Dag 1: Tisdag 22/7 1997 kl. 21.30

Rickard och jag klev på tåget strax efter 20.00, då tåget var något tidigt. Vi gick direkt till restaurangvagnen för att släcka törsten.

Här i kupén sitter vi med ett gäng på fyra personer, som skall kliva av i Tornehamn och sedan gå en del av Nordkalottleden.

Vi har förresten vägt våra ryggsäckar och denna gång väger dom lika mycket c:a 22 kg vardera.

Dag 2: Onsdag 23/7 1997 kl. 13.10

Restaurangen vid järnvägsstationen var nerlagd, så vi beslöt att gå upp till centrum för att äta och köpa torkat renkött.

Vi gjorde då misstaget att lämna in ryggsäckarna på för förvaring (25:-/st.) utan att se att där var stängt kl. 12.00-13.00.

Vi gick sedan upp till centrum. Vi hade först tänkt att gå till en specialaffär för renkött, men den låg tydligen någon km utanför. Jag köpte i stället renkött på ICA. Sedan åt vi en grillad korv med mos och gick tillbaka till järnvägsstationen och väntade.

Bussen ut till Nikkaluokta kostar 55:-/person. Den här bussen är nu full, men det kom dessutom en tom buss till stationen, så det var inga problem att få plats för alla, som ville åka med.

Dag 2: Onsdag 23/7 1997 kl. 16.00

Vi kom fram till Nikkaluokta strax efter 14.00, så det tog knappt en timme från Kiruna. Vi gick med packningen c:a 100 meter från restaurangen. Vi upptäckte då att det var myggigt, så vi beslöt att gå direkt.

Det var väldigt myggigt även utefter leden, så man fick skydda benen med händerna. Vi stannade till en kort stund vid en fors för att dricka vatten, men det gick inte att stanna så länge.

Jag har vadat ut i vattnet, som var riktigt skönt, och Rickard tog några kort på mig. Själv har han sin Newton (handdator) med, så han kan även sköta lite studier.

Vi väntar nu på båten, som går om en halvtimme. Det är således nya tider för båten jämfört med 1992, då vi senast var här.

Dag 2: Onsdag 23/7 1997 kl. 22.30

Vi vandrade vidare igen 17.00. Det var hög lövsly och stenigt, så det var tämligen tråkig led. Dessutom var det mycket mygg, så man kunde inte stanna.

Jag var dock tvungen att ta en paus efter c:a 5 km, då det brände i hälen. Jag hade glömt att tejpa fötterna och hade nu fått en liten blåsa på vardera hälen. Jag tejpade båda fötterna med 5 cm bred häfta och sedan gick det bättre.

Det var tyvärr inte myggfritt här, så det var lite svårt att laga mat med all mygg samt att sätta upp tältet utan att få in mygg i tältet.

Vi har nu trots allt ätit och diskat och det är dags att sova. Vädret skall fortsätta att vara fint så i morgon går vi upp på toppen.

Dag 3: Torsdag 24/7 1997 kl. 8.50

Det finns flera tält utspridda, så det är många andra, som skall gå upp på toppen.

Dag 3: Torsdag 24/7 1997 kl. 14.15

Vi startade i morse kl. 9.15 och följde Västra leden. Uppefter Kittelbäcken var det brant och rätt jobbigt, särskilt som vi har 12-13 kg i ryggsäckarna.

Vi tog en första paus då vi kom upp till platån ovanför Kittelbäcken. Där hade även någon tältat. Vi gick förbi några tjejer med packning, som startat en timme före oss. Det gick något långsamt för dom och vi såg dom sedan inget mera, så de vände nog om.

Från platån bar det av väldigt brant mot Vierramvare bl.a. uppför en snövägg. På nedfärden i morgon kommer vi att kunna kana utför snön, men nu var det jobbigt uppför.

Det var även några andra där och vi har mött flera vandrare, som kom från toppen och har legat där. Det är möjligt men jobbigt dels att ta med all packning hitta och tälta här på dåligt underlag eller att tillfälligt lämna packningen här för en toppbestigning och sedan gå Durlings led ned till Singivagge.

