Min dotter Malin gjorde denna tur för några år sedan. Det hon och de andra kamraterna gjorde var att efter Akka gick de ej över bron, utan fortsatte på västra sidan av älven ända till Kisuris. Se upp för strömråkar. Att bestiga Sarektjåkko kan gå bra, men var försiktig. Thomas hennes sambo och några till var på väg men måste vända. De hade kononväder hela tiden (10 dag. Jag kommer att göra den turen till nästa år. I år skall jag starta i Riksgränsen med mål någonstans. Det kan bli Vakkotavare eller Nikkaloukta eller Abisko. Det är vädret som får avgöra.
Lycka till!
Ingvar

Går utmärkt.

Lycka till

Ingvar

Vi startar således i Abisko på Långfredagen när tåget anländer efter att först ätit lunch på turiststaionen. Första etappen blir till Abiskojaure. Nästa dag (lördag) åker vi till Unna Alakas som blir lite längre. Söndag går färden över de tre passen till Allesjaure och skön bastu. Måndag blir en kortis till Tjäkja. Tisdag går vi över Kungsledens högsta punkt Tjäkjapasset sen bär det av utför ner till Sälka. Är det bra före så kanske vi åker ända till Singi. Onsdag/torsdag tar vi oss ner till ett vackert område som sällan besökes vintertid, Kaitum. Torsdag/fredag blir det en lång stigning över det runda fjället Muorki. Det blir en kort tur som avslutas med en ganska brant nedfärd till Teusajarestugan. Fredag/lördag blir sista etappen till Vakkotavare. en är något längre men avslutas med först en lång utförslöpa som övergår till en allt brantare.

Det kommer således att vara en reservdag. Beräknad hemresa med buss från Vakkotavare söndag och tåg från Gällivare för att vara i Uppsala/Stockholm på måndag förmiddagen 1 maj. Vecka 17 är ju sista veckan i april och kan ge ett underbart skidföre men framförallt en härlig sol. Jag var uppe den veckan för några år sedan. Sol och kanonföre. Hoppas på det samma även i år. Om någon är intresserad att hänga med, Hör av dig till ingvar.petersson@zeta.telenordia.se

Ingvar

I min beskrivning Kebnekaise 1991 i www.anasys.se/vandring har jag berättat om att det är enkelt att från Kungsleden gå upp till Singidalens fina tältplatser. Det är dock mycket svårt att fortsätta ovanför Silverfallet utför branten ned till fjällstationen (särskilt i hällregn). Det är något lättare att gå åt andra hållet från fjällstationen uppför branten ovanför fallet.

Vi kunde tyvärr inte bestiga toppen från Singidalen p.g.a. dåligt väder. Jag har dock träffat personer som gått denna väg till toppen och bedömer den som den enklaste vägen till toppen. Men hur tänker du sedan lämna Singidalen?

Du som har gått denna väg upp till toppen kan väl göra ett inlägg här och berätta om hur det är.

MVH Peter Jacobsson

Fjällhälsningar Magnus

Ingvar

Jag skulle gärna vilja göra en lång och lugn Sarektur, som du verkar planera i år. Om det passar dig kanske vi kan hålla kontakten inför år 2001 och planera något tillsammans. Andra intresserade kan även höra av sig. Hälsn. Staffan (staffan@anasys.se).

En annan variant är att du åker tåg till Kiruna och sedan buss till Nikkaluokta. Därifrån går du till Kebnekaise fjällstation och går runt några dagar med eventuell toppbestigning med guide. Då går du inte på tur utan gör dagsturer. Du kan läsa om detta under Kebnekaise 1997, 1998 och 1999.

Första gången kan du undvika längre turer som Abisko-Kebnekaise (Se Kebnekaise 1991), vilket du kan göra nästa år. Hälsningar från Staffan.

Fram till Sarvesvagge är det enkelt förmodar jag, Sarvesvagge verkar överkomligt, men Rapadalens sydvästra sida förefaller snårig. Allt enlig Claes Grundsten.

Är det någon som nyligen gått genom Sarvesvagge (sydsidan)? Grundsten säger att det är en hel del vad och att ett par är "besvärliga". Jag har vadat en del, men vet inte riktigt vad han menar med besvärligt.

