September 2000

Dag 1: Tisdag 29/8 2000 kl. 08:00 Nu sitter vi på flyget på väg till Sardinien för vandringar. För att hinna till flyget klev vi upp 02.30 och bilade till Arlanda. Vid incheckning var det fullt med folk, men vi var i god tid redan 5.00. Efter incheckning väntade vi en stund och såg sedan vår reseledare Fredrik komma med sitt märke Prima Travel, som vi reser med som vanligt på dessa vandringsresor.

Vi gick sedan in genom kontrollen och efter en fika fortsatte vi till gate 20. Där stod nu Fredrik och räknade in alla, som skulle med. Denna gång är vi en grupp på 16 personer, som skall flyga ned till Sardinien för gemensam vandring därnere. Vi fick kliva ombord i tid på flygplanet, så starten blev ej försenad. Här på flygplanet sitter vår grupp samlad i närheten av varandra. Flyget ner till Sardinien tar drygt 3 timmar till Algehro. Därefter skall vi åka buss ytterligare 3 timmar till Lanusei, som ligger 700 m.ö.h.

Dag 1: Tisdag 29/8 2000 kl. 22:00 Vi finns nu på vårt hotellrum efter att ha ätit middag och presenterat oss för varandra. Strax efter 10.00 var flyget framme vid Sardinien och vi klev ut i värmen. För min del hade jag byxor med avdragbara byxben, så jag kunde kliva av planet i shorts, vilket kändes skönt när det var så varmt. Efter kontroll av pass och hämtning av bagage visade Fredrik på kartan den bussfärd, som stod framför oss. Bussen väntade utanför flygplatsen och vi skall sedan åka med denna buss under hela veckan. Vi åkte först några timmar in på Sardinien innan vi stannade vid en restaurang för lunch. Vi åt för enkelhetens skull alla en stor smörgås och en köttbit och en öl, vilket kostade 7000 lire (35:-). Nu hade det blivit ännu varmare, säkert upp mot 30 grader i skuggan. Värmen kändes som tur var inte i bussen, som hade luftkonditionering.

Färden fortsatte sedan uppåt mot bergen. Därefter åkte vi utför och kom fram till Lanusei, som var vårt slutmål. 1 km före staden fanns vårt hotell Villa Seléne. Här bor vi i stora rum med uteplats i en låg byggnad. Vi träffades något senare för gemensam promenad ner till Lanusei. Vi skulle framför allt köpa vatten. Man bör helst inte dricka kranvattnet, även om just vattnet på vårt hotell lär vara drickbart. Affärerna är stängda 13.00-17.00, så vi väntade i en restaurang till kl. 17.00. Sedan letade vi upp affärer, som sålde vatten. Dessa kunde heta Minimarket eller Allimentari. 1,5 liter vatten kostade 1000 lire (5:-). När vi kom tillbaka till hotellet, slog tröttheten till så vi passade på att sova någon timme. Vi hade ju inte sovit så många timmar natten före. Kl. 20.00 serverades en 3 rätters middag och efteråt presenterade sig alla deltagare för varandra. I morgon bitti är det frukost 8.30-10.00 och 10.00 går bussen för vår första vandring.

Framme på Sardinien.

Bussfärden väntar.

Vi stannar för en snabblunch

Det smakar bra med macka och öl.

Framme vid hotellet.

Från bussen till våra rum.

