Det finns även många reseföretag som arrangerar vandringsresor i alperna. I juli 1998 åkte jag och min fru med en bussresa till Mayrhofen i Tyrolen i Österrike.

Vi ville dock inte kliva på bussen tidigt på morgonen vid 4-tiden och åka genom södra Sverige, Danmark och Norra Tyskland ena dagen och södra Tyskland och Österrike andra dagen. Vi valde därför att åka med Prima Travel, som erbjöd möjligheten att flyga till München och där kliva på bussen. Annars finns det även många andra researrangörer att välja på.

Man bör ha ordentliga vandrarskor. De behöver ej ha höga skaft men joggingskor kan vara lite för dåligt om det regnar. Man bör ha en ståltermos för hett vatten. Man kan eventuellt lämna in termosen på morgonen på hotellet för att få hett vatten, annars kan man ha en doppvärmare med sig.

Man behöver ordentliga vandrarkläder för kyla och regn men även shorts för soliga dagar samt sololja med hög solfaktor och en hatt eller keps för huvudet. Man bör ha en extra tröja och sockar för att kunna byta vid behov. Det är även lämpligt att ha med elastisk binda för fotstukningar samt skavsårsplåster, bred zinkhäfta och huvudvärkstabletter.

Man packar dagligen i en lämpligt stor ryggsäck med regnskydd.

