7 juni 1999

Dag 2: Lördag 3/7 1999 kl. 10:00 Nu sitter vi på en trottoarservering i München och skall dricka en cola. Anledningen till att vi sitter här är att det blev problem att ansluta flyget direkt med vår buss, som kommer hit på eftermiddagen. Därför fick vi åka i går eftermiddag från Arlanda. När vi stod och väntade på att hämta våra väskor på flygplatsen gick jag fram till ett annat par, som hade en lapp med Prima Travel på ryggsäcken. När vi stod och pratade kom tre damer fram till oss, så då hade alla sju, som kom med flyget, hittat varandra.	Dagen efter kom två till med flyg från södra Sverige annars åkte övriga med buss. Vi gick sedan ned till tågstationen S-8 för att ta tåget in till München och sova över på ett hotell. Det visade sig att 1 biljett kostade 14 DM medan 2-5 personer kostar 26 DM, så vi köpte två sådana biljetter och åkte tillsammans på dessa in till Hauptbahnhof i München. Vid stationen fanns en turistinformation, där man kunde köpa en stadskarta för 50 pfennig. Man bör således ha lite småpengar i DM med sig på resan. Vårt hotell låg sedan bara några 100 m bort. Vi checkade in och bestämde att träffas något senare för gemensam promenad och middag.
Framme i München där vi letar upp vårt hotel.
Det vara en härlig kväll 20-25 grader och fullt med folk var ute på promenad. På många ställen hördes även gatumusik, där någon stod och spelade.	Vi åt en middag vid en uteservering och fortsatte sedan promenaden. På ett ställe var det ett stort ölparty med mycket folk, musik och hög ljudvolym.
Folk står och lyssnar på några musikanter.
I dag har vi hunnit göra en två timmars promenad i staden innan vi sju åter träffas vid hotellet för återfärd till flygplatsen.	Det är klart väder, solsken och c:a 25 grader varmt. Vi kommer att göra av med c:a 70 DM per person här i München.

Dag 2: Lördag 3/7 1999 kl. 19:00 Nu sitter vi vid en uteservering längst ner i Zillerdalen och dricker en öl. Bussen skall upp till Mayrhofen och lämna av ett antal resenärer, så vi som skall till Val Gardena passar på att ta en paus i värmen. Detta gör vi på ett vällovligt initiativ från Per-Arne Andé Roslagsbostäder AB i Norrtälje, där du kan hyra en trivsam och prisvärd bostad (se www.roslagsbo.se). Han får lite reklam som tack för förslaget.	På förmiddagen lämnade vi München vid 11.00 och tog tåget in till flygplatsen. Vi visste att bussen var minst en timme försenad, men fyra av oss åkte in till flygplatsen ändå. Där sökte vi upp en lugn restaurang och njöt av en smaklig lunch i sval miljö, ute var det 25-30 grader. Senare fick vi veta via mobiltelefon att bussen blev ännu mer försenad. Då var det bra att ha tillgång till en telefon för att ha kontakt med bussen. Den kom så småningom och sedan bar det av söderut i värmen. Konstigt att inte fler utnyttjar möjligheten att flyga till München och kliva på bussen där.
Bussen har just kommit till flygplatsen för att hämta upp oss som flög till München.
Strax efter 18.00 kom vi hit till Schitters i Zillerdalen, där de flesta av oss, som skall till Val Gardena, klev av för att vänta.	Vi har hittat en plats på skuggsidan av en restaurang.
Medan vi väntar på att bussen åker upp till Mayrhofen med en del resenärer, hinner vi släcka törsten med kylda drycker.

