September

Vi har beställt en färdig resa av Prima Travel, så vi bor på hotell utefter leden och frukost och middag ingår samt frakt av bagage mellan hotellen och flyg ner till Frankrike och sedan upp igen från Spanien.

Pilgrimsleden har blivit mycket populär för vandring med runt 300 st., som vandrar varje dag. De flesta lär bo på vandrarhem och en del kanske tältar medan vi lyxar till och bor på hotell. Det blir naturligtvis dyrare men det är bekvämt och troligen ett måste, då vi ska springa utefter leden.

Vi har då enbart kortare joggingdress, vätskebälte och speciell springryggsäck på oss. I den finns de viktigaste papperen, pass och pengar samt nära 1 liter vatten och påse med russin/nötter. Dessutom har jag mobil, kamera, skavsårsplåster och en bok med beskrivning av leden. Jag har dessutom ett vätskebälte runt midjan med 5 flaskor, som tillsammans rymmer 1 liter vatten.

Nu sitter vi och planerar lite om resan och ska sova sedan för att vakna tidigt i morgon, då taxin kommer kl. 4 för avfärd till Arlanda där flyget går 06.30.

Dag 1: Lördag 15/9 2007 kl. 14.00 Vi kom upp i morse kl. 03.30 och klädde på oss och taxin väntade strax före kl. 04. Efter en snabb färd till Arlanda checkade vi in och sedan åt vi lite fika innan flyget lyfte kl. 06.30 till Amsterdam. Där bytte vi till flyg mot Toulouse, där vi var kl. 11.30. Sedan gällde det att hitta in till järnvägsstationen. Vi frågade i informationen om färdmedel. Det gick en buss utanför vid skylten Novette-Toulouse. Man köpte bussbiljetten i ett litet kontor intill och ej på bussen. Det kostade 4 euro och gick på c:a 20 min till gare Routiere, som var sluthållplats.

Från busstationen gick man c:a 200m utefter kanalen söderut till järnvägsstationen Gore Motabiau. Där var det köer till biljettköp och man väljer helst en lucka, där dom pratar engelska vilket inte många gör. Av en slump sa jag att jag var 60 år och fick då 10 euro rabatt, inte illa. Så biljetten för mig till Jean de Pied de Port kostade 31 euro och för Sandra 41 euro. Tåget går till Irun, men vi ska kliva av i Bayonne och där ta ett litet tåg sista biten. Ute är det soligt och c:a 26 grader. Vi funderar lite på vilken sträcka vi ska ta i morgon. Det finns en lite enklare och troligen större vägar och en annan över bergen med 1200m stigning och en härlig utsikt.

Här väntar vi på flyget.

Man måste vara i gång tidigt.

Nu sitter vi på tåget till Bayonne.

Fina säten och humöret är på topp.

Busskarta från flygplatsen i Toulouse till järnvägsstationen Gare Matabiau.

Här är vi i Bayonne och tåget till Saint Jean Pied de Port har kommit.

Dag 2: Söndag 16/9 2007 kl. 17.30 Vi kom fram i går med tåget till Bayonne 17.45 och en halv timme senare gick ett mindre tåg upp i bergen. Det var ibland branta berg runt om och djupa dalgångar men när vi kom fram till Jean de Pied de Port var det en platt dalgång. Klockan var 19.30 och solen höll på att gå ned. Som tur var så var det fortfarande ljust och lättare att hitta då. Vi gick genom hela samhället på 15-20 min och hittade så småningom hotellet. Middag serverades från kl 20, men vi gick först upp på rummet och duschade och bytte om. Det var väl ingen bra kvalitet på rummet precis med saker som var sönder, men det fick duga. Vi gick ner och serverades en god 3-rätters middag, som smakade bra. Bredvid oss satt faktiskt ett annat svenskt par, som skulle gå samma som vi men ytterligare en vecka. Vi hade mycket trevligt samtal med dom och utbytte erfarenheter. Vi hade ställt klockan på 7.00 då frukost var 07.30. Då var det fortfarande mörkt ute. Till frukost fick man en klassisk fransk frukost, d.v.s. croissant och painriche med en kopp te. Inte mycket att stoppa i magen, då man ska springa 26 km. Vi smörjde in oss noggrant med solkräm och bar sedan ner våra väskor, som skulle hämtas för transport till nästa hotell. En kvart före 9 var vi klara att ge oss av. Det andra paret hade redan gått iväg via den enklare leden. Vi hade också bestämt oss för att springa denna. Det var dock inte lätt att hitta rätt ut ur samhället trots karta och bok. Vi hade fått en engelsk bok med detaljerad beskrivning av hela leden men det var inte mycket som stämde i början. Vi stötte på flera andra vandrare mest fransmän, som inte kunde engelska. Vi pratade med många och kom i väg rätt brant uppför på en liten asfaltväg. Här kunde man se det märke ett gult snäckskal, som finns hela vägen. Någonstans delade sig dock vägen eller så kom vi i väg fel i början, för det visade sig att vi hade kommit iväg på fel väg och kom in på den branta leden över bergen. Vi beslöt då att fortsätta där, för det var så vackert och för långt att vända om. Men det är ändå lite irriterande att inte ha exakt beskrivning, så man vet var man är. Många andra med andra kartor visste inte riktigt heller hur det var. Det där förföljde oss under en stor del av dagen, där man inte riktigt visste hur långt man kommit. Uppefter denna led skulle finnas ett bed and breakfast i Honto, men det såg vi aldrig till. Efter ett tag skulle man avvika från vägen och gå en stig hela tiden brant uppåt.