Dag 2: Onsdag 30/8 2000 kl. 16:30 Nu ligger vi några i swimmingpoolen och solar oss. Jag har även hunnit med att ta ett bad i det varma vattnet. I morse hade vi ställt klockan på väckning 08.00. Kl. 08.30 åt vi alla frukost. Där fanns bl.a. möjlighet att blanda choklad och mjölk till varmchoklad, för dom som så önskar detta. Annars fanns väl det mesta, som man vill ha till frukost. Vi kunde även lämna in vår termos och få den fylld med hett vatten. Efter frukost gjorde vi i ordning för vår första vandring. Det viktigaste var att smörja in sig med sololja med solfaktor 15 eller mer. Dessutom skulle man ha vandringsskor och solhatt, som skydd mot solen. Lite ombyte av kläder var också med. Jag hade dessutom bälte med flaska med vatten, vilket är bekvämt då det alltid finns nära under vandringen. Från hotellet fick vi dessutom en lunchpåse, som visade sig innehålla väldigt mycket mat samt vatten. Allt lade vi ner i våra ryggsäckar. Kl. 10.00 kom vår busschaufför Carlos och hämtade upp oss. Dessutom hade vi en egen guide Francesco, som skulle leda oss runt på våra vandringar.

Han hade gjort i ordning en beskrivning med kartor för våra 3 första dagar, som visade hur vi skulle vandra. Vi åkte med bussen till Seléne Forest, som är en park. Detta låg en bit upp i bergen och på vägen dit såg vi även områden, som hade brunnit. P.g.a. torkan har man problem med bränder. Vi besökte Giant's Tombs, som är gamla gravar från 1500 f.kr. Sedan vandrade vi från 11.00 uppför Mount Armidda. Det var nu c:a 27 grader i skuggan, men vandringen var långsam så det gick bra för alla. Vi gick för det mesta på grusvägar och efter 2 timmar stannade vi för lunch. Det fläktade något, vilket var skönt i värmen. Det var svårt att orka med all mat, som fanns i lunchpaketet vilket innehöll så mycket. Till detta drack vi vatten och kaffe/te. Här var vi c:a 1000 m.ö.h. Sedan bar det av utför och så småningom kom vi fram till Villa Grande railway station, som låg 800 m.ö.h. Medan vi väntade på Carlos blev vi goda vänner med ett antal grisar, som fick mat av oss. Sedan blev vi upphämtade av Carlos och var tillbaka till hotellet 16.00. Nu tar alla det lugnt och en del av oss tar ett bad i poolen.

Vi inväntar dagens tur.

Carlos, Fredrik och Francesco.

Francesco berättar om gamla gravar.

Vi gick runt och tittade bland gravarna.

Turen inleds på en landsväg.

Därefter över ett staket.

När vi kommit upp i bergen så blir utsikten allt bättre.

Man har gjort brandgator för att förhindra spridning av skogsbränder.

Vandring geom en skogstunnel.

Vi stannade sedan för lunch.

På väg utför bergen igen.

Det fanns både kor och grisar.

Fredrik matar grisarna.

Det fanns en badpool intill hotellet.

Dagen avslutades med ett dopp i poolen.

Jag har badat och skriver nu i dagboken.

Utsikten ner mot det disiga havet.

Solnedgång över Lanusei.

Dag 3: Torsdag 31/8 2000 kl. 18:30 Nu sitter vi på verandan och kopplar av med ett glas öl och inväntar middagen kl. 19.30. I går kväll åt vi middag som vanligt 20.00. Denna gång var det t.o.m. fyra rätter, vilket är väl mycket att klara av så sent på kvällen. För min del måste jag tyvärr lämna av en del rätter för att orka med. Det visar sig finnas flera musikaliska talanger i sällskapet, så vi hade en frågestund om musik och gemensam sång under slutet av middagen. Efteråt gick vi till den nedre våningen, där Stellan underhöll oss med sång och spel på orgel. Det var mycket uppskattat att ha en underhållare i sällskapet. I morse var det frukost redan kl. 7.00, då vi skulle åka iväg med bussen 8.00. Vi fick med oss lunchpåsar och vatten. Vi skulle dessutom ha med extra tröjor, då vi skulle vandra i en lång grotta. Sedan körde Carlos oss c:a 45 min. till vårt startläge. Vandringen inleddes denna gång med en rätt lång och brant stig, som kändes för en del. Efter 2 timmar var vi framme vid Nuraghe Serbissi, där vi tittade på gamla boningar byggda av sten.