Dag 3: Måndag 6/7 1998 kl. 18:00 I lördags klev vi upp 04:00 och åkte bil till Arlanda. Vi fick vänta någon timme där, då vi var lite för tidiga. Flyget till München gick 07:45. C:a 10:00 var vi i München. Vi hade inte fått någon beskrivning var bussen skulle hämta oss, så vi gick mot busshållplats för gruppresor. Dit kom även ett annat par, som reste med samma resebyrå men skulle till Val Gardena i Italien. Mannen hade dock hört att man skulle gå till hållplats för linjebussar, så vi gick dit, vilket var c:a 500 m ifrån. Med deras hjälp lyckades vi även ringa bussen med vår mobiltelefon och fick då reda på att den skulle komma till hållplatsen för linjebussar. Vi åt en gemensam lunch med paret som skulle till Val Gardena och klev sedan på vår buss, som kom 13:00 och åkte vidare med sällskapet i bussen på drygt 40 personer till Mayrhofen i Österrike, där vi var 16:00. Efter att ha packat upp på hotellet var det middag med information kl. 18:00 Mayrhofen är en liten men mycket trevlig stad i Zillerdalen med höga alptoppar runt om. På kvällen gick vi ut en tur ned mot ån som rinner genom dalen och gick utefter denna en 15 minuter.	I går var vi i gång med frukost 07:30 och åkte sedan med vår buss till Ramsau c:a 4 km från Mayrhofen. Där bytte vi till lokalbuss och åkte med denna fullastad en brant serpentinväg uppför dalen Schwendberg till Sportalm ca 1700 möh (meter över havet). Där klev vi av bussen och gick in i dimman. Det var uselt väder med lite blåst och regn samt mycket dimma. Efter 1.5 timmar på delvis liten och blöt stig, kom vi till Rastkogelhütte (2117 möh), som var en enkel restaurang. Man fick inte äta medhavd matsäck där inne, så de flesta beställde något som soppa och öl och några enstaka åt sin matsäck utanför. Efter en stund var vi några som gick en extra tur upp mot ett pass. Där blåste det väldigt hårt. Senare gick även några vidare upp mot en topp, medan vi andra gick tillbaka till restaurangen. 14:00 gick alla tillbaka ned mot Sportalm utefter en grusväg. Den gick i serpentiner neråt och det tog ordentligt på vadmusklerna. Ibland regnade det också en del.
Framme i Sportalm där vi väntade på lokalbussen.
Från Sportalm fortsatte vi i den fullastade lokalbussen utefter vägen och höll tummarna för att inget skulle hända. Det var brant utför och busschauffören utnyttjade motorbromsen. Vi var sedan tillbaka till hotellet 17:00. Därefter var det dags för en ny 3-rätters middag 18:30. Efter middagen tog vi en kvällspromenad utefter ån och genom stan. Det var mycket folk, som var ute och gick.	I morse var det betydligt bättre väder. Efter frukost gick vi till en affär och köpte lunchmat. 09:15 gick vi samlade till linbanan mitt i Mayrhofen. Penkenbahn, som är nybyggd, tog oss upp till Geschösswand (c:a 1700 möh). Banan har stora kabiner och går över samhället och dalar högt upp i luften.
I övre högra hörnet kan du se kabinerna högt över dalen.
Bild tagen från kabinen med Mayrhofen under och Finkenberg i fjärran.
Vi delade upp oss i två grupper.
Efter c:a 500 meter delade vi upp oss i två grupper. Jag gick i den grupp, som skulle göra en längre vandring. Vi var 14 st, som gick via Geschössberg till Penkentenne (2095 möh), där det fanns tre restauranger. Där fanns också mycket folk bl.a. för att man kunde åka linbana dit direkt från Finkenberg, vilket är en ort i närheten av Mayrhofen.	Vädret var nu tvärtemot gårdagen. Sol och vindstilla med fantastisk utsikt över fjällmassiven. Man måste dock vara försiktig med solen och smörja in sig med sololja med hög solfaktor samt ha något skydd för huvudet.
Vi gick först till Geschössberg och restaurangen Penkenalm.
Vi närmar oss Penkentenne med tre restauranger.
Vi åt lunch med egen matsäck i Penkentenne.
Efter lunchpaus gick vi vidare utefter en bred väg mot högre höjder. På den här nivån är det skogfritt med bara branta ängar och berg. Efter c:a en halvtimme började det att bli brantare och det liknade nästan en Kebnekaisebestigning men inte så långt. Vid 13:00 var jag uppe på toppen Wanglspitze (2420 möh), vilket var vårt slutmål. Vädret var fortfarande fint men något molnigt. Man kunde se glaciären vid Hintertux, dit vi skall på fredag samt Ahornspitze (2976 möh), som vi kanske skall bestiga på torsdag. När alla hade kommit upp på toppen, åt vi en andra lunch och gick sedan tillbaka mot Penkentenne. Under denna promenad, som tog en knapp timme, klarnade himlen upp igen och det blev riktigt varmt.	Vi tog sedan först stolsliften till Almstüberl, vilket var en härlig upplevelse. Man gled helt tyst några meter över marken brant neråt medan solen gassade för fullt. Därifrån var det sedan en liten kabinbana till Finkenberg, där vår busschaufför väntade för hemfärd. Alla dessa liftar, lokalbussar och även lokaltåget kunde vi åka med ett liftkort, som kostade 480 shilling=290:- för 6 dagar. Det är praktiskt att ha ett sådant kort, som gäller överallt. Efter hemkomsten tog vi det lugnt fram till en ny 3-rätters middag vid 18:30. Efter denna middag tog vi en promenad genom den övre delen av staden och beundrade all blomsterprakt utefter balkongerna på dessa speciella hus, som finns i Alperna. I morgon är det ledigt för vandring och vi skall åka buss till Kitsbühel eller Innsbruck.
En av stigarna gick i serpentiner uppför branten.
Nu är jag högst upp på Wanglspitze.
Här ligger jag och vilar innan vi går ner från Wanglspitze.