Det gäller att titta noggrant för markeringen av stigen var nu mest två målade linjer röd och vit, som på en del ställen var knappt synliga. Man skulle även lägga märke till om det fanns ett X, för där skulle man inte gå. När vi gått en bit på stigen kom den åter ut på en bilväg och det var bara att fortsätta uppåt. Efter bara c:a 50m såg Sandra en vattenkran på en stolpe, vilken såg ny ut. Här kunde vi tacksamt fylla på våra flaskor, som var tomma på vatten efter den branta stigningen. Solen sken och det var en fantastisk utsikt och underbar natur, så vi ångrade inte att vi råkade ta denna led. Efter ytterligare vandring stannade vi för att äta russin/nötter och dricka vatten. Det behövdes energi, då vi gått så mycket uppför. Det gick inte att springa något, då det var så brant. När vi sedan fortsatte runt krönet uppenbarade sig här uppe dagens guldgruva. Det var en krog med servering och övernattning. Mycket bra läge på denna och bra om man kände till den. Trots att vi nyss ätit så beställde vi juice och mackor. Det smakade bra och sedan gick vi mätta vidare. Det var många vandrare, som var på väg nu. Ibland planade det ut lite, så vi kunde springa. Så småningom gick vi av bilvägen och upp på en grässtig uppåt vid Croix Thibaut, där det var ett kors i sten. En bit upp på kullen tog vi paus bland hästar och får. Senare kom vi fram till spanska gränsen, där det var ett nytt ställe för att fylla på vatten. Här hade många vandrare stannat och det blev kö till vattenkranen. På den spanska sidan var markeringen av leden bättre med nya skyltar med det gula snäckskalet på blå botten. Fransmännen borde skärpa till sin skyltning på den franska sidan. Leden gick nu lite upp och ner och på något ställe lite geggigt, men det gick att ta sig fram. Sedan gick leden uppåt igen till dagens högsta punkt på drygt 1400 möh. Här var det en härlig utsikt neråt dalen mot Roncesvalles, dit vi skulle. Det var nu endast 4 km. kvar. Det var mycket brant utför och redan efter en halv timme var vi framme kl. 14.20. Det hade tagit c:a 5 och en halv timme. Vi kom fram till några stora byggander, som var hotell, vandrarhem, kyrka, kloster och restaurang. Det var här fullt med folk kanske för att det var söndag. Bagaget var redan här och vi fick nyckel till rummet. Vi har sedan duschat och bytt om och varit och druckit en öl utomhus och sett alla vandrare, som kommit. På hotellet fanns det tillgång till internet så vi kunde kolla vädret för de närmaste dagarna. Det kostade 1 euro för 18 min. Nu ligger vi och vilar och inväntar middagen kl. 20.30. Det känns bra i kroppen trots 26 km. jogging och vandring.

Vi är framme i Saint Jean Pied de Port.

Sedan gällde det att hitta hotellet.

Det här var vårt första hotell.

Tidigt nästa dag, tittar i boken hur vi ska hitta leden.

Solen är på väg upp över bergen.

Fortfarande rätt kyligt i luften.

Full fart uppför backen.

Och här blir vi fotade.

Det var en verkligt fin natur.

Sedan springer vi vidare.

Vi kom allt högre upp.

Lite bilder från ovan.

Oj, en krog med övernattning, härligt.

Vad ska vi beställa in här?

Juice och macka blir gott.

Sedan springer vi vidare.

Ibland stötte vi på kullar med får.

Större sällskap var ute på vandring.

Vägen slingrar sig uppefter kullarna.