Sedan fortsatte vi vandringen ännu mer uppåt till toppen på Punta SuSrau, där vi åt lunch. Det låg 1050 m.ö.h. Vi hade då 32 grader i skuggan och friska sydliga vindar. Det går dock förvånansvärt bra att vandra i värmen, då tempot är rätt lågt. Det fanns ett långt stenbord under ett träd, där vi kunde äta från våra lunchpåsar bl.a. sallader med potatis, tonfisk m.m. och bröd. Vi hade även hett vatten och kunde dricka te/kaffe, vilket smakade bra trots värmen. Efter lunch gick vi en timme utför en väg innan vi mötte Carlos med bussen. Han körde oss vidare till grottorna Su Marmuri. Här var vi något tidiga, då det visade sig att vår grupp hade vandrat snabbare än tidigare grupper. Sedan var det dags att göra entré i den långa grottan. Det visade sig vara en mycket imponerande grottgång på c:a 1 km och upp till 50 meter i höjd. Där finns en stor mängd stalaktiter och fladdermössen bodde här framför allt vintertid. Ute i luften var det c:a 30 grader medan nere i grottgången var det enbart 10 grader. Därför måste vi ha extra kläder att ta på. Efter detta intressanta besök åkte vi buss tillbaka och var vid hotellet 17.30. Reseledaren Fredrik och jag passade på att ta ett dopp i poolen för att svalka av kroppen och nu är det snart åter middag.

Stellan underhåller med sång och spel.

Vi andrar lyssnar och njuter.

Kvällen avslutas med underhållning.

Dags för frukost.

Carlos lämnar oss för dagens vandring.

Först var det en brant stig.

Francesco berättar om en grotta.

På väg upp till ett utkik.

Ytterligare information av Francesco.

Utsikten blev allt bättre.

Vi äter vår lunch i skuggan av ett träd.

Jag vilar efter lunchen.

Vägen gick genom en brant ravin.

Fredrik visar sin styrka.

Vi stannade till för fotografering.

En del städer klättrar uppför bergen.

Dag 4: Fredag 1/9 2000 kl. 21:30 Vi är nu i sällskapsrummet. I går kväll fick vi efter middagen åter njuta av en av deltagarnas musikaliska talanger. Det var Göran, som spelade gitarr och sjöng både Evert Taube och Cornelius visor. Vi fick även ta del av Taubes liv och skrivande. I morse hade vi åter frukost kl. 07.00, då vi skulle åka strax efter 08.00. Som vanligt måste man smörja in sig ordentligt med sololja. Vädret var nu klarare mot tidigare, då det varit mera soldis. Solen skulle antagligen kännas ordentligt idag. Vi åkte med Carlos ned till järnvägsstationen i Lanusei. Därifrån åkte vi med ett turisttåg c:a en timme. Vi fick nu se ett nytt landskap från vagnsfönstren, då tåget först åkte söderut innan det vek av in i landet. Vi klev sedan av i Forest av Mantarbu. Därifrån gick vi en dryg halvtimme innan vi kom till vår plats , där vi skulle äta lunch. Därifrån gick vi vidare genom en hög och grön skog, som skyddade oss från solens strålar. Vid 11.30 var vi framme vid en plats där vi skulle dela upp oss i två grupper. Dom som ville, skulle göra en toppbestigning medan övriga gick via en bred väg under c:a en timme tillbaka till vår lunchplats. Vi var sex stycken samt guiden Francesco, som gjorde toppbestigningen. Det var en delvis något brant stig men egentligen ej besvärlig. Vi höll dock ett något för högt tempo, så det blev jobbigt för en del. Det visade sig också att vår bestigning tog enbart 45 minuter mot beräknade 1,5 timmar. Däruppe var det en fantastisk utsikt åt alla håll. Där fanns som på så många andra toppar ett observatorium, där man vakar framför allt över eventuella skogsbränder.