Efter rasten fortsatte vi sista biten upp till toppstugan på c:a 1900 meters höjd, där vi är nu. Det tog 4,5 timmar från starten. Då gick vi relativt snabbt med tanke på packningen, vilket var möjligt då vi båda är vältränade.

Toppstugan har en vedspis och fyra breda sängar med madrasser, filtar och kuddar, så här ligger man fint. Det finns även ett torrdass och det skall finnas vatten, men det har vi inte hittat än. Vi skall nu ge oss iväg upp till toppen.

Dag 3: Torsdag 24/7 1997 kl. 20.00

Vi gick däremot upp mot toppen. Det var först stenigt någon km och sedan på slutet är en hög snökam, som man måste klättra uppför. Det var rätt så blött, då snön tinade hela tiden.

Väl uppe var det en fantastisk utsikt, då det var helt klart. Man måste ta det försiktigt längst upp, då det var tvärbrant bakom toppen med nära en km stup.

Sedan åkte vi ned på kängorna utefter snökammen. Det gällde att hålla balansen, då det var snöigt och blött. Efter några minuter var man nere på bar backe igen och sedan gick vi tillbaka till stugan.

Det har varit en del folk på besök här i stugan, men det verkar som om vi blir ensamma i natt.

Vi har ätit middag och lyssnar nu på radion, som hörs bra, samt försöker att lösa korsord. Jag har även med kikaren tittat ut mot fjällmassiven. Sarek och Akkafjällen syns mycket bra.

Dag 4: Fredag 25/7 1997 kl. 9.15

Sedan sov vi till 8.30. Vädret är nu inte lika perfekt som i går, så det var tur att vi gick upp då. Det är en del dimmoln i dalgångarna. Kanske lättar dimmorna så småningom. Det är även höga skymoln samt moln runt en del toppar. Det går dock fortfarande att se Sarek.

Här inne i stugan och när jag går ut använder jag sandalerna, vilket är praktiskt och skönt. Vi har bara kängor och sandaler med oss medan joggingskorna är kvar i tältet. Vi går i shorts och T-shirt samt träningsoverallsjacka.

Beträffande vatten så gick Rickard i väg en bit med vår 10 liters hopfällbara plastdunk och fyllde den med några liter vatten. Men det går även att ta vatten från en liten rännil bredvid stugan, då vattnet rinner över en sten och det blir ett några cm vattenfall.

Dag 4: Fredag 25/7 1997 kl. 14.00

Vi tog det lugnt i morse och låg och kopplade av fram till 11.30. Då packade vi och gick nerför toppen till Kaffedalen. Där hade flera tältat under natten. De hade haft ned mot 0 grader, medan vi hade det varmt i toppstugan.

Vi började nu även att möta flera vandrare, som var på väg upp mot toppen. Många av dessa hade ytterst lite packning eller inget alls. Det blir naturligtvis lättsammare utan packning, men det gäller att vädret håller i sig och att man inte blir hungrig.

Från fjällstationen är det en tur på c:a 25 km upp och ner samt en höjdskillnad på c:a 1400 m. Den guidade turen via den kortare Östra leden tar c:a 8 timmar och via Västra leden torde en normal tid vara åtminstone 10-12 timmar, även om vi gjorde den på drygt 8 timmar fast med nattlig vila mellan upp- och nedstigning.

När vi kommit nästan ner förbi Vierramvare mötte vi ett antal otränade medelålders män och kvinnor, som hållit på i fyra timmar. Klockan var nu 13.00 och de var ungefär halvvägs. De skulle inte vara uppe på toppen förrän framemot 17.00. Därefter skall de ned igen, så jag undrar om de verkligen klarar detta. Jag sa att dom kanske måste övernatta i toppstugan, men jag vet inte om dom hade något ätbart med sig.

Vi fortsatte sedan utför snöväggen från Vierramvare till denna platå. Det gällde här att koncentrera krafterna, så man inte ramlar i snön, då det var blött och brant. Det gick dock att kana ner på kängorna och att hålla balansen med armarna, så att man inte ramlar.