Även hästar var ute på grönbete.

Här blev det kö vid vattenkranen.

Framme vid gränsen mot Spanien.

Vi springer vidare på den spanska sidan.

Vi är på resans högsta punkt 1400 möh.

Här träffade vi på två franska bröder.

Sedan bär det av utför mot Roncesvalles.

Framme vid Roncesvalles.

Det smakar bra med en öl efteråt.

Många besökare i Roncesvalles.

Inne på hotellrummet.

Dag 3: Måndag 17/9 2007 kl. 17.00 Vi fick i går en god 3-rätters middag bestående av salladstallrik, fläskkött och pommes frites samt glass. Till detta delade vi på en flaska vin och jag drack en kopp kaffe. Här nere är det inte standard med kaffe på maten, så det måste man beställa speciellt. I morse hade vi ställt klockan på 7.30, då frukosten var kl. 08.30. Under natten hade det åskat och regnat en hel del, så jag funderade på om man skulle ta med ett paraply, men det hade klarnat upp och solen var på gång, så den fick vara kvar. Vi blandade ihop var sin stor påse med russin och nötter, som är en mycket bra och energirik föda under joggingen. Dessutom fyllde vi på vatten ur kranen till flaskorna. Vi har inte haft några problem än så länge med kranvattnet på hotellen. Sedan gick vi ner och år frukost och här var det en bättre frukost än dagen före med lite allt möjligt. När vi var uppe på rummet igen och packade väskorna kom en kille, som skulle köra vårt bagage emellan hotellen under hela veckan. Dessa kördes nu direkt till Zubiri. Vi var klara kl. 9.15 och gick i väg på stigen till höger om vägen till Compostella, Det var en mycket fin stig c:a 1 meter bred och grusad under träd. Efter 3 km var vi framme vid Burguete. Här sprang vi ett tag på asfaltväg. Mitt inne i samhället träffade vi på det andra svenska paret, som hade bott på ett annat hotell i Roncesvalles. Här avvek leden från vägen och vi gick mindre vägar/stigar ut på landet. Det var även springvänligt, så vi kunde springa en hel del enligt våra planer. Hela vägen är det bra skyltat av spanjorerna, ofta med en cementstod och det väl synliga blågula snäckmärket. Ibland kan man även se ett rött och ett vitt streck och det kan även vara gula pilar. Efter en timme och 7 km. var vi vid Espinol. Här fanns en vattenkälla, så vi kunde fylla på vatten i flaskorna, men jag hade inte druckit så mycket då. Vi joggade vidare och passerade många vandrare, som startat tidigt från vandrarhemmet i Rocesvalles. Det var rätt stort och nästan 200 personer hade sovit i den stora sovsalen.

Vi kunde känna igen en del, som vi träffat dagen före bl.a. två bröder som filmade oss, så vi kanske hamnar på film på Internet. Efter ett tag kom vi fram till en skylt, där det stod 11 km till Zubiri. Här tog vi en längre paus och åt russin/nötter samt banan och kaka, som vi hade med från frukosten. Det känns inte som det fattas energi, men det går däremot en hel del vatten. Det var även varmare i dag än i går uppe på höjderna. Sedan fortsatte vi mestadels springande och kom till Erro, där det fanns en stor cementring, som man kunde sitta på. Vi stannade för russin och vatten tillsammans med många andra. Härifrån var det bara 3km kvar brant utför. Vi hade startat på drygt 900 m.ö.h. i Rocesvalles till drygt 500 meter här i Zubiri varav 300 höjdmeter var från Erro. Vi var framme kl. 12.45, så våra 22 km tog 3,5 timmar att springa. När vi kom ner till första byggnaden såg vi att leden gick direkt vidare till vänster, medan vi skulle gå in i samhället och leta upp vårt hotell. Ursprungligen skulle vi ha åkt taxi tillbaka till Rocesvalles, då man inte hade fått tag på hotellrum i Zubiri. Men i går morse hade man ordnat med rum här i Zubiri, så vi bor på hotell Gau Txori längst bort på genomfartsvägen. Först hade dom på hotellet lite svårt att hitta rätt rum eller vad det var. Det pratades en hel del men vi förstod ju inget och dom kunde ingen engelska som vanligt. Men efter en stund kom hotellchefen och allt ordnades upp. Vi hade en pool precis utanför fönstret men tyvärr svängde vädret och det kom regnskurar så det blev inget badande i poolen. Vi tog en promenad i samhället och träffade på det andra svenska paret. Dom hade dock ej uppfattat att det blivit ett hotellbyte och åker just nu tillbaka med bil för att hämta sitt bagage, som är i Rocesvalles. Här kan man kommentera att det är mycket bra att ha mobil med sig och att företaget som kör vårt bagage borde ha fått mitt mobilnummer, om något skulle hända. Det hade troligen blivit enklare för det andra paret om företaget haft deras mobilnummer och så måste man ju ha mobilen påslagen förstås. Nu tar vi det lugnt och inväntar middagen, som börjar redan från kl. 18.