Slutligen, Rapadalens sydvästra sida, har någon gått där? Uppskattar info. Har själv gått en del från Kaisepakte - Mårma - Vistas - Tarfala/Keb om någon undrar om den vägen. Mårma var en rysare sent augusti förra året...Anders

Jag och tre andra kompisar skall vandra de två första veckorna under Augusti i Sarek. Våran rutt är planerat till åtta vandringsdagar med två reservdagar för eventuella vilodagar och andra oförutsedda komplikationer som man kan tänkas att stöta på i fjällvärlden.

Rutten som vi har tänkt att följa är följande: Ritsem-Akkastugorna-Rhoutesvagge-Skarjabron-Bielevallde-Rapadalen-Aktse-Pårte-Kvikkjok.

Vi har tidigare erfarenhet av fjällen men ingen av oss har varit i Sarek förut. Jag är tacksamm fö alla eventuella synpunkter på våran rutt som man kan tänkas att ha. Är det en vettig rutt för ett första gångsbesök i Sarek????

//Martin

Jag och en kompis ska vandra sträckan Kaisepakte-Mårma-Vistas-Tarfala-Kebnekaise senare i sommar. Hur är den första biten från Kaisepakte (fram till Lapporten)? På kartan ser det (bortsett från stigningen) lättvandrat ut, men hur är det med t.ex. vad? Hur är skogspartierna? Kan du ge tips om lämpliga tältplatser längs vägen (fram till Lapporten)? För er andra som undrar om denna sträckning finns resten av sträckan väl beskriven på t.ex.

http://www.edu.isy.liu.se/~petca994/start99.html eller

http://www.trekkingpath.com/kebnekaise/marma_vistas/default.htm

Själv kan jag bidra med information om sträckorna "Katterjåkk-Unna Allakas-Alesjaure-Lapporten-Abisko" (1997), "Nikkaluokta-Unna Räita-Nallo-Sälka-Kebnekaise-Nikkaluokta" (1999), samt (naturligtvis) "Abisko-Abiskojaure-Alesjaure-Vistas-Nallo-Sälka-Singi-Kebnekaise-Nikkaluokta" (1996).

Hälsningar, Hans Jonsson

Det är en viss stigning upp från Kaisepakte, men stigen är väl markerad och ganska upptrampad. En del mindre bäckar att korsa på vägen upp till platån, men normalt inga problem. Björkskog hela backen upp, gles.

Det tar 3-4 timmar upp till sjön (flera vad finns över sjöns utlopp, jag håller mig ca 1 km S utloppet, normalt enkelt, men lite snårigt fram till och direkt efter vadet).

Innan sjön finns ett flertal bra tältplatser i ganska småkullig terräng om man vill stanna tidigt. Jag brukar gå förbisjön & kåtan till en av de jokkraviner som kommer ned norrifrån, där brukar det finnas bra platser. Fram dit är vandringen mycket enkel, platå. Kolla in rasbranten på sluttningen söder om er, Grundsten skriver om det i sin bok. Den är ganska stor...

Ett större vad finns på dag 2 - har glömt jokkens namn, men det är den sista stora jokken som går ned i dalen och försvinner ner i en djup ravin mot Rautasjaure. I höstas var det enkelt, men jag har hamnat i vatten ovanför höften där tidigare. Det riktiga vadet är markerat på kartan och ganska brett.

Vill man vara äventyrlig finns ett annat ställe ca 1 km söder om vadet, en smal klyfta där man normalt brukar kunna hoppa över. Inte att rekommendera vid högt vatten dock.

Terrängen under andra dagen är ganska besvärlig, snårig och blöt, när man skråar fram mot bron över till Mårmavagge. Håll höjd och sikta på lunch vid kåtan där stigen ansluter från bron. Jag brukar ta andra natten efter den andra bron, i Mårmavagges mynning.

Hälsningar, Anders

Stort tack för den utförliga informationen!

Hälsningar, Hans

Jag kollade kartan och det är ett par detajer jag undrar över. Sjön du talar om är väl "Pessisjaure"... eller? Hur är det att vada där leden är markerad.

Det större vad du talar om på dag 2 är förmodligen över "Nissunvaggijohka". Går du upp till det på kartan markerade vadet? Hur är vadet där leden är markerad (dvs där leden passerar jokken nere i skogen)? Det övre vadet känner jag till, liksom möjligheten att hoppa över i ravinen (vilket förmodligen är möjligt från den sida vi kommer ifrån, när jag gick här förra gången kom vi från andra hållet och då måste man hoppa uppför vilket vi avstod).