Vi har nu ätit lunch på hallonkräm, fruktsoppa och mackor. Radion hörs bra även här inne i dalen, där vi lyssnar på musik på P3. Vi fortsätter sedan utefter Kittelbäcken ner mot tältet.

Dag 5: Lördag 26/7 1997 kl. 10.30

Vi fortsatte sedan utför bredvid Kittelbäcken, som är rätt så brant. Solen sken och nu började det att hetta i ansiktet.

Vi var framme vid tältet igen kl. 16.15, så det tog nu nära 5 timmar ned. Men då hade vi över en timmes lunch vid platån ovanför Kittelbäcken

Vi gick efter lite vila in till fjällstationen. Vi skulle köpa en duschmöjlighet för så där 15:-, men det gick inte.

Vi duschade och ringde hem och berättade att allt hade gått bra med bästa tänkbara väder. Sedan åt vi renstek och delade på en flaska vin, vilket satt bra i magen.

När vi sedan gick tillbaka till tältet, var det mörka moln i öster och det kom även några regnstänk senare.

Jag sov tämligen dåligt i natt beroende på en geting, som var mellan ytter- och innertält och inte kunde vara tyst. Där var även tjockt med mygg, så det lät som det duggade på tältet.

På morgonen har det varit helmulet och man ser inga toppar. Det verkar dock som det skall lätta. Jag hoppas att vi nu kan komma ifrån myggen, då vi går vidare. Våra kepsar med påsydda myggnät är dock perfekta att ha nu.

Dag 5: Lördag 26/7 1997 kl. 16.30

Vi kom iväg i morse vid 11.00. Bara efter några 100 meter ville dock Rickard stanna, då han hade ont i ena hälen. Han hade en rodnad på hälen, som gjorde mycket ont samt en blåsa på ena lilltån. Han hade fått detta vid nedstigningen från Kebnekajse, då han hade kängorna.

Vi satte på ett Compeed skavsårsplåster på hälen samt en häfta över detta. Jag lade även på en liten bit häfta direkt på blåsan på hans lilltå. Dessutom bytte han till joggingskor, vilket gick bättre. För min del hade jag inga problem med skavsår, sedan jag häftade både fötterna efter första dagens småblåsor.

När vi kom ned på leden i Ladtjovagge och gick utefter denna, mötte vi många som kom från Kungsleden. Något senare gick vi om två personer som skulle gå ända till Kaitum. Det var nu mitt på dagen och dom hade bara kommit några km från fjällstationen. Dom hade således åtskilliga km att gå den dagen.

Vi fortsatte sedan utefter leden och när det var 3 km kvar skulle vi ha vikit av från leden och gå närmare Singitjåkka. Det fans en skylt som visade 10 km till fjällstationen och 3 km till Singi men inget om Sälka. Här var det dock meningen att man skulle se de stenrösen som fanns mot Sälka. Det hade dock varit bra om det även funnits en skylt mot Sälka.

Vi såg ej dessa rösen och gick därför rakt fram mot Singi. Efter några 100 meter såg vi några som kom långt vid sidan av leden från Sälka. Vi fick då vika av från leden till Singi rakt upp mot passet där leden går mot Sälka.

Vi började då också att höra ett åskväder vid Sälka och utefter Kungsleden. Vi beslöt senare att slå upp tältet vid en liten sjö högst uppe i passet, då kanske regnet skulle komma. Medan vi satte upp tältet såg vi att det regnade för fullt söder om Singistugorna och åskan närmade sig.

Nu har det regnat här i snart en timme och i bland åskar det ordentligt. Just nu vräker regnet ner, men det går bra att sitte inne i tältet. Jag har även fått igång radion och P4 hörs bra.

Dag 6: Söndag 27/7 1997 kl. 11.40

Jag stekte skinka med potatismos samt iste som dryck, vilket smakade bra efter dagens pass på c:a 12 km. Vi går inte så många km per dag under denna vandring, vilket känns skönt.