Dag 4: Tisdag 7/7 1998 kl. 21:00 I dag har vi varit ut på en lång busstur genom delar av Tyrolen. Vädret i morse var fint med sol och vindstilla men lite disigt. Jag klädde mig i shorts och T-shirt som de flesta andra samt joggingskor och ej sandaler, som jag tänkte först. För säkerhets skull tog jag även med en jacka och paraply, vilket senare skulle visa sig vara användbart. Efter frukost åkte vi vid 9-tiden till Ramsau och sedan upp mot Haizenberg, dit vi även skall åka i morgon för att vandra. Färden fortsatte över ett pass mot Gerlospass, där vi stannade och tittade på en sjö, som var konstgjord med en av Europas största jorddammar, med fjällmassivet Wildkorspitze i bakgrunden. Därefter fortsatte vi till Krimml, där det fanns ett mäktigt vattenfall på 380 meter i tre steg. Där fanns även många andra turister. Vi gick en brant väg upp utefter fallen och efter en halvtimme stannade vi vid en restaurang och åt lunch. Här fanns det möjligheter att ta många fina bilder.	Vi gjorde sedan en snabb marsch ner mot utgångsläget med alla souvenirbutiker och kiosker. Vädret hade varit fint men nu kom några regnstänk. Vi tog fram våra paraplyer, som vi tack och lov hade tagit med oss. Under den korta vägen på 5 minuter fram till bussen övergick regnet till ösregn och senare till skyfall. Vi fick vänta en stund till busschauffören kom och alla sökte skydd, där det gick. Det var många turister här och de flesta hade nog inga regnkläder eller paraplyer. Det visade sig sedan att två damer i vårt sällskap missade vår parkeringsplats och gick felaktigt till nästa parkering. I 45 minuter väntade vi och såg allt fler genomblöta turister komma till parkeringen. Så småningom hittade en av reseledarna de två damerna, så att vi kunde åka vidare. Man ser hur lätt det kan uppstå problem, om inte alla hittar rätt och: Ta alltid med ett paraply!
Detta är en del av vattenfallet i Krimml.
En del av vattenfallet sett uppifrån.
Vi åkte vidare i skyfallet och såg inte så mycket av omgivningen, men bussen var av högsta klass och vi mådde bra ändå. När vi närmade oss nästa anhalt, som var Kitzbühel, så gjorde regnandet paus. Vi stannade en timme i Kitzbühel och promenerade runt och fikade vid ett konditori samt tittade in i några butiker. Priserna var dock mycket höga, så inga varor lockade till köp.	När vi satte oss i bussen för hemfärd började regnet igen. Tyvärr såg vi inte mycket av alptopparna. När vi kom ut på motorvägen mot Innsbruck sattes en video med "Pang i bygget" i gång, så de flesta i bussen roade sig med TV-tittande. Vi var hemma igen 17:30 och 19:00 var det dags för middag, där vi berättade för varandra om dagens händelser. En del hade varit i Innsbruck och andra hade stannat kvar i Mayrhofen. Nu är det läge att ägna sig åt TV-tittande med semifinal i VM-fotboll mellan Brasilien och Holland.
Vi stannade i Kitzbühel och tittade på staden samt fikade.

Dag 5: Onsdag 8/7 1998 kl. 15:30 I morse var det åter dåligt väder med regn. Efter frukost var det dags för alla att samlas vid bussen för avfärd. Vi var alla ordentligt klädda, då det regnade och uppe på 2000m var det nollgradigt. Vid Hintertuxglaciären var det -8 grader och snöfall. Vi åkte med vår buss förbi Ramsau och upp till Hainzenberg. Därifrån tog vi kabinbanan upp till Gerlosstein (c:a 1600 möh). Där var det inte många plusgrader och dimman låg tät över topparna.	Det var även nysnö så vi skulle inte gå upp till Arbiskögerl (1830 möh) eller Gerlossteinwand (2166 möh), då det var för farligt p.g.a. snön. I stället gick vi utefter en grusväg till Kotahornalm (1624 möh). Under denna vandring började det att snöa men alla var på gott humör och det var riktigt vackert med en blandning av dimma, snö och dalgångar med gröna ängar och kor. Därifrån gick vi vidare utför en delvis smal och slipprig stig, som några äldre hade problem med, men sedan nere i Sonnalm (drygt 1400 möh) stannade vi och åt av den medhavda matsäcken. Klockan var strax över 11:00 på förmiddagen, så det var mycket kvar av dagen.
Alptopparna med nysnö låg i dimma.
Under vår vandring till Kotahornalm började det att snöa.
Vi passerade många vackra blommor utefter vägen.
Vi närmar oss Sonnalm.
Sällskapet splittrades i olika grupper och vi åkte den tysta stolsliften ned till Ramsau och gick där på en mysig grusväg utefter ån drygt 4 km tillbaka till Mayrhofen. Halva dagen var kvar, så efter en snabb fika tog jag på joggingskorna och tog en tur.	Det blev åter samma grusväg fram och tillbaka till Ramsau, vilket blev knappt en mil från hotellet. Vi sitter nu på hotellet och dricker en öl samt skriver vykort och dagbok. Jag hoppas att vädret blir bättre till i morgon.
Kort taget från stolsliften på en kyrka i Ramsau med Mayrhofen längst in i dalen.
På väg mellan Ramsau och Mayrhofen.