Hälsningar, Hans

Vakkotavare - Teusajaure - Singi - Kebnekaise - Nikkaluokta. Tacksam för all inforamtion vi kan få! Mvh Linnéa

Angående båten från Nikkaluokta mot Vistas kan du vända dig till Nikkaluokta Turist (0980-55015) så sköter de bokningen... Åkte själv med denna båt förra året och då körde de bara 12 km. Hur långt upp man kommer beror på vattenståndet i jokken. Kostnaden var (om jag minns rätt) 500 kr.

Angående genvägen från Sälka till Kebne så är leden i alla fall markerad på min karta (BD6, Edition 6, Januari 1998). Leden sneddar mot syd-ost strax efter att du passerat ett renstängsel (söder om Singijohka). Stigskiljet är markerat så du kan inte missa det! Denna väg innebär att ni måste vandra uppför ca 200 höjdmeter upp mot den lilla sjön "979,8". Vid denna sjö finns utomordentliga tältplatser (om vädret tillåter). Nedstigningen mot Laddjubahta är relativt lätt, vältrampad stig.

Hälsningar, Hans

Angående båten från Nikkaluokta mot Vistas kan du vända dig till Nikkaluokta Turist (0980-55015) så sköter de bokningen... Åkte själv med denna båt förra året och då körde de bara 12 km. Hur långt upp man kommer beror på vattenståndet i jokken. Kostnaden var (om jag minns rätt) 500 kr.

Angående genvägen från Sälka till Kebne så är leden i alla fall markerad på min karta (BD6, Edition 6, Januari 1998). Leden sneddar mot syd-ost strax efter att du passerat ett renstängsel (söder om Singijohka). Stigskiljet är markerat så du kan inte missa det! Denna väg innebär att ni måste vandra uppför ca 200 höjdmeter upp mot den lilla sjön "979,8". Vid denna sjö finns utomordentliga tältplatser (om vädret tillåter). Nedstigningen mot Laddjubahta är relativt lätt, vältrampad stig.

Hälsningar, Hans

Jag gick exakt denna vandring 1989, men har inte skrivit om det på denna hemsida (osäker på om jag har någon dagbok från vandringen). Vandringen genom Nallo skall vara väldigt fin men vi hade regn hela tiden. Du kan läsa lite om att snedda ovanför Singi under berättelsen Kebnekaise 1997. Vi kom då från Kebnekaise och gick mot Sälka. Vi tältade högst upp på leden och fick stanna ett extra dygn p.g.a. dimma. Sedan vände vi om och kom ur dimman igen. Jag tror inte du får några problem att hitta stigen även om den är mindre än Kungsleden, men det är vanligt att gå denna stig direkt mot Kebnekaise.

Till Eva Berg
Jag har inte gått just Blåhammaren-Storeikvollen men i närheten. Det är nog en enkel vandring och mycket fin. Det går INTE någon båt mellan Storeikvollen och Nedalshyttan under år 2000. Vet ej varför.

Till Charlotte
Inga problem med vattnet. Det är nästan mindre än normalt. Det kan förändras från dag till dag beroende på en dags regn, vilket du kommer att kunna läsa i min berättelse men du behöver inte oroa dig för vadningar.

Till Maud T
Som jag sa ovan så är det inga problem. Det har varit torrt nu en vecka.

Till Karin Fagerlund
Gick triangeln förra veckan samt mot norska gränsen och hade tre dagar helt klart och nästan för varmt på slutet. Gick en dag mellan Sylarna och Fiskehögda (mot Storeikvollen) med mycket fina tältplatser, men du kommer inte att gå där. Annars är Jämtlandsfjällen så fina att du enkelt hittar tältplatser. Den första vi använda var vid bron 3 km från Storulvån mot Sylarna.

Till Anette
Skall du tälta eller bo i stuga? Stugorna brukar stänga i mitten av september. Annars är väl hela september en bra månad men knappast senare. Läs min berättelse Abisko 1999. Det var gult där redan i början av september. Varför inte gå i början av september fram och tillbaka till Alesjaure.

2)Abisko turiststation - Lapporten - Pessiskåtan - Kaisepakte.