Nästa dag fortsatte vi på en liten stig inbäddad i skog.

Innan morgonsolen kommit upp sprang vi genom Burguete.

Morgonpigga kossor som rusar förbi.

Och sedan väckte vi imse vimse spindel.

Ibland är det små asfaltvägar.

Eller plattbelaggda vägar.

Ibland fick man leta efter dåligt målade rödvita märken på träd.

Men ofta var det stenstoder med gula synliga märken på blå botten.

Skål i vatten.

Rast vid Erro med andra vandrare.

Dit ner till Zubiri ska vi 300 höjdmeter längre ner.

Nere vid Zubiri 300 meter lägre här sitter vandrare och vilar.

Vi går genom Zubiri till hotellet.

Framme vid hotellet Gau Txori .

Dag 4: Tisdag 18/9 2007 kl. 17.00 När vi skulle äta middag så satt redan Sten och Lillemor (det svenska paret) vid baren och drack en öl före middagen. Vi blev bjudna på var sin och gjorde sällskap en stund. Sedan skulle dom duscha och byta om då dom nu hade hämtat bagaget på det andra hotellet. Vi gick in i matsalen och åt paella, kalvfilé med pommes frites och glass. Sedan känner man sig ordentligt mätt ett tag. Ett antal andra vandrare satt också där och åt middag. Annars var väl de flesta vandrarna i vandrarhemmet inne i samhället. I morse hade dom frukost redan från kl. 7, men vi gick dit en halvtimme senare. Personalen här var nog de mest personliga vi mött hittills och vi blev t.o.m. bjudna på det vi drack till middagen dagen före. Ute var det rätt dåligt väder, nästan regn och 10-15 grader. Vi kom iväg 8.40 och joggade genom samhället och sedan söderut. Efter en halvtimme var vi varma och tog av jackorna. För min del hade jag i dag inte linne utan en T-shirt, då jag hade fått rött skavsår i huden under armhålan där armen nötte mot insidan av kroppen. Det mesta var dock läkt av att jag lagt på Aloe Vera, som är bra mot rodnader och brännsår. Sedan kunde vi jogga mest hela tiden, då det var rätt plant och bra stig/väg att springa på. Många vandrare hade börjat före oss särskilt från vandrarhemmet. Vi började känna igen en del bl.a. två franska bröder samt 4 kvinnor från Stockholm. De skulle gå till Pamplona och sedan åka hem. Här gick leden utefter floden Arga. Efter några km. var det en vattenkran, men jag fyllde bara på en liten flaska, då jag inte hade druckit så mycket vatten. När vi stannade till blev vi nästan frusna, då det var rätt svalt. Vi hade nu även fått rätt kraftig träningsvärk efter de två första dagarna, så efter en paus var det stelt i kroppen. Jag skulle tro att träningsvärken sitter i någon dag till och sedan blir vi starkare för varje dag.

Det var rätt lätt att följa leden, som oftast gick på grusad stig ibland under träd men ibland även på en asfalterad bilväg. Efter 12-13 km kom vi fram till en fin rastplats med bänkar och toalett och vatten. Vi fortsatte dock vidare på en smal stig uppåt, som gav en härlig utsikt. Löpningen gick så bra att redan kl. 11 var vi framme i Pamplona. Men det visade sig vara långt ifrån centrum utan vi var i en förort, så vi fick gå drygt 5 km till och det tog ett tag innan vi insåg att det var så långt kvar. Vi kom senare in på en väg upp mot en höjd och där fanns den ursprungliga gamla Pamplona, som verkligen var en charmig stad med smala gränder och gamla höga hus. Här stämde kartan bra, så vi hittade snabbt till vårt hotell och var där kl. 12.15 Så totalt tog det även i dag 3,5 timmar på c:a 22 km. Det visade sig dock att vi var lite för snabba då bagaget inte var här. Vi ringde de ansvariga och hörde att enligt kontaktet skulle transportföretaget se till att väskorna var här först kl. 16.00, inte så kul. Jag hade dock hotel voucher med i plånboken, så vi fick vårt rum och kunde duscha. Sandra ringde lite senare företaget igen för att höra hur det gick med väskorna och sedan hade vi dom redan kl. 13.30. Man kan säga att på sådana här resor och även andra kan det vara många små saker som påverkar mycket. Men hittills har det gått bra och vi var väl mest oroliga för att inte orka springa , få skador och att det kanske skulle bli för varmt. Men det har gått bra. Framöver ska det troligen bli soligare och varmare, så då får jag inte göra som i dag, då jag glömde att smörja in mig med solskyddskräm, men det gick ju bra då det mest var mulet. I eftermiddag har vi tagit en promenad och druckit en öl med smörgås. Nu är Sandra ute ensam på stan och shoppar. Sedan ska vi gå ut och äta middag på någon restaurang. Det här hotellet har ingen riktig matsal så idag ingår ej middag i resan.