Vi stannade en knapp halvtimme innan vi började nerfärden. Denna var naturligtvis inte lika jobbigt, men delvis lite farlig då det var mycket löst grus. Vi fortsatte sedan utför en bred väg samtidigt som vi pratade gamla svenska idrottsminnen. Vi var då på mycket gott humör efter toppbestigningen, så denna vandring till vår lunch gick tämligen fort. Vi kom c:a 14.00 tillbaka till vårt lunchställe och träffade de andra, som inte hade gjort toppbestigningen. Här fanns ett långt träbord under stora träd, så vi fick sitta i skuggan. En halvtimme senare kom Carlos med sin buss lastad med en dignande lunch. Den bestod av ost, korv, oliver och bröd till förrätt samt Lasagne och kött till huvudrätt. Till detta presenterade Francesco tre olika lokala vinsorter, som vi fick avsmaka. Det var en mycket populär lunch, som vi fick tillsammans. Hela gruppen började nu känna varandra och stämningen kändes angenäm. Vi samlade ihop pengar till Francesco, för att visa att vi var mycket nöjda med hans guidning och service till oss. Så småningom var det dock dags för avfärd. Det visade sig vara en lång bussresa, där vi var tvungna att åka runt hela bergsområdet. Vi mötte då på vägen alla möjliga husdjur som kor, hästar, grisar, åsnor, får och getter, allt utom höns. Man tycks låta husdjuren vandra fritt. Vi kom därför inte tillbaka till hotellet förrän 18.30. Det hann inte bli något dopp i poolen, utan kvällen fortsatte med middag 19.30. Vid middagen tar vi upp två bord men runt 20.00 kommer även de andra gästerna, vilka till övervägande del är äldre italienare. Efter middagen gick vi till sällskapsrummet, där vi nu sitter. Här får vi underhållning av Stellan på piano och Göran med gitarr och till detta olika sånger. Dessa kvällsstunder med sång och musik är trevliga och gör att stämningen höjs ännu mer i gruppen.

Göran sjunger Taube.

Vi som inte kan sjunga lyssnar i stället.

Vårt hotell.

Den hotelldel där vi hade våra rum.

Vi kliver på tåget för avfärd.

På väg uppför bergen.

Från tåget hade vi fin utsikt.

Uppställning före dagens vandring.

Fredrik fotar några vildsvin.

De blev nyfikna och fick lite mat.

Vi delar upp oss i två grupper.

På väg uppför bergen.

Jag kollar in utsikten.

Fotografering uppe på toppen.

Jag poserar med min "tjusiga" hatt.

Vi tittar ner i dalgången.

I samlad trupp på väg utför.

Francesco blev något efter.

Här skall dagens lunch serveras.

En härlig lunch väntar.

Lasagne, bröd, kött, grönsaker, vin m.m.

Vi gav en liten insamling till Francesco, som överlämnades med en kram.

Däruppe var vi på förmiddagen.

Vi åkte förbi en uppdämd sjö.

Vi hade åter underhållning på kvällen.

Vi lyssnade och drack en öl därtill.

Det fanns samlingsrum i nedre botten.

Göran sjunger för oss.

Passar bra med en svängom.

Fler blev inspirerade att dansa.

Dag 5: Lördag 2/9 2000 kl. 14:30 Vi sitter nu och slöar vid badstranden i Sankta Maria Navarese. I morse var vi igång strax efter 7.00 för att packa ner allt i våra väskor. Vi hade fortfarande kvar 4 liter vatten, så det blev fullt i både ryggsäckar och väska. Kl. 9.00 tog vi farväl av hotellet och dess personal och åkte med Carlos i väg ner mot kusten. Det fanns ett flertal olika sandstränder och efter en knapp timme kom vi fram till Tortoli. Där fick vi en dryg timme på oss att se oss omkring och shoppa. Då var det 28 grader i skuggan, så vi passade på att äta glass. Vi köpte även Sardinisk keramik samt en flaska av vardera ett lokalt rött och vitt vin.