Dag 3: Söndag 4/7 1999 kl. 11:30 Vi har nu åkt en lång linbana på 20 minuter från Ortesei/S:t Ulrich och rakt upp i bergen. I går kväll kom bussen så småningom tillbaka från Mayrhofen och vi åkte vidare förbi Innsbruck och in i Italien. Över passet fick bussen problem med motorvärmen men chauffören gjorde en strong insats med hjälp av direktkontakt med teknikern hemma i Sverige, så han kunde åtgärda problemet. I sådana lägen är det oumbärligt med telefon. Det hela gjorde dock att vi blev försenade och vi åkte in i Val Gardena- dalen i mörker och såg inget av omgivningarna. Det var dock en smal och krokig väg upp i dalen. Vi fick sedan snabbt våra rum och en sen middag. I morse var det lika fint väder och vi kunde se hela dalen och topparna runt om. Man blir särskilt imponerad av Sassolungo som sträcker sig rakt upp i skyn. Den är som en gotländsk rauk men 100 gånger större.	I samband med frukosten kunde man lämna in termosen och få den fylld med hett vatten. Jag passade på att tejpa hälarna på fötterna med 10 cm lång och 5 cm bred leukaplast för att undvika skavsår. Jag fyllde även på en halv liter flaska med vatten, som jag hade i ryggsäcken, samt en vattenflaska, som jag har i ett höftbälte. Denna flaska gör att jag enkelt kan ta en klunk vatten under vandringen. Vi lämnade sedan vårt hotel med bussen kl 09.00 och åkte ner till Ortesei eller S:t Ulrich på tyska. Där parkerade vi bussen vid vägen och gick upp till centrum. Det var mycket folk i farten, då det var en särskild fest denna dag. Medan vår reseledare gick och köpte biljetter till liften (15000 lire/person) och kartor över Val Gardena (5000 lire/st) gick vi andra och letade upp en butik med bröd. Det var först inte så lätt att hitta, då det var söndag och stängt, men på ett café fanns även bröd att köpa. Sedan åkte vi stolslift i 20 min. Upp till Rasciesa på 2100 meter höjd.
Vi går ner mot centrum i S:t Ulrich för att leta upp en butik, där vi kunde köpa bröd.
På Café Domino kunde vi köpa bröd.
Här åker vi med den tystgående liften upp till Seiser Alm.

Dag 3: Söndag 4/7 1999 kl. 17:30 Nu sitter vi några stycken i lusthuset, som tillhör hotellet, och smakar på cinzano samt tittar på den fantastiska utsikten mot Sassolungo.	Från linbanan i morse gick vi i sakta marsch något uppför mot Hütte Rasciesa, där vi tog paus och fikade.
Vandringen går vidare från Seiser Alm till Hütte Rasciesa.
Både kor och hästar ville hälsa på oss.
Därefter gick vi vidare mot Santa Crose något 100 meter uppåt i höjdled. Vädret var perfekt med ljumma vindar. Men runt Sassolungo drog det ihop sig till åska, som dock höll sig borta från oss hela dagen.	Det var många som var ute och vandrade bl.a. vi på c:a 25 personer samt ett annat gäng på c:a 50 personer, som också åkt med Prima Travel, samt förstås alla andra, framför allt italienare.
Vi går vidare mot Santa Crose.
Vi gick upp mot högsta punkten med ett kors och därifrån långsamt utför. Vi kom så småningom ner mot skogstrakter med blandat hedar och träd samt de höga alptopparna i fjärran.	Runt 15.00 var vi tillbaka till stolsliften och åkte ner till S:t Ulrich för att dricka en öl innan bussen tog oss tillbaka hem till hotellet. Nu tar vi det lugnt och väntar på middag 19.00.
Jag står högst uppe vid korset.
Vandringen fortsätter utför sluttningen.
Det fanns många kor på heden.
Vårt hotell med veranda och Sassolungo i bakgrunden.