Ägaren vid sin bar.

Vi är redo för en ny dag.

Här springer vi förbi ett industriområde.

Välbehövliga vattenkranar fanns ibland.

Många gick nu med regnkläder medan vi blev varma av löpningen.

Dessa två franska bröder träffade vi på lite då och då.

Vi träffade på 4 glada damer från Stockholm.

Och här ett par som bar delar av packningen på en kärra.

En proffsig rastplats med toalett, vatten och bänkar.

Här trodde vi att vi var framme men det var runt 5 km till gamla Pamplona.

Vi fortsatte utefter en å.

Träffade på andra vandrare.

Äntligen framme vid gamla Pamplona.

Den gamla staden var väldigt mysig.

Sedan tog vi en öl och macka.

Samt tittade runt på stan.

Från gamla stan var utsikt över den nya.

Med alla bergen runt om.

På kvällen gick vi ut för att äta.

Det var liv och rörelse med musik.

Dag 5: Onsdag 19/9 2007 kl. 17.00 I går hade Sandra hittat några käglor för jonglering på sin shoppingrunda. Sedan gick vi till ett stort torg, som vi hade sett tidigare. Där var mycket folk och även musik. Vi gick runt och letade restaurang. Det fanns många men de var oftast bara en bar och sedan skulle man sitta utanför äta. Då vi tyckte det var kallt, gick vi in i den enda med stor matsal. Där satt redan de fyra kvinnor från Stockholm, som vi hade mött tidigare. Vi beställde in en 3-rätters middag på pasta, kött, pommes frites samt en kaka efteråt. Man blev då ordentligt mätt. I morse hade vi som vanligt klockan på 7.00, då frukost var en halvtimme senare. Frukosten bestod här av både bröd, yoghurt och lite annat. KL. 8.40 var vi klara och gav oss i väg. Det var helt klart och bara 8 grader medan solen var på väg upp. Vi sprang först någon km genom Pamplona, innan vi kom ut på landet. Vi passerade byn Cizur Menor efter några km .

Så småningom gick det rätt så brant uppför. Vi skulle då från 415 m.ö.h. upp till 780 m.ö.h. vid Alto del Perdon. Det är högst upp på ett berg, där man byggt en stor vindkraftspark, som förser Pamplona elström. Man kunde även se flera vindkraftverk på andra berg. Det var en pampig syn, så här har spanjorerna kommit långt med denna utbyggnad. Strax före kunde vi även fylla på våra flaskor med vatten. Solen sken men det var en kall frisk nordlig vind här uppe, så vi hade tagit på jackorna igen. Sedan gick leden på besvärlig kullersten utför i någon km innan det planade ut. Vi tog där nere paus för att äta russin/nötter och dricka vatten och vila en stund. Sedan sprang vi vidare genom byarna Uterga, där det också fanns vatten, samt genom Muruzabal och Obanos där det fanns vandrarhem med restaurang i slutet av byn. Vi var sedan framme här i Puente la Reina kl. 12. Det tog då 3.20 timmar att springa de c:a 24 km. Vi hade tur denna gång, då väskorna just hade kommit hit. Vi gick upp på rummet och tvättade upp smutsiga kläder och hoppas att dom hinner torka till i morgon. Sedan efter en dusch och bad för Sandra tog vi först var sin stor öl med smörgås och gick sedan ut på byn. Solen sken och det var nu 24 grader, fast det kändes svalt i skuggan. Nu ligger vi och vilar inför middagen.

Vi hade träffat på dessa tre spanjorer redan första dagen.

Sedan fortsatte vi genom en park på vår väg ut ur Pamplona.

Här träffade vi på våra svenska vänner.

I bland var det bara en liten gul pil.

På väg över alla åkrar.

Sedan uppför mot bergen.

Stora upplöjda åkrar med en borg.