Alla start- och slutstationer trafikeras av buss (och kanske även tåg). Alternativ 2 är fin och lätt vandring. Alternativ 1 känner jag inte till, bara en idé från kartan. Hälsningar, Hans

Till Håkan Åman
Jättebra om du skickar in en berättelse. Skriv in den i en vanlig textfil eller word-dokument och bifoga detta i ett mail eller kopiera in texten med ctrl-c/ctrl-v i mail-texten. Skicka detta sedan till staffan@anasys.se så lägger jag in den på hemsidan.

I Kebnekaiseområdet gjorde vi en fantastisk toppbestigning till Tuolpagorni. Vädret var strålande med klarblå himmel, en del snö hade fallit och gnistrade i solskenet. När vi kom upp till toppen och såg ut över fantastiska vyer kändes ett lyckorus. Det är en otrolig känsla att stå där och se ut över denna oerhört vackra fjällvärld. Som min kompis Anna sa "-Det är som att befinna sig mitt i ett vykort". Tyvärr hade vi inte möjlighet att ta oss vidare upp till Kebnekaises topp, dels pga av tiden, dels trötthet och dels en liten hund som redan var väldigt trött, hon tog sig en liten tupplur på toppen av Tuolpagorni innan nedstigningen (Det är något att skryta med för vovvarna hemma!). Dagen efter i lika strålande solsken gjorde vi ett tappert försök att ta oss från Tuolpagornis fot in till Singivagge via Silverfallet. Denna väg fick vi rekommenderad av en gammal fjällvandrare som på 60- och 70-talet arbetade dels på Kebnekaise Fjällstation men också på Saltoluokta Fjällstation. Men hans minne måtte ha spelat oss ett spratt för det var för oss omöjligt med 17 kg packning var och en hund att ta oss över när vi väl nått upp till Silverfallet. Det var väldigt brant och omöjligt att ta sig upp utan klättring. Det var en besvikelse för det ledde till att vi aldrig hann in i Singivaggi. Inte heller kom vi till Tarfala men det berodde på att det var snöstorm där och det ville vi inte ge oss in i. Så vi har många godbitar kvar, det blir allt en tur till Kebnekaiseområdet nästa år också men kanske ca 2 veckor tidigare (nu var vi uppe 4-10/9) för att förhoppningsvis få lite mildare väder. Tills dess funderar vi på alternativa vägar för att ta sig upp på Kebnekaises topp, Västra leden känns tung och Östra leden innebär klättring så hunden kan inte följa med (det kanske är omöjligt även från andra håll?). Vi träffade två trevliga killar, Staffan och Thomas, i stugan på Keb som hade tagit sig upp via Singivaggi men tyvärr fick vi inte tillfälle att ta reda på mer om deras vägval. Någon som har förslag?

Det som alltid är lika trevligt under fjällvandringar är alla möten och samtal med andra vandrare, som förutom ett trevligt samtal brukar ge viktig/nyttig information om mark- och väderförhållanden.

En hälsning till alla trevliga människor vi mötte under vandringen! Och en extra hälsning från min matglada hund Selma till alla som gjorde henne lycklig genom att ge henne allt från chokladbitar till salamikorv! Inte konstigt att hon älskar fjällvandringar. Nettan

Angående Singivagge och Silverfallet kan du läsa Kebnekaise 91. Jag har vandrat en hel del och att passera Silverfallet är det farligaste jag har gjort, så akta dig för det. Däremot är det en höjdare att komma upp i Singivagge, så du får gå runt Singitjokka. Där uppe tältar du och sedan har du väl den enklaste bestigningen av Kebnekaise.

Jag har inte bestämt hur nästa års tur blir för min del, men möjligtvis blir det nu en ensamvandring, vi får se.

Jag pratade tidigare med en annan ensamvandrare om att man skulle kunna gå ungefär samtidigt samma led för att träffas ibland. D.v.s. en grupp ensamvandrare som träffas ibland under vandringens gång. Detta skulle kunna ge både trygghet och social samvaro. Han tände dock inte på denna idé, men det kanske finns andra som läser detta, som tycker det är bra. Problemet är att komma överens om sträcka och tidpunkt.

Beträffande viktproblemen så har jag samma, vilket du kanske har läst i mina berättelser. Jag brukar ha runt 25 kg i min ryggsäck och det lär väl inte bli mindre under en ensamvandring. Men det gäller att prioritera och bl.a. tänka på att det finns mat att köpa i varannan stuga utefter Kungsleden.

Hör gärna av dig fler gånger under året, så kanske fler hakar på denna diskussion.