Dag 4: Måndag 5/7 1999 kl. 14:00 Jag ligger nu på gräsmattan vid hotell Sonne och väntar in de andra och passar på att skriva lite i dagboken. I går kväll fick vi som vanligt en fin tre rätters middag samt ett salladsbord. Vi lärde känna några fler i sällskapet, då vi byter plats bland borden. På kvällen tog vi en promenad i S:t Christina, där det är mycket lugnt.	I morse fick vi frukost kl 8.00. Sedan gick vi till en liten affär en bit ned på gatan och köpte bröd med ost och skinka samt yoghurt. Till frukosten hade vi även lämnat in termosen för att få hett vatten i denna. Strax efter 9.00 åkte vi med bussen till S:t Ulrich och upp i bergen. Vi skulle till Compatsch, vilket tog drygt 1,5 timmar delvis p.g.a. felkörning. Vi gick eller åkte linbana upp till Panorama och sedan delade vi upp oss i tre grupper med var sin ledare. Det finns nämligen även en annan grupp med mest folk från Örebro, som bor i Wolkenstein och har två ledare.
Compatsch var vår utgångspunkt för dagens vandring.
Vi delar upp oss i olika grupper.
Jag gick i gruppen, som skall gå den långa vägen med Åsa. Vi är 13 st. i denna grupp så de flesta valde att gå de kortare turerna.	Från Panorama gick vi i rask marsch mot Saltria, där man kunde köpa dricka och bröd.
Även kossorna njöt av utsikten.
I Saltria gjorde vi en kort paus för att köpa lite fika.
Sedan gick det brant uppför ängarna en halvtimme, där vi stannade för lunch.	Vädret är fantastiskt med lite moln och stekande sol. Det gäller att ha smörjt in sig ordentligt med solskyddsmedel.
Här har vi hittat en härlig lunchplats.

Dag 5: Tisdag 6/7 1999 kl. 09:00 Nu sitter vi i bussen och åker på motorvägen på väg mot Gardasjön. Vi har en vilodag, som vi tillbringar med en busstur, vilken kostar 200:-/person inkl. båttur. I går fortsatte vi vandringen efter hotell Sonne uppför backen mot Seilbahn på 2000 meters höjd. Enligt den ursprungliga planen skulle vi ha åkt denna kabinbana från S:t Ulrich men den var nu stängd och det blev i stället en busstur till Compatsch.	Här uppifrån hade vi en fin utsikt över S:t Ulrich samt den vandring, som vi gjorde dagen innan. Vi fortsatte sedan utefter ängsbackarna snett neråt mot Icaro, där det fanns en restaurang. En del från de andra grupperna satt här och fikade. De gav sig av före oss med riktning mot Ritsch, men vek av strax före för vandring tillbaka till Compatsch.
Vandring fortsätter utför mot Icaro.
Några i vår grupp stannade vid restaurangen i Icaro för att fika och sedan gå tillbaka till Compatsch. Sex st. av oss beslöt dock att gå hela vägen hem till S:t Christina.	Vi sex gick vidare mot Ritsch. Vi avvek dock strax före och gick utefter landsvägen åter mot Saltria, där vi även hade varit på förmiddagen.
Vi sex (inkl fotografen) som går ner till S:t Christina.
Därefter följde vi en grusväg ner i dalen. Denna väg var inte så kort, som vi först hade trott. Vi skulle inte följa stigen ner i dalen, då denna gick tillbaka till S:t Ulrich. I stället gick vi på en väg förbi dalgången och in mot nästa bergskulle. Stigen fortsatte genom skogen och kom så småningom ned till Monte Pana. Hela tiden hade vi det fantastiska Sassolungo i bakgrunden.	Klockan hade nu blivit 18.10 och vi hade middag 19.00, så det var knappt om tid att hinna tillbaka. Det visade sig dock att linbanan från Monte Pana ner till S:t Christina var igång, så två av oss tog denna ner för 7000 lire/person. De övriga fyra gick ner, varav tre skulle vidare till Wolkenstein. Linbanan tog bara 10 min. Så jag hann både duscha och ta en drink före maten.
Två av oss åker linbana ner till S:t Christina. Vårt hotell ligger mitt i bilden.
Vi hade tillgång till en mysig veranda där vi brukade träffas före middagen.
På kvällen var det Tyrolerafton, vilket innebar att två män spelade Tyrolermusik med dragspel och gitarr. Då vi ätit färdigt blev det dans och lek till denna musik.	I början var det lite segt, men spelmännen lyckades så småningom få igång oss tröga skandinaver. Det blev en del dansande även om det var svårt med sandaler med gummisulor och framför allt var det inte så lätt att dansa till Tyrolermusik. Vilken takt är det egentligen?
På kvällen var det Tyrolerafton med dans och lekar.