Uppe på berget finns en vindkraftspark.

Fin utsikt med Pamplona längst bort.

Snart uppe på toppen.

Strax före toppen fanns en behövlig vattenkran.

Ett flertal vindkraftsparker ger Pamplona den el man behöver.

Där uppe fanns några konstiga figurer.

Vindkraftverk kan vara tjusiga.

Sedan bar det av utför berget.

På språng genom byn Uterga.

Obanos med vandrarhem och restaurang.

Samt en kyrka i byn.

Framme vid hotellet i Puente la Reina.

Efter en dusch smakade det bra med en öl och macka.

Sedan tog vi en promenad i samhället.

Här passar man på att torka tvätt.

Dag 6: Torsdag 20/9 2007 kl. 16.30 När vi gick ner till middagen i går hade just Sten och Lillemor kommit dit, så vi satte oss tillsammans och hade trevligt samtal under middagen. Tyvärr kan som regel inte spanjorer engelska och inte heller fransmän. Det är mest andra nationaliteter, som kan engelska. Men det är ju naturligtvis enklast för oss om vi får prata på svenska. Det var en rätt enkel meny och för min del valde jag sallad, stek och pommes frites samt glass till efterrätt. Till detta delade vi på en flaska vin, som ingick i priset. Maten är inte speciellt imponerande. Huvudrätten innehöll enbart en köttbit och lite pommes frites. Ingen sallad ingår i denna men jag hade därför som förrätt valt en salladstallrik. Köttet är inte kryddat alls, men som tur var så fanns denna gång salt och peppar på bordet, så man kunde krydda lite. Vi somnar i regel rätt tidigt och får 8-9 timmars sömn. I morse hade vi som vanligt väckning till kl. 7.00 och gick ner till frukost kl. 7.30. Denna var rätt varierande och man kunde välja lite av varje. Vi tog på oss vår springdress och packade ryggsäckarna med russin/nötter och 1,7 liter vatten, som vi tar från kranen vilket fungerat utan magproblem. Jag har dessutom plånbok, pass, mobil, bred häfta, skavsårsplåster, liten handduk och extra sockar. Vi packade de stora resväskorna och tog ner dessa till receptionen. Där var väldigt mycket bagage, så både hotell och transportföretag tjänar en del pengar på oss vandrare. En liknande led som detta borde finnas i Sverige som t.ex. Mälaren runt. Vandringarna på Pilgrimsleden här har blivit ett värdefullt tillskott till turistindustrin i Spanien. Därefter gav vi oss i väg i den uppåtgående solen kl. 8.25. Det var klart väder och mycket svalt, kanske ner mot 0 grader. Efter 5 km. kom vi fram till Maneru. I början på leden var en brant backe men sedan var det rätt plant. Det var ingen tjock skog utan ett öppet landskap, vilket jag tycker om. Det påminner om de svenska fjällen. Sedan vara det bara 2.5 km till Cirauqui, som syntes högt upp långt i förväg och såg väldigt fint ut. Därefter lite upp och ner till Lorca. Hela tiden sprang vi om många vandrare, som kände igen oss och vi lärde känna en del också.

I Lorca fanns en restaurang men vi gick till slutet av byn och satte oss i solen på en stensoffa och tog paus. Det var varmt och skönt där, så jag tog av tröja och solade kroppen ett tag. Vi behövde russin/nötter nu och extra vatten efter 13 km. löpning. Vi hade hittills sprungit med jackor på hos men tog nu av dessa och sprang enbart i T-shirt, då det blivit varmare. Sedan fortsatte leden 5 km till Villatuerta och sedan 4 km till Estella. Vi kunde inte hitta någon vattenkran under denna del av leden, så jag hade druckit upp nästan allt vatten. Estella är en rätt stor stad på 13000 invånare. Vi avvek från leden och gick över en bro till höger in mot stan. Vi var där kl. 11.40, så dagens 22 km gick på 3.15 timmar. Vi hade sprungit på rätt fort i mitten och blev lite slitna mot slutet, så vi borde kanske ha lite lugnare tempo. Något att tänka på särskilt på lördag, då det är 28 km och kanske regn. Vi gick vidare genom huvudgatan och letade oss med en karta fram till hotell Yerri, som ligger en bra bit från leden. Det verkar konstigt nog inte finnas så många hotell här, enligt en karta vi hittade här på hotellet, men enligt den engelska bok vi har som hjälp ska det finnas många. Nåja vi checkade in med den voucher, som jag hade i plånboken. De ville även se pass, så man måste ha det med sig. Vi var här som vanligt lite tidiga så väskorna hade inte kommit. Vi vilade en stund på rummet och tvättade av oss värsta svetten . Senare tänkte vi gå ut och handla lite, men när vi kom ner så kom precis transportföretaget med våra väskor kl. 12.30. Det var ju bra, så kunde vi gå upp och duscha och byta om till riktiga kläder. Därefter gick vi ut och handlade lite dricka, godis, frukt och bröd att ha under eftermiddagen. Vi gick även runt lite i staden och satte oss utomhus vid en pub med en öl och macka. Nu hade solen värmt upp så det kändes skönt, men det var ändå bara runt 20 grader i skuggan, troligen svalare än normalt. När vi satt där kom ett par fram och undrade varifrån vi kom. Vi hade tydligen sprungit om dom flera ggr. Dom var från Mexico och Schweiz och pratade engelska, så vi fick ett trevligt samtal. De tycker det är för varmt att vandra i Spanien juli-augusti och skulle vilja ha alternativ, så jag rekommenderade Sverige. De vill inte, som många andra, gå med tung ryggsäck. Här skulle idén med vandring runt Mälaren och företag, som fraktar bagage, vara ett utmärkt arrangemang för dom. När vi fikat färdigt gick vi tillbaka till hotellet, så nu tittar vi på TV, vilar och äter godis.