Därefter fortsatte vi i bussen till Sankta Maria Navarese. Det är en liten turistort och vårt hotell ligger ungefär mitt i samhället med både restauranger och affärer runt om. Vi hade fått med oss ordentliga lunchpåsar från hotellet i morse, vilka vi nu åt av gemensamt vid uteterrassen. Sedan gick de flesta av oss ned till badstranden c:a 500 meter från hotellet. Vid stranden har hotellet egna stolar med parasoller, som vi kan använda. Vi badar även en hel del i det 27-gradiga vattnet. Det är riktigt mysigt att få koppla av efter tre dagars vandring uppe i bergen. Fredrik och jag skall dock snart ge oss av på en joggingrunda upp i bergen här omkring bl.a. för att rekognosera morgondagens vandring. Då kommer vi nog upp en hel del och kanske får en fin utsikt utöver havet.

Vi väntar på att lämna hotellet.

En stadsbild från Tortoli.

Underbart med 28 grader i vattnet.

Vi badade en hel del.

Det fanns solparasoller vid stranden.

Utsikt från puben i närheten.

Dag 6: Söndag 3/9 2000 kl. 15:00 Nu ligger vi som vanligt nere vid badstranden och solar och badar i det varma vädret. I går eftermiddag gick Fredrik och jag ut för att motionera lite och rekognosera dagens vandring. Det var runt 30 grader så jag hade enbart linne och shorts samt bälte och vatten. Det visade sig inte vara så enkelt att hitta användbara stigar, då det inte tycks vara vanligt för den lokala befolkningen att vandra. Dessutom blir det svårt, när vi inte kan italienska och dom kan inte engelska. Vi hade en halvbra karta att följa och tog en gata österut utefter kusten. Vid dess slut fanns en restaurang. Sedan var det slut på bebyggelse och vägar. Det gick dock en stig utefter ön c:a 100 meter från vattnet. Vi följde denna stig någon km. detta var en lättgången stig för vandring och den tycktes fortsätta långt bort. Men vi kom aldrig uppåt mot bergen med denna stig, så vi vände om. När vi kom tillbaka in mot samhället, såg vi en mindre grusväg, som gick uppåt eventuellt bara till husen ovanför. Vi följde denna väg och den gick brant uppför c:a 1 km. och 250 meter i höjdled. Det tog på bra, då vi hade högt tempo. Sedan fortsatte vi förbi en grind och vägen gick på ungefär samma höjd med en fantastisk utsikt mot havet och bergen utefter ön. Här hade vi hittat den rätta vandringsleden fast med en tuff början.

Efter någon km. kom vi fram till en getfarm, som var öde. Vi gick förbi denna och c:a en km. till. Då hade vägen övergått till en dålig stig, då det egentligen är getstigar, som kommer och går. Så småningom var det svårt att komma längre. Utsikten mot öster var magnifik med bergen, som såg ut som Dolomiterna. Nere vid vattnet c:a en km. bort stack en stor brant klippa rakt upp 100 meter. Vi gick tillbaka en bit och sedan vek vi av neråt mot den nedre stigen. Det var c:a 250 meter i höjdled och besvärligt och snårigt, så jag rev upp en del sår på benen. Efter en kvart var vi dock nere vid den nedre stigen och sedan småsprang vi tillbaka. På två timmar och en kvart hade vi hunnit rekognosera en hel del för vandringar nästa dag. Jag hade svårt efteråt att få ned kroppstemperaturen, då jag duschade för fort och fick sitta en bra stund efteråt med en kall öl och bar överkropp för att svettas färdigt. Jag hittade även några andra uppe på terrassen, där vi hade en trevlig pratstund. Därefter var det dags för middag kl. 19.30. Till huvudrätt fick vi denna gång en fiskrätt i stället för kött, som vi ätit på hotell Villa Selene. Det var dock ingen populär rätt, så många lämnade denna. Vi försökte avsluta kvällen med musik, men hittade inget ställe där Göran kunde få låna en gitarr. Vi gick runt i samhället kl. 22.30 i 27 graders värme. Nu tycktes alla vara ute med öppna affärer en lördagkväll och även småbarnen var ute och lekte. Vi gick runt på gatorna och stannade sedan vid en restaurang och drack en öl innan det var dags att sova.