Dag 6: Torsdag 9/7 1998 kl. 21:30 I dag blev det en riktig höjdardag trots egentligen dåligt väder. Efter frukost 07:30 handlade vi som vanligt vår lunch i närheten i en liten butik. Det blev lite bröd, juice, bananer, ost, chokladkaka och yoghurt. Vi har sedan tidigare handlat varma koppen, tepåsar och snabbkaffe. För min del har jag som drickbart med mig en flaska med vatten och en med juice 33 cl samt en liter hett vatten i en ståltermos. Man kan lämna in termosen på morgonen och få den fylld med hett vatten, men vi ordnar detta på rummet med en doppvärmare.	09:15 samlades alla 43 st (tror jag) vid hotellets utgång för gemensam promenad upp till Ahornbahn. Alla var väl klädda, då det var kallt men uppehåll och en hel del nysnö på alptopparna. Vi åkte med kabinbanan upp till Ahornhütte (1850 möh). Här uppe var det några plusgrader och en dm nysnö. Det var en fantastisk vy ut mot fjällmassiven, som var vitklädda med snö. Denna nysnö är mycket ovanlig så här års, men det medförde att det blev en annorlunda vandringsdag.
På väg till kabinbanan.
Här uppe var det fullt med snö.
Det kändes exotiskt med all denna snö mitt i sommaren.
1200m under oss kunde vi se Mayrhofen nere i dalgången
Nästan alla fortsatte sedan vandringen mot Edelhütte (2238 möh). Stigen var i början lättgången och snöfri men gott om snö runt om. Efter ett antal km blev det jobbigare och brantare så ett antal i sällskapet vände om och gick tillbaka till kabinbanan med restaurang och åkte senare tillbaka till Mayrhofen.	Vi andra fortsatte upp till Edelhütte, vilket var delvis både brant och snöigt, då nu även stigen var översnöad. Vid hyttan åt alla lunch, medhavd eller beställd. För min del beställde jag ärtsoppa med wienerkorv samt en stor öl. Hur man fått upp all mat hit kan man undra, men den smakade bra.
På väg genom snölandskapet.
Uppe vid Edelhütte åt vi lunch.
Det gick inte att gå upp på Ahornspitze p.g.a. snön men många gick vidare mot en fin utsiktsplats Am Glantzen (2345 möh) medan övriga vände om och gick till kabinbanan. Det var inte så enkelt att gå då stigen var översnöad, så den förste spåraren fick ta det försiktigt. Vid Am Glantzen var det en härlig utsikt och vädret var någorlunda men, Ahornspitze låg i dimma.	Det visade sig sedan att det gick att gå vidare nedanför Ahornspitze på en mycket smal och tämligen farlig stig med branter både uppåt och nedåt. För att gå denna stig fick man inte ha svindelkänsla. De flesta vände nu om mot Edelhütte för att sedan gå tillbaka till Ahornhütte och ta kabinbanan ned till Mayrhofen.
Många gick vidare till utkiksplatsen vid Am Glantzen.
Vi var nu bara 11 st. kvar som fortsatte utmed branten. Det gick långsamt men framåt. Vi hade dock en fin utsikt både uppåt mot Ahornspitze och neråt mot dalen. Det var en häftig vandring.	Fortare gick det för en vild bergsget, som kom skuttande utför. Det var en magnifik syn att se hur enkelt detta djur tog sig fram.
Här följde en brant passage i snön nedanför Ahornspitze.
Molnen skingrade sig och vi fick se alptopparna med Ahornspitze.
Vi fortsatte utefter den branta stigen och kom så småningom ner under snöbältet och senare även till en blomsteräng. Himlen öppnade sig plötsligt och solen sken på topparna. Det var som i "Sound of Music".	Där åt vi en andra lunch. Sedan delades gruppen upp så att fyra st. skulle gå utefter en grusväg till en busshållplats för att ta bussen hem. Senare visade det sig att de gick hela vägen hem.
De 11 som var kvar i gruppen (inkl. fotografen).
Nedanför snöbältet fanns det flera blomsterängar.
Vi stannade och åt en andra lunch.
Vi sju som var kvar skulle gå vidare ner utefter bergsbranterna mot Mayrhofen. I denna grupp var det bara en tapper kvinna kvar. Vi hade lite olika hastighet och kom så småningom fram till Alpenrose (1400 möh), där vi drack en öl. När vi senare fortsatte tog kvinnan och hennes man det lite lugnare, så vi var bara fem st. kvar. Vi fortsatte utför och kom in i en skog med en brant stig i serpentiner ner mot Mayrhofen (650 möh). Utefter denna stig, som tog ordentligt på lårmusklerna, var takten hög och så småningom var vi bara tre st. kvar i täten.	Trots att vi gick mycket fort utför kom en grabb i 10-års ålder med farfar och käpp skuttande förbi. Troligen var de vana vandrare från lokalbefolkningen. Vi hade tidigare gått förbi dom, men nu visade de oss utlänningar vad tränade vandrare kan göra. 16:30 vandrade vi tre mot hotellet och var mycket nöjda med vad vi upplevt denna dag. Vi fick sedan middag 18:00, då de flesta skulle åka på en Tyrolerafton. Vi var dock c:a 10 st. kvar, som senare på kvällen hade en egen Tyrolerafton utanför hotellet, där det var musik av en lokal grupp. Hotellägaren bjöd oss på en snaps och stämningen var hög i gruppen med samtal om dagens händelser.