Här lämnar vi på morgonen Puente la Reina med staty .

Vi gick på nya vägen bredvid den gamla bron i morgonsolen.

Vandringen fortsatte på liten grusväg.

Tjusig byggnad i Maneru.

Vi kom i kapp de filmande bröderna.

Långt bort samhället Cirauqui på en kulle.

Vi mötte många glada vandrare.

Här korsade vi en motorväg.

Landskapet är öppet som i svenska fjällen.

Här är det lunchpaus på russin och nötter i Lorca.

Strax efter halvtolv var vi framme i Estella.

Här fick vi gå genom staden för att hitta hotellet.

En liten flod flöt genom Estella.

Marknad på torget intill.

Eftermiddagen inleddes som vanligt med öl och macka.

Där fick vi besök av ett par från Mexico och Schweiz.

Dag 7: Fredag 21/9 2007 kl. 18.15 I går kväll var det middag så sent som 20.30. Man hinner knappt smälta maten tyvärr innan man ska lägga sig, men så är matkulturen här. Det var något kallt i matsalen, så det behövdes nästan jacka på. Vi hade nog ätit lite väl mycket godis, så det var svårt med all mat. Jag åt äggröra med svamp, goda kycklingbröst även denna gång med pommes frites (finns det inget annat till?) samt ostkaka till efterrätt. Vi hade även nu trevligt sällskap av Sten och Lillemor vid middagen. Sedan gick vi upp och lades oss direkt för att sova. Jag fick problem med sömnen denna natt, så det blev bara c:a 4 timmars sömn. Men det blir väl bättre i natt, får jag hoppas. I morse klev vi upp kl. 7 och hade frukost vid 7.30. Sedan hade vi packat och kom iväg en bit efter kl. 8. Det var nu mulet men varmare. Man hade pratat om regn i dag, så det skulle i så fall bli första regnet för oss. Vi gick genom Estella och kom ut på leden igen kl. 8.30. Vi hade vindjackor på, men regnet ville inte komma trots att det var dimmigt och svart runt om i bergen. Det var varmt, så jackorna åkte snart av. Jag hade haft en plastpåse runt kameran, men tog av den. Kameraremmen hänger runt halsen och är fastspänd på magen med bältet från ryggsäcken, vilket fungerar bra så att kameran inte slänger när man springer. Efter några km var vi vid den berömda vintanken i Ayegui vid klostret Irache. Där skulle finnas en kran med vatten och en annan med vin. Vattnet fanns men tyvärr kunde man bara få fram droppar med vin. Den tanken var ej fylld. Här träffade vi åter på de två bröderna med filmkameran. Sedan fortsatte vi på leden mot Azqueta. Leden var rätt bra att springa på och det var flera vattenkranar, så vattnet var alltid påfyllt. Vi sprang åter förbi ett par, som var från Estland och Sydafrika. Så det är många olika nationaliteter, men de flesta är nog spanjorer.

