gå före honom.

Efter en halvtimme skulle vi göra en längre paus. Det visade sig då att han burit på potatis och sill med nubbe till oss c:a 20 personer, som bjöds. Det var mäkta populärt initiativ och alla njöt av förtäringen i den varma solen. Vilken härlig överraskning på midsommaraftonen.

Därefter fick vi gå fritt utefter grusväg 546, som gick brant uppåt mot lunchhyttan Porte Neigre. Jag drog på ordentligt, så det kändes i värmen.

Så småningom var alla uppe och vi kunde ta det lugnt ett tag. Solen gassade och det kändes som om det var 30 grader i skuggan fast det var så högt upp som runt 2000 m.ö.h.

Därefter följde ett antal av deltagarna med Martin samma väg tillbaka till bussen medan vi var 8 st. som gick en högledsvandring. Åskmolnen låg och lurade i fjärran och kröp även uppför dalen. Vi hade väl gått en halvtimme, när det mulnade allt mer och vi fick ta på lite mer kläder än shorts och linne.

Nu visade det sig vara tur att ha med extra kläder för en halv timme senare kom åskvädret. Det dundrade runt oss med skrapa blixtar. Dimman kom ibland vällande uppför dalen och rätt vad det var kom en hagelskur.

Det kändes rätt dramatiskt att en timme tidigare ha försökt hitta skugga för värmen och nu gick man med jacka och regnställ. Som tur var (eller skicklighet) så hade ordentligt med utrustning med sig.

Vi gick vidare runt hela sträckan, som vi tänkt och så småningom bar det av utför. Det var ibland smalt och brant och inget för folk med höjdrädsla. Regnet gjorde även att man fick ta det försiktigt men alla med någorlunda god kondition och utan höjdrädsla kunde dock gå denna stig.

Vid 4-tiden på eftermiddagen kom vi tillbaka till liftarna. De andra, som vänt om, var kvar här och hade väntat någon timme för åskvädret gjorde att liftarna inte kördes. De kom dock snart i gång, så vi kom ner till bussen och åkte hem.

Efter lite vila gick vi och handlade lite och väntade sedan in middagen kl. 19.30. Efter middagen hade vi som vanligt en samling i baren för att prata genom veckan som gått och byta adresser. Nu är det dags att sova.


Sista vandringsdagen.


Vi passerade Couler.


Här fanns flera hytter.


Vandringen går vidare uppåt.


Vi bjuds på midsommarfest.


Sill och potatis.


Vår färdledare Maria.


Jag tittar ner från en sten.


Vilken härlig överraskning.


Med midsommarfest på fjället.


Dit upp skulle vi sedan.


Snart uppe vid hyttan.


Dags att lämna hyttan.


Vi tar en första paus.


Vandringen går vidare utefter branten.


Vi fick även passera snöfält.


Vädret blev sämre så regnkläder på.


På väg utför på den blöthala stigen.

Dag 10: Söndag 26/6-05 kl. 11:00

Nu sitter vi i bussen på väg norrut genom Sverige och har några timmar kvar till Stockholm.

I går morse var vädret klart och varmt igen. Efter frukosten var alla klara med sina väskor för vår avfärd vid 9-tiden.

Vi passade på att ta lite gruppfoton av oss tillsammans. Därefter tog alla ett kramavsked av vår reseledare Maria, som skulle vara kvar i Italien för att ta hand om nya grupper. Martin skulle köra vår buss norrut men en till chaufför klev senare på i Tyskland och ännu en i Malmö.

Vi hade denna gång fint väder genom Alperna och södra Tyskland men när vi kom till norra Tyskland, så blev det mulet och regn. Här hade det tydligen varit värmerekord dagen före med 36 grader.

Vi hade gjort lunchstopp mitt på dagen och ännu ett middagsstopp sent på kvällen. Det gällde att fortfarande ha tillräckligt med euro, då det är svårt att betala med kort. För min del har jag gjort av med c:a 300 euro men har då även handlat en del.

Sent på natten var vi framme vid färjan i Puttgarten för 45 min. färd på båten. Då klev alla av och man kunde gå på toa, köpa en kopp kaffe och bulle samt handla i butiken.

Vi åkte sedan genom Danmark och var i Malmö tidigt i morse. Där klev nära hälften av oss av för avfärd med en minibuss upp mot Göteborg. För vår del ser det ut som att vi är framme i Stockholm före 15 och kanske jag åker vidare norrut med buss, som går senare.

Resan har varit mycket lyckad med härliga vandringar och bra ledare, så det blir säkert fler vandringsresor.


Här är vi alla som vandrat i Dolomiterna.


Vårt hotell Piccolo.


Alla tog avsked av vår reseledare Maria.


På hemväg genom sydtyskland.


Fika på svensk mark igen.



Skicka frågor eller kommentarer om denna berättelse till staffan ( at ) anasys.se

Vandring i Jämtland mellan Storulvån, Blåhammaren och Sylarna 2015
Vandringar och utflykter i Höga Kusten 2014.
Vandring på Kungsleden från Saltoluokta till Kvikkjokk förbi Rapadalen och Sarek 2013.
Vandringar från fjällstationen Storulvån i Jämtland 2012.
Vandring från vandrarhemmet i Abisko Östra, Abisko 2011.
Tältning nära Lapporten, Abisko 2010.
Ensamvandring omkring Kebnekaise 2009.
Vandring utefter norra Padjelantaleden 2006.
Jämtlandsfjällen runt 2005.
Abisko - Allesjaure 2001.
Musikfestival i Saltoluokta 2000.
Sylarna med toppbestigning 2000.
Vandring i Abisko i september 1999.
Toppbestigning av Kebnekaise via Västra leden 1999.
Toppbestigning av Kebnekaise via Östra leden 1998.
Fjällvandring med toppbestigning av Kebnekaise via Västra leden 1997.
Storulvån - Blåhammaren -Sylarna - Storulvån 1994.
Nikkaluokta - Kebnekaise - Vakkotavare 1992.
Abisko - Kebnekaise - Nikkaluokta 1991.
Vandring i Sarek, Saltoluokta - Mikka - Akka 1990.

Vandring i Jotunheimen/Norge och bestigning av Besseggen 2012.
Vandring i Nepal upp till Mount Everest Base Camp 2011.
Vulkanvandring På Sicilien och öarna norr därom, Italien 2010.
Vandring i Sexten i Italien 2009
Vandring i Corvara i Italien 2008
Pilgrimsleden 1 Spanien 2007
Vandring i Österrike runt Haus im Ennstal 2007.
Vandring i Val di Fassa i Italien 2005
Vandring på Sardinien 2000
Vandring i Val Gardena i Italien 1999
Vandring i Mayrhofen i Österrike 1998


ANASYS huvudsida med datorprogram för enkäter, statistik, energi m.m.
Fjällvandring med berättelser, fjällfakta och länkar m.m.
Bilder från Stockholm
Bilder från Sverige, Sverigekarta med bilder
Bilder från Älvkarleby
Bilder från Hälsingland
Bilder från Söderfors
Fototavlor med bl.a. naturmotiv.
Dalälvsjournalen med statistik på fiske av lax och havsöring i Dalälven
Turistsida Älvkarleby från Vattenfall Utveckling till Lugnets golfbana
Webguide med länkar till Sverige och hela världen