Dag 5: Tisdag 6/7 1999 kl. 23:00 Bussturen i morse kom så småningom fram till Riva vid norra änden av Gardasjön.	Därifrån tog vi en båt på c:a 20 minuter utefter sjön till Limone och var framme c:a 11.00. Vi skulle sedan träffas igen 14.00 vid båtplatsen.
Vi åkte båt från Riva till Limone.
Sedan strosade de flesta i väg långsamt mot söder och en väntande badstrand. Det var väldigt mycket folk och turister ute på gatorna, då det var en marknadsdag med massor av marknadsstånd på gatan utefter sjön.	Efter en promenad på c:a 20 minuter kom vi fram till badstranden och lyckades hitta en ledig bänk med bord, där ett antal av oss från bussen samlades. Många av oss bytte direkt om till badkläder och hoppade i vattnet. Det var fantastiskt skönt med 23-25 grader i vattnet och över 30 grader i skuggan.
Jag tar ett dopp i det varma vattnet.
Det var många här som ville svalka sig i vattnet.
Lite senare gick vi till en servering i närheten för att äta. Där gjorde vi ett misstag. Vi satte oss först vid ett bord och beställde öl och mat. Vi fick ölen omgående. Sedan bytte vi bord till ett läge intill med mer skugga men med en annan servitör. Detta medförde att vi höll på att bli utan mat. Den nye servitören ville inte se oss och den gamle fick tydligen inte servera oss den beställda maten. Efter åtskilliga tillsägningar lyckades vi så småningom få vår mat från den servitör, som först tog upp vår beställning. Efter att snabbt ha ätit upp vår lunch gick vi tillbaka och åkte med båten tillbaka till Riva. Det var fullt med turister och i vårt sällskap var det runt 60 st. i två bussar, så reseledarna hade fullt upp med att se till att alla kom med. Det är inte alltid så lätt, då det ofta finns någon som inte håller rätt på sig själv. Vi klev in i den heta bussen men luftkonditioneringen svalkade så småningom, så det blev drägligt. Man kunde även köpa kylda drycker av busschaffören för 10:-/st., så man skall även ha med svenska kronor.	Färden gick sedan vidare till Bolzano, där vi skulle besöka muséet med ismannen Ötzi, som hittades för några år sedan delvis inne i en glaciär. Han levde för 5300 år sedan och är väl bevarad med mycket material, som han bar vid tillfället när han dog. Muséet innehåller mycket information om denna tid och finns även på Internet (www.oetsishop.com). Vi skulle sedan träffas igen vid bussen 18.15. Vid promenaden tillbaka mot bussen drog molnen ihop sig och plötsligt kom en störtskur. De flesta klarade sig utom vår reseledare, som blev genomblöt. Men hon var ändå så lycklig, för nu hade hon äntligen sett Ötzi. På vägen hem regnade det hela tiden och vi fick rusa från bussen och in i hotellet. Det blev en något sen middag. Under tiden slutade regnandet och efter middagen gick vi till en samlingslokal i närheten, där man 21.00 visade en film om Val Gardena och Dolomiterna. Filmen var dock för lång (80 min.) och för mycket om klättring. Många gick därför innan filmen var slut tillbaka till hotellet, där vi avslutade dagen med samling i baren.