Efter middagen lyssnade vi på radio och jag läste en deckare medan Rickard läste ett utdrag om fysikaliska teorier, som han har hämtat från Internet.

Vid 21-tiden lyste solen starkt på tältduken samtidigt som det regnade lite smått. Jag gick ut för att ta några bilder.

Uppifrån passet var det en mycket fin utsikt över Kungsleden och Singistugorna. Jag tog inga kort då mot Kungsleden, då ljuset låg dåligt på och jag tänkte göra det idag i stället i solsken, om nu solen är framme.

Men i stället för solsken har vi idag blåsigt från öster, småregn och man ser ingen dalgång alls. Det skulle senare visa sig att det är vårt höga läge, som gör att vi ligger i dimma. Man skall i stället tälta lågt i dalgångar, då dimman ligger en bit upp. Men vi skulle ju sätta upp tältet snabbt för att undvika regnet.

Vi har just ätit soppa till lunch och väntar in lite bättre väder innan vi fortsätter, då vi har gott om tid. Vi får väl fortsätta att lyssna på radion och läsa.

Dag 6: Söndag 27/7 1997 kl. 19.45

Jag lämnar enbart tältet för att laga mat, men då blir man rätt så nerkyld och det tar tid att få fart på stormköket p.g.a. blåsten.

Vi ligger kvar här till i morgon. Om det då fortfarande är lika dåligt väder vänder vi nog om och går till Kebnekajse fjällstation. Annars går vi som planerat ner mot Kungsleden och sedan en bit upp mot Kuopervagge.

Det finns två tält till c:a 200 meter bort. Vi kan inte se dom nu i dimman men vi såg dom första dagen och kan höra dom ibland. Vi får se hur länge dom stannar kvar här.

Dag 7: Måndag 28/7 1997 kl. 17.30

När vi vaknade i morse var det samma väder med om möjligt ännu sämre sikt på c:a 30 meter, men det regnade inte. Vi bestämde oss för att gå tillbaka till fjällstationen, då det inte är någon mening att i dimman gå över passet vid Kuopervagge till Tarfala.

Det gick bra att packa ihop, fast tältet var blött. Det var däremot svårare att i dimman hitta rätt från tältplatsen till leden, som går över passet där, där vi låg. Vi gick tätt förbi de andra två tälten, där det var helt tyst.

Vi hittade sedan leden och det gällde att vara koncentrerad och inte tappa bort den, då den ibland var otydlig. Man kunde även titta efter stenrösen, som fanns med jämna mellanrum.

Efter c:a 1 km och nedstigning mot Ladtjovagge tunnade plötsligt dimman bort och man kunde se hela dalgången.

Strax därefter gick vi i fatt två flickor, som hade tältat utefter Kungsleden före uppstigningen mot passet. De hade inte haft någon dimma, men det var mulet väder hela tiden. Det brukar sällan vara tät dimma nere i dalgångarna utan i regel en bit upp, som där vi låg.

Vi gick från vår tältplats 10.30 och gick direkt till fjällstationen 12 km och stannade bara för att dricka. Vi hade inget varmt vatten i termos och ingen lust att ta fram stormköket. Vi var framme vid fjällstationen 13.30, så det gick på 3 timmar. Benen kändes nu starkare efter fyra dagars vandring och en dags vila.

I början på vandringen utefter Ladtjovagge såg vi rätt många som kom från Singistugorna och skulle till fjällstationen. Vi blev dock så småningom ensamma på leden men började senare att möta folk, som kom från fjällstationen och skulle till Singi eller Sälka.

Vid våra vandringar 1991 och 1992 bokade vi också om hemresan någon dag, vilket inte kostade något extra. Då hade vi enbart beställt färdbiljett, som gällde inom en viss tid och sedan bokade jag liggplats hem, när vi visste exakt datum för hemresa.

Med det nya prissystemet måste vi först avboka vår nuvarande biljetter, vilka kostade tillsammans 885:-. Vi får 50% tillbaka och erhåller 442:-. Därefter måste jag boka nya biljetter och gör detta inom 7 dagar före avresa, vilket gör att vi inte får någon rabatt. Dessa kostar då 1325:-. Vi får således en extra kostnad på 883:-.