I morse hade vi frukost kl. 08.30, vilken serverades på uteterrassen. Det var härligt att få äta frukost utomhus. Vädret var varmt som vanligt. Vi fick ett lunchpaket, som var något mindre än tidigare. Den innehöll bara en halv liter vatten, vilket är för lite för en dagsvandring i 30 grader. Vi gick därför några till en affär i närheten och köpte extra vatten. Jag tog med 2 liter vatten för mig samt termos med hett vatten. Sedan skulle kroppen smörjas in som vanligt med sololja.

Kl. 09.30 lämnade vi hotellet. Fem personer stannade kvar för att ta det lugnt och bada. När vi kom upp till grusvägen, så följde jag två deltagare mot den nedre stigen. De skulle gå denna väg en bit själva och sedan vända, när det kändes lämpligt. Den övriga gruppen med Fredrik tog den branta vägen uppåt sluttningen. Jag kom sedan i kapp dom uppe vid platån och sedan gick vi alla utefter vägen med den fina utsikten och förbi den öde getfarmen.

Fredrik går genom dagens tur.

Utsikt över Sankta Maria Navarese.

Hamnen i Sankta Maria Navarese.

Uppe på platån för vandring.

Jag kom upp efter de andra.

Vandringen börjar utefter en grusväg.

Utsikt ut mot havet.

En skön men varm promenad.

Långt bort fanns en hög klippa.

Här funderar vi på fortsättningen.

Efter ytterligare en bit valde vi att följa en stig, som gick ännu högre upp. Här hade vi ännu bättre utsikt än tidigare. Så småningom blev dock denna stig för dålig, så vi beslöt att vända om. Vi kände då att värmen tog ordentligt. Det var 32 grader i skuggan och 45 i solen. Färden tillbaka gick rätt snabbt och strax efter 13.00 var vi tillbaka vid hotellet.

Där ute satt vi sedan och kylde ned våra kroppar med kall öl. De som inte hade ätit sitt lunchpaket gjorde det nu. Efter dusch och lite vila så har de flesta nu dragit ner hit till stranden. Det känns verkligen skönt att efter ett antal timmars het vandring i bergen kunna svalka av sig i det 27 gradiga vattnet. Vi lär väl slappa här några timmar innan vi går tillbaka till hotellet.

Vi valde att gå högre upp.

Vilopaus i skuggan.

Stellan beundrar utsikten.

Här vänder vi.

Stellan svalkar sig.

Den branta vägen tillbaka.

Vi tar igen oss vid stranden.

Tillbaka vid hotellet.

Dag 7: Måndag 4/9 2000 kl. 18:00 Nu sitter vi uppe på terrassen och kopplar av medan vi väntar på middagen. I går var vi nere vid stranden och badade fram till 5-tiden på eftermiddagen. Sedan gick vi upp till hotellet och duschade och kopplade sedan av någon timme på terrassen före middagen. Till middag fick vi även denna gång en fiskrätt. Många var inte så nöjda så till i kväll har de flesta valt Entrécote. Vi kan välja mellan olika för-, huvud- och efterrätter. Till efterrätt fick vi em mycket god tårta. Sedan sjöng vi för vår hovmästarinna Christina, som fyllde år denna dag. Efter middagen var det fotboll på TV mellan Italien och Ungern. Några stannade för att se matchen, medan vi andra gick ut på samhället i den ljumma septemberkvällen för att dricka en öl. I morse hade vi frukost strax efter 8.00 på uteserveringen, vilket är en mycket trevlig plats för att äta frukost. Sedan skulle dagens tur arrangeras av hotellets personal, vilket inte började så lyckligt. Med en 20 minuters försening , så kom två minibussar i vilka vi skulle åka. Med nöd och näppe rymdes vi och sedan drog färden igång med snabba ryck.