Dag 7: Fredag 10/7 1998 kl. 21:30 I dag var sista dagen på vår vandringsresa och jag tror att alla har varit riktigt nöjda med denna dag. En del tyckte att det var den bästa dagen. Vädret i morse var rätt bra med delvis sol. Efter frukost och köp av lunch samlades vi vid vår buss för att åka till Hintertux (1493 möh). Det är en ort längst upp i dalgången. Därifrån tog vi kabinbanan upp till Sommerbergalm (1986 möh).	Några i sällskapet skulle åka skidor på glaciären ovanför. En grupp åkte linbana upp till glaciären (3250 möh) medan vi andra vandrade en rätt så brant men fin grusväg i serpentiner upp till Toxer Jochhaus (2310 möh). Vi var 16 st. som gick upp i denna grupp. Vid Jochhaus fanns bänkar för att äta matsäck, men det var även en enkel restaurang, så vi beställde ärtsoppa med wienerkorv, d.v.s. samma som jag åt igår till lunch.
En kort paus utefter vägen mot Toxer Jochhaus.
Nysnön bildade ett fint mönster på topparna.
Vi sitter och väntar på vår ärtsoppa.
Högst upp har man den bästa utsikten.
När vi skulle till att gå vidare kom vår reseledare Claes, som ledde den andra gruppen. De hade efter en uppfärd till glaciären och en titt på denna åkt ned igen och vandrade sedan i egen takt upp till Jochhaus. Här uppe var det mycket fin utsikt åt alla håll och man kunde se de flesta topparna. Vi som ätit lunch gick sedan nedåt utefter en annan grusväg, som skulle leda oss ända ned till Hintertux. På väg utför såg vi efter en stund flera murmeldjur, som verkar vara en större variant av våra fjällämlar. Jag lyckades få ett bra kort på en av dom.	Vi gick vidare utför och kom till ett högt vattenfall, som kastade sig utför fjällbranten. Sedan kom vi in i en ravin, där forsen hade grävt ner sig djupt. Utefter denna stig växte även Edelweiss. Därefter öppnades dalen till en bred och grönskande äng. Det var brant ned till dalen och de flesta tog en paus där nere. Det hade hela tiden varit kalt, men vi kom sedan ner till trädgränsen och vi gick sista biten mot Hintertux i skogsterräng.
På vägen utför gick vi över ett snöfält.
Ett murmeldjur passerar framför oss.
Vi passerade ett vattenfall före ingång i ravinen.
I ravinen växte Edelweiss.
Klockan var runt 14:00 när vi kom ned och de flesta samlades i en restaurang där vi njöt av solen och beställde diverse rätter.	Tyvärr råkade två deltagare att bli av med sina kameror, som man glömt eller tappat. Det är ju inte så roligt.
Efter en dagsmarsch var vi nere i Hintertux igen.
Det smakade bra med en stor glass i värmen.
Efter dagens tur samlades vi vid en restaurang i Hintertux.
Vi åkte sedan tillbaka med bussen till Mayrhofen. Vi samlades sedan 18:30 för vår sista gemensamma middag. Samtidigt såg vi att folk klädda i folkdräkter hade samlats i stor mängd utefter gatan från vårt hotell och bakåt. Det skulle bli en parad, som startade 19:00.	Vi hann äta vår förrätt och gjorde sedan en paus i vår middag för att titta på paraden, vilket var en upplevelse med olika dräkter och gamla redskap. Sedan åt vi färdigt vår middag och hade en gemensam samling efteråt. Vi har nu packat våra väskor och i morgon skall vi upp före 06:00, då vi åker 07:00 norrut mot Tyskland.
De österrikiska husen var fina med mycket blommor i blomlådor.
På kvällen var det en lång parad genom staden.