Dag 6: Onsdag 7/7 1999 kl. 11:45 I morse klev jag upp 7.00 och gick direkt ned till bageriet och köpte 5 stora frallor med ost och skinka, 2 yoghurt och 2 Fanta för 17000 lire. Efter frukost 7.30 träffades vi 8.30 för genomgång av dagens vandring. Tvärs över gatan fanns en liten sportaffär där vi passade på att köpa en hopfällbar stav för 45000 lire. Denna kan vara användbar framför allt utför branta backar. I dag skulle vi inte åka med bussen utan åka lift direkt från S:t Christina. Vi startade vår vandring 9.15 och gick upp mot liften, som tog oss upp mot Col Raiser.	Gatan upp mot liften var brant, så det tog väl drygt 30 minuter att gå upp. Där var det fullt med folk och trångt. Vår reseledare hade tidigare tagit upp 10000 lire av oss var, men det visade sig inte räcka till så hon fick problem i trängseln att få ihop lite mer pengar. Jag tror det kostade c:a 15000 lire per person. Det hade nog varit enklare om alla i början på veckan hade köpt ett veckokort för liftar och lokalbuss även om detta blir dyrare. Ett sådant kort medför att man sedan fritt kan åka valfri lift och buss. Vi kom sedan iväg med kabinen, som rymde 8 personer. Banan tog c:a 15 minuter och då var vi uppe vid Col Raiser.
Uppe vid kabinbanan i Col Raiser.
10.15 gick vi sedan vidare mot Regensburger-Hütte, vilket på den mycket lättgångna stigen tog bara 20 minuter.	Där passade vi på att ta en snabb fika. Vädret är idag inte så varmt och solen är borta.
Stigen från Col Raiser bar vidare mot Regensburger-Hütte.
Efter en kort vandring var vi framme vid Regensburger-Hütte.
Vi gick sedan vidare uppåt på väg 13. Här fanns mycket blommor på heden och även många Edelweiss. Vi har nu alla tagit en fikapaus nästan högst upp på stigen strax under bergsstupen.	Vinden tar i lite och alla tar på tröjor och jackor. Det är 13 grader här. Vi skall sedan fortsätta något uppåt och sedan planar det ut och vi kommer så småningom till Troier Hütte.
Vandringen fortsätter utefter väg 13.
Nästan högst upp på stigen stannade vi för fikapaus.

Dag 6: Onsdag 7/7 1999 kl. 17:30 En del av oss fortsatte i morse vandringen upp mot Seceda medan andra vek av ner mot Troier Hütte.	Där fanns redan många vandrare, som bl.a. njöt av den berömda och goda pannkakan, som rekommenderas. Till denna kan man dricka t.ex. kaffe, vilket tillsammans kostar 14000 lire.
På platåerna växte fullt med blommor med höga berg i bakgrunden.
Vi vek av från stigen och gick ned mot Troier Hütte.
Vi smakar på pannkaka med sylt.
Vädret hade nu åter blivit varmare. Vi gick nu inte i samlad trupp utan var och en kunde gå tillbaka när det passade, då vi skulle åka linbanan ner till S:t Christina utan att passa någon busstid.	Några av oss gick ner 13.30 från Troier Hütte och var tillbaka en knapp timme senare vid linbanan och tillbaka till hotellet 15.00.
Vyerna denna dag var nog den vackraste under hela veckan.
Jag stack sedan ut på en joggingrunda, men den blev inte så lång då det var svårt att hitta någon lämplig väg, där man kunde springa. Det var inte som i Mayrhofen, där det fanns mer yta.	Dagens vandring var nog den finaste med väldigt många blommor och fantastiska vyer. Dessutom var det ingen soldis idag utan sikten var längre än tidigare. Nu väntar vi på middag 19.00.