Vi åkte på slingriga vägar upp i bergen och det var väl risk för åksjuka. Efter bara en knapp mil så stannade bussen framför oss, men vi åkte vidare någon km, innan vi fick schauffören att förstå att vi kanske borde stanna. Vi såg den andra bussen stående långt nedanför oss. Vi spekulerade om vad som kunde ha hänt. Om någon hade blivit sjuk eller om bussen hade gått sönder. Vår chaufför åkte ned och kollade vad som var fel. Så småningom fick vi veta att det var så enkelt som "soppatorsk" d.v.s. det var slut på bränslet. Parodin förstärktes sedan med att man från hotellet körde upp med en dunk, men man tankade enbart några deciliter, så att man bara kunde köra en knapp km till. Det hela löstes sedan genom att man tankade en dunk på en mack en bit upp och fyllde på tillräckligt med bränsle. Nåja, vi kom sedan iväg upp över bergen över grusvägar och stannade sedan vid en kyrka. Vi tittade först på den gamla kyrkan från 1600-talet innan vi började vandringen.

Middag på hotellet.

Vi valde mellan fisk och Entrecote.

Christina fyllde år denna dag.

Frukosten serverades utanför hotellet.

Vi besökte en kyrka.

Alla vandrare tillsammans.

Vandringen gick först förbi gamla vattenbassänger och sedan gick vandringen uppåt över en bergskam och därefter utför en mycket lång och besvärlig stig ned mot havet. Den var rätt stenig, så det blev jobbigt för några deltagare. Utsikten ned mot havet var magnifik och längst ner fanns en lagun med en strand. Sista biten var en klättring på 10-15 meter. Där nere lade vi oss tillrätta för några timmar med bad och vila. Vattnet var turkosblått och mycket skönt att bada i. Stranden bestod av små runda stenar, så det var en fördel att ha badskor på sig. Det var också många andra turister där, som måste gå den jobbiga stigen tillbaka.

För vår del kom en båt och hämtade oss kl. 15.30. Vi åkte ut till båten med en mindre gummibåt. Därute passade flera av oss på att dyka i vattnet från den stora båten Sedan startade vi hemfärden, vilket tog c:a 1,5 timmar. Vi åkte söderut utefter ön, som bestod ofta av upp till 100 meter branta klippväggar. Dt var en imponerande syn. Vi kom även fram till den stora rauk, som vi sett dagen före. Till denna såg vi att det fanns en bilväg, samt att den nedre stigen från Sankta Maria km fram hit. 10 minuter senare var vi framme i hamnen och klev av. Efter en dusch gick vi till den lokala affären och handlade lite och sedan gick vi hit till terassen för att koppla av före middagen.

Vi gick förbi en park.

På väg utför mot havet.

Det fanns toppiga bergsformationer.

Vi närmar oss havsviken.

Sista 50 meter var lite jobbiga.

Nere vid stranden.

Härligt vatten att bada i.

Hela stranden var full med badgäster.

Vi åkte gummibåt ut.

Till den stora båten som tog oss hem.

Det blev fullt i den stora båten.

Vattnet var turkosblått, väldigt snyggt.

Vi lämnade stranden.

Det fanns stora hål i bergen.

Bergen stupade rakt ner i vattnet.

Tillbaka i Sankta Maria Navarese.