Dag 8: Lördag 11/7 1998 kl. 10:30 Nu sitter vi i flygplatsen i München och väntar på flygets avgång. Det är en halvtimme försenat, så vi får vänta 1.5 timmar. Men det är bättre än att vi själva är försenade och missar flyget. I morse var alla uppe tidigt. När jag kom ut ur rummet och ner i hotellvestibulen före 06:00, så var det full fart och många av deltagarna hade kommit ned. Vi packade bussen och de flesta satt och åt frukost vid 06:20.	Strax efter 07:00 tog vi farväl av Mayrhofen och en härlig vandrarvecka. Vädret var inte så bra nu. Det hade regnat under natten. Efter några mil lämnade vår reseledare oss, då han skulle fortsätta till Italien på egen semester. Vi hade dock hjälp av en ny reseledare, som skulle följa med upp till Helsingör. Vi körde genom ett regnigt Tyrolen och in i Tyskland med samma dåliga väder. Vi två var de enda, som skulle flyga tillbaka och klev därför av bussen i München.
På väg in för landning på Arlanda.
Alla andra skulle fortsätta först till Kassel för övernattning och sedan fortsätta med bussen, som är framme sent i morgonkväll i Stockholm. Vi är däremot framme på Arlanda c:a 14:30 i dag. Det är nog flera, som skulle ha valt vårt alternativ med flyg, om man tänkt på att bussresan blir så lång särskilt från Stockholm.	Trots det delvis dåliga vädret har det varit en mycket trevlig vandringsresa, som kan rekommenderas som ett alternativ till att ligga och stekas i solen på någon sandstrand.

Vi åkte till Mayrhofen med Prima Travel

Error processing SSI file
Error processing SSI file