Om man skall vandra i fjällen och åka med SJ, måste man veta exakt när man skall åka hem. Ett således mycket sämre system jämfört med 1992. Trots denna kostnad beställde vi ombokningen till i morgonkväll.

Vi gick sedan till restaurangen och åt pytt i panna med ägg och rödbetor, vilket smakade jättebra särskilt som vi inte ätit något sedan i morse. Detta kostade 70:- inkl. kaffe, bröd och saft.

Restaurangen har öppet för lunch 12.00-16.00 och middag 18.00-21.00. Det är bra att man har dessa öppettider. Tidigare hade man 3-rätters middag kl. 18.00 och då gällde det att vara i tid och det var alltid kö till maten.

Vi gick sedan vidare med våra ryggsäckar och satte upp tältet här vid Tarfala bron. Vi hittade en käpp och kunde med den spänna ut en lina från tältet för att torka handdukar och svettiga kläder.

I övrigt lyssnar vi som vanligt på radion och tar det lugnt. Vädret är mulet +12 grader och dimma uppe i bergen. Troligen är det helt dimmigt i t.ex. Tarfala.

Dag 8: Tisdag 29/7 1997 kl. 11.10

Jag hörde en direktintervju på radion från fjällstationen, där en person pratade och skulle följa med på en topptur i dag med den guidade turen utefter Östra leden. Vi såg i går att nära 90 personer var anmälda tillturen, som var uppdelad på tre grupper. Det hade varit inställt i två dagar, så nu ville många gå upp.

Efter en km. stannade jag och tog ett kort bakåt. Man kunde nu även se Tolpagorni. Vi kilade vidare och gick om flera personer. När vi kom fram hit till brygga var klockan 10.55, så det tog bara 1 timme och 25 min.

Jag tvättade av mig svetten i sjön och sedan gjorde vi Varma koppen på hett vatten från termos. Nu kommer båten in och klockan är 11.17, så det är bäst att packa ihop.

Dag 8: Tisdag 29/5 1997 kl. 17.30

Vi gick dock vidare de 5 km till Nikkaluokta och var där 13.00. Vi gick direkt till en byggnad bredvid den stora. Där fanns duschar för 5:-/1.5 min. Det kändes bra att få tvätta sig riktigt efter några dagars svettiga vandringar.

Det hade blivit riktigt varmt nu fast enligt DN, som jag senare köpte på järnvägsstationen, var det i går måndag kallast i Tarfala med +6 grader i hela landet. I fjällstationen var det 12 grader, men det är ju lägre nivå över havet.

Efter duschen gick vi till restaurangen och åt älgfärsbiff för min del och Rickard åt renskav. Med en lättöl kostade det 80:-/st.

Klockan 14.30 klev vi på bussen till Kiruna. Det var så många personer med, så att några fick stå. På vägen in till Kiruna blev vädret sämre och det kom även några regnstänk.

Men hemresan, där vi var osäkra på datum, skulle vi ha beställt utan reslustrabatt. Då hade vi kunnat boka av denna och få tillbaka alla pengarna och sedan boka en ny biljett för hemresan. Då vi inte gjorde detta förlorade vi c:a 440:- tillsammans.

Det är kanske en upplysning som SJ borde poängtera särskilt vid resor norrut, som kan vara en fjällvandring. Det var inte första gången som personalen i Kiruna var med om en liknande ombokning med missnöjda kunder.

Men nu fortsätter resan hem och man får väl vara tacksam att det fanns lediga liggplatser. För närvarande är det bara vi två här, men det kanske kliver på fler fjällvandrare i Gällivare eller i Murjek. Sarekvandrare brukar kliva av och på där.

Kommentar: Tyvärr måste man konstatera att alla vandrare inte är miljömedvetna utan skräpar ner en hel del. Alla borde lära sig att ta med en extra kasse för att förvara skräp i. Vid fjällstationer och stugor finns det möjlighet att lämna dessa.