Dag 8: Tisdag 5/9 2000 kl. 15:30 Nu sitter vi i fåtöljerna i receptionen i vårt hotell och dricker en kopp kaffe. Till middagen i går hade de flesta valt Entrécote i stället för fisk, som vi fått de två dagarna före. Den smakade bra, men serverades utan något till. Man har således inte t.ex. potatis eller ris i huvudrätten. Däremot fanns potatis i salladsbordet för den, som ville ha detta. Sedan hade Fredrik sett till så att det fanns en gitarr. Så nu kunde Göran åter bjuda på en sång- och gitarrkväll. Vi satt till över 23.00 på uteplatsen och fick lyssna till mycket Elvis Presley och hans liv samt om Evert Taube och Ove Thörnqvist. Vi hade som vanligt en mysig stund tillsammans. I morse hade vi frukost 8.30 på uteplatsen. Det var nu åter helt klart väder. Vi skulle få ha våra rum till 12.00 och Fredrik hade sitt till 17.00, då vi ska åka. Vi kunde få ha våra väskor inne i Fredriks rum under dagen. Några gick sedan direkt ner till stranden för att sola och bada medan vi beslöt att packa våra väskor och bära in dessa till Fredrik. Därefter gjorde vi en promenad genom den övre delen av samhället och sedan ner mot havet.

Man måste konstatera att det är mycket mysigare här än på t.ex. Kanarieöarna, där man kan bli förföljd av lägenhetsförsäljare och andra. Den lokala befolkningen är mycket trevlig och Sankta Maria ligger fint vid havet med höga berg i bakgrunden. Det vore en fördel att kunna lite italienska, vilket kanske blir till en annan gång. När vi kom ned till stranden, så var de flesta i vår grupp redan där. Vi kunde som vanligt utnyttja hotellets solparasoller och stolar, som finns tillgängliga där för hotellets gäster. Där låg vi några timmar och solade och badade i det varma vattnet. Vi åt glass i restaurangen och hade en pratstund med eras ägare, som fotograferades och ska få komma med på Internet. Kl. 13.00 samlades vi alla vid hotellet för att gå till en restaurang för gemensam lunch. Vi hade tänkt äta pizza, men det visade sig inte vara möjligt att få detta i Sankta maria före 19.00. Det blev i stället pasta och öl. Efter lunchen splittrades gruppen och vi gick till hotellet för att duscha bort saltvattnet. Vi hade alla tillgång till Fredriks rum och kunde duscha där. Nu är det någon timme kvar innan carlos kommer och hämtar oss i sin buss för avfärd till Alghero och flygplatsen.

Göran sjunger bl.a. Presley.

Vi avslutade kvällen utomhus.

En titt upp mot bergen.

Det var härligt med denna badstrand.

Den lokala puben med ägarna.

Badlivet börjar komma igång.

Ett solgnistrande hav.

En gemensam lunch på pasta.

Dag 8: Tisdag 5/9 2000 kl. 22:15 Nu sitter vi på planet på väg hem och väntar på en sen middag. Carlos kom strax före avtalad tid och vi åkte iväg 17.00. Vi trodde att vi hade gott om tid, men det blev lite tidspressat på slutet. Detta berodde mest på att vi skulle äta en lätt måltid i en restaurang, som var vidtalad i förväg. Trots detta så var det stängt, när vi kom dit, så Carlos måste snabbt hitta ett annat alternativ. Vi hittade ett mindre café, där vi kunde utnyttja toalett amt dricka något och få en macka. Färden gick sedan vidare och vi kom fram till flyplatseb precis i tid för att checka in. Flyget startade sedan 22.00 och skall vara framme 01.00. Sedan har vi knappt 2 timmar att köra och några timmars sömn innan arbetet tar vid i morgon bitti.

På flyget kommer vi att få en varm måltid, vilket känns bra då vi inte hann äta så mycket tidigare. Detta har varit en mycket trevlig och varierande vecka, som kan rekommenderas varmt. Det betecknas som strövtåg och innehåller därför något enklare vandringar jämfört med en vandringsresa, som framför allt kan innehålla längre och tuffare vandringar för de som vill ha sådant. Vi har bott på två olika hotell på två orter, vilket medförde att resan kändes längre. Särskilt det varma havsbadet i Sankta Maria var uppskattat. Jag har tidigare berömt vår guide Francesco och chaufför Carlos för deras service och vill ge ännu mer beröm till vår reseledare Fredrik, som på ett utmärkt sätt har tagit hand om oss deltagare med alla olika önskemål, som vi har.

Error processing SSI file
Error processing SSI file