Dag 7: Torsdag 8/7 1999 kl. 12:00 I går kväll efter middagen åkte en del in till S:t Ulrich för en pubrunda medan några av oss andra stannade kvar på hotellet. I morse före frukosten köpte jag som vanligt bröd med ost och skinka vid det lokala bageriet. Kl. 09.00 åkte vi iväg med bussen förbi Wolkenstein och upp i bergsmassivet Sassolungo till Sellajoch.	Därifrån skulle några gå den lätta vägen 526-528 till Comici. Därefter vidare till Mont de Saura och linbanan till Monte Pana och linbanan ned till S:t Christina. De flesta skall dock gå den långa vägen runt hela Sassolungo. Det blir en heldag på c:a 7 timmar och bussen skall gå tillbaka 17.15. Vädret är lite halvmulet och något svalt och runt 12 grader på den här höjden.
Denna dag skulle vi vandra runt bergsmassivet Sassolungo.
Där vandringen runt Sassolungo började var det först en brant och bred väg 594 upp till August Hütte. Därefter en lättgången stig parallellt med branten.	Det är mycket folk som går här och man undrar om alla skall gå runt Sassolungo, men troligen vänder de flesta vid den Hütte, där jag nu sitter, vilket är Sasso Piatto Hütte. Härifrån fortsätter vandringen på väg 527 till Piza da Uridl.
Vi började med en brant vandring uppför väg 594.
Någon enstaka gång korsades stigen av små bäckar. Här tycks inte finnas de problem med vadning av jokkar, som finns i de svenska fjällen.
Detta är Hütte Sandro Pertini. Jag fortsatte direkt förbi och stannade i stället vid Sasso Piatto Hütte.

Dag 7: Torsdag 8/7 1999 kl. 16:30 Vi har nu kommit fram till Comici, vilket betyder att vi troligen inte hinner tillbaka till Sellajoch 17.15 enligt planerna fast busschaffören är också med och vandrar, så vi kan inte missa bussen.	Efter Sasso Piatto vände de flesta turisterna som jag trodde, så det blev färre vandrare på stigen. När vi var framme vid Piza da Uridl, vilket bara var en gräskulle, tog vi paus med fika. Det var det en fin äng med blommor, där vi satt och fikade.
Från ängen vid Piza da Uridl hade vi en fin utsikt mot Sassolungo och den stig som vi skulle fortsätta på.
Vi tog fikapaus på ängen vid Piza da Uridl.
Sedan fortsatte vandringen till Col de Mesci, där några andra i vårt sällskap hade tagit fikapaus. Därifrån gick de neråt mot Mont de Saura för att ta liften till Monte Pana och sedan liften till S:t Christina. Vi andra gick vidare antingen via väg 526A eller en liten stig mycket nära bergsväggen.	Vid bergsväggen var det mäktigt att gå med berget Sassolungo lodrät rakt ovanför våra huvuden. Vi kom även på ett snöfält och fick för enda gången känna på snö. Därefter kom vi fram till Hütte Comici, här vi nu sitter och dricker en kopp kaffe. Här bygger man för fullt då det antagligen skall bli en ny Hütte eller utbyggnad av den nuvarande. Nu har vi c:a 2 km kvar till Sellajoch.
Vi gick under bergsväggarna från Sassolungo.
Där fanns även några snöfält. Berget stupade rakt ned.

Dag 8: Fredag 9/7 1999 kl. 12:00 I går kom vi iväg från Comici så pass snabbt att vi efter c:a 3 km och stenigt på slutet kom tillbaka till bussen 17.30.	Både upp- och nerfarten med bussen från Wolkenstein till Sellajoch var nog jobbig för busschauffören. Vägen var var smal, krokig och brant och det var mycket trafik.
Efter dagens vandring försökte några att flytta på bussen????
På kvällen var det som vanligt middag kl. 19.00. Maten är mycket bra, men det är inte så lätt att äta en tre rätters middag så sent. Dom som tror att man går ner i vikt under denna vandringssemester blir nog besvikna.	I morse hade vi frukost 7.30 och bussen gick iväg 8.30. I dag åkte vi med bussen upp till Wolkenstein. Därifrån gick vi 9.00 in i dalen Langental. De flesta skulle gå in i dalen och sedan vända om tillbaka. De kan sedan gå tillbaka till S:t Christina, ta lokalbussen eller vänta tills vår buss går tillbaka 17.00
Vi vandrar i full fart för att komma i kapp Örebro-gänget, som har startat från Wolkenstein.
Vandringsvägen går in i den långa dalen Langental.
Några av oss gick tillsammans med några från Örebro-gänget, som bor i Wolkenstein, uppåt på väg 4 från Langental och sedan utefter Dolomiten Höhenweg.	Det var mycket brant och jobbigt att gå uppför med en fantastisk utsikt ner i dalen. Kl 11.45 var vi sedan framme här i Püez Hütte, här vi stannar och fikar.
Väg 4 gick brant uppåt mot Dolomiten Höhenweg.
Vi närmar oss Püez Hütte.

Dag 8: Fredag 9/7 1999 kl. 18:30 Efter att ha fikat färdigt i Püez Hütte fortsatte de första av oss att vandra vidare kl. 12.20.	Det blåste en sval ostlig vind, var delvis mulet och 8 grader i luften. Vi var på höjden 2475 m.ö.h. Det var så pass kallt så det gällde att ha lite extra kläder med sig, vilket några saknade.
Vi hade en fin utsikt ner mot dalen Langental.
Vi mötte nu mer folk än tidigare, som kom från andra hållet. Det var i början rätt plant, men sedan blev det brant både upp och ner. Vid en brant upp mot Crespëina tog vi paus strax före 14.00. Här blåste det väldigt starkt.	Sedan fortsatte vandringen både uppåt och nedåt och det kändes ibland som att vandra i ett månlandskap, då det var kargt och stenigt. Så småningom gick stigen utför och vi såg Grödner Joch nere i dalen.
Vandringen gick delvis i ett mycket kargt landskap.
Dalen öppnade sig och längst ned såg vi Grödner Joch.
Vi fortsatte åt höger förbi bl.a. linbanan Pre da Cir och sedan uppåt till Dantercepies, där de första av oss var kl. 15.00. Några hade stannat tidigare och fikat och tog sedan linbanan ner till Wolkenstein, medan vi var några som gick utefter eller bredvid grusvägen ner till byn. Denna var mycket brant utför och inte lämplig för svaga knän.	Gruset på vägen var dessutom förrädiskt och gjorde att man lätt kunde ramla. Denna vandring ner tog c:a 45 minuter. Sedan hade en av oss påpassligt med sig en bärbar telefon och kunde ringa efter bussen, så att vi kunde lämna Wolkenstein 16.30. De som inte vandrat denna högväg hade lämnat Wolkenstein redan tidigare på dagen.
Vägen utför var ordentligt brant, vilket inte framgår av bilden. På vägen fanns förrädiskt grus, som gjorde att man kunde halka.
Nu har vi packat resväskorna för att lämna in dessa redan i kväll till bussen. I morgon är det väckning 5.30 för avresa 6.30.	Det är ordnat så att vi som flyger från München skall komma dit i tid och att de som vandrar i Mayrhofen kommer med vår buss. Vi får se hur det går i morgon.

Dag 9: Lördag 10/7 1999 kl. 15:15 Nu sitter vi på flyget ovanför molnen på väg hem, där det lär vara sol och över 25 grader varmt.	I morse kom alla upp till frukost 6.00 och bussen lämnade S:t Christina enbart någon minut över 6.30, så alla resenärer hade skött sig väl.
Vi lämnade hotel Touring, där vi bott i en vecka.
Vi lämnade ett mulet och regnigt Val Gardena. Nere vid motorvägen en knapp timme senare öste regnet ner och det blev dessutom dimmigt. Vi höll dock tiden och vid infarten till Zillerdalen och Mayrhofen klev vi som skulle flyga från München över i en väntande buss. De som varit i Mayrhofen bytte till vår buss för vidare färd till Hildesheim, där man skulle övernatta.	Vi var 9 st. i vår buss ute på motorvägen strax före 9.00 och trots långa köer på väg in mot München var vi framme vid flygplatsen 11.00 och hade god tid på oss till flyget 12.40. Vi har haft mycket tur med vädret under denna vandrarvecka. Man kan undra vad som hänt om vi uppe i bergen drabbats av dagens regn. Vandringsveckan har varit mycket lyckad och ger säkerligen mersmak för många, så det blir kanske en alpvandring även nästa år.

Error processing SSI file
Error processing SSI file