Några km senare var vi framme vid byn Villamayor de Monjardin. Därefter var det 12 km utan någon by fram till slutmålet Los Arcos. Leden gick oftast på en bred grusväg, så det gick bra att springa. Efter ett antal km tog vi paus med russin/nötter och vatten. Jag hade även burit med mig en baguette med korv i, som jag åt upp. När vi satt där, kom paret från i går från Mexiko/Schweiz gående förbi oss. Efter en kvarts paus sprang vi vidare och redan 11.30 var vi framme vid Los Arcos. De 21 km hade gått fort i dag på 3 timmar mycket tack vare en fin led. Sandra hade delvis lite problem med en ömmande muskel på vänster lår, men nu har det blivit bättre. För min del är träningsvärken nu helt borta, så det känns rätt bra men naturligtvis blir man trött och stel efter några mils löpning. Vi gick genom Los Arcos, som är ett samhälle på 1500 invånare och kom till hotellet. Där lämnade vi vår voucher och fick vårt rum. Detta hotell är nog det enklaste, som vi bott på. Rummet är litet men det fungerar. Bagaget hade inte kommit, så vi vilade ett tag och jag tog en dusch. Det dröjde med väskorna, så vi tänkte sätta oss nere vid puben med en öl, men just då kom väskorna kl. 14.00. Så vi kunde byta om till torra kläder och gick sedan ner och drack en öl med god smörgås ute på gatan. Det hade nu blivit riktigt varmt och solen sken nästan genom molnen. Därefter gick vi ut på byn och mötte Sten och Lillemor gående. De gick till hotellet medan vi gick in till ett litet centrum vid kyrkan. Där träffade vi på många vandrare, som vi blivit bekanta med. Eftersom vi är de enda som springer, så känner de flesta igen oss. Så småningom gick vi tillbaka till hotellet och då satt Sten och Lillemor fortfarande vid receptionen, då det blivit fel datum vid deras bokning av hotellrum. Jag vet inte hur det ordnades upp, då jag fick telefon från Sverige, men det är naturligtvis trist med praktiska omständigheter som inte fungerar. Nu har vi som vanligt legat några timmar och vilat och även tittat på cykel Spanien runt på TV. I kväll är middagen kl. 19.30, vilket man får tacka för. Frukost är däremot i morgon inte i detta hotell utan i någon pub intill.

Jag tappar vatten vid den berömda vintanken i Ayegui vid klostret Irache.

Här finns det även en kran med rött vin men det fanns bara några droppar att få.

Här var vi i kapp våra franska bröder.

Men synd att det inte fanns något vin.

Sedan springer vi vidare med regnmoln i fjärran.

Vi passerar ett glatt par från Estland och Sydafrika.

Vi passerar byn Azqueta.

Jag tittar fram bakom högt buskage.

Vid Villamayor de Monjardin stannade en del vandrare för fika.

I bland sprang vi genom stora fält med vinrankor.

I bland sprang vi genom stora lövskogar ofta på grusvägar.

Utan alla vattenkranar och alla markeringar hade det varit svårt.

I bland var det stora fårhjordar.

Här passerar vi en stor hög av höbalar.

Framme vid dagens slutmål, Los Arcos.

Det var många smala gränder i Los Arcos.

Vårt bagage kom senare vid 2-tiden på eftermiddagen.

Sedan var det dags för dagens öl och macka.

Här träffade vi åter på de filmande bröderna från Frankrike.

De unga spanska glada ungdomarna kom springande mot oss på torget.

Dag 8: Lördag 22/9 2007 kl. 18.20 Det var lite svårt i går kväll att välja middag, då meny var ett handskrivet papper på spanska. Men det löste sig då värdinnan tog oss in i köket, där vi valde bland grytorna. Det blev en soppa på kikärter först samt goda köttbullar i en sås som vanligt med pommes frites och en kaka efteråt. Vi fick husets vin från en jättestor tunna. Denna natt sov jag som vanligt och inte enbart 4 timmar bl.a. för vi hade fönstret öppet. Vi klädde direkt på oss springdressen och packade väskorna och tog dom till våning 1. Hotellet var helt tyst så vi lämnade rumsnyckeln i dörren. Sedan letade vi upp puben i närheten, där vi fick vår frukost, som bestod av en kopp te, en liten baguette och ett glas juice. Det var inte mycket denna gång. Vi kom iväg strax efter kl. 8. Det var helmulet lite dis men rätt varmt, så vi hade enbart T-shirt på. Vi tog det lugnt i början, då vi hade 28 km att springa. Efter 6 km kom vi fram till Sansol, 500 m.ö.h. så vi springer hela tiden på en högplatå med öppen fin natur. Det är lättsprungen bred grusväg blandat ibland med smalare stigar. En km senare var vi framme vid byn Torres del Rio. Men sedan var det 11 km utan några samhällen fram till Viana. Det var varmt så det gick mycket vatten men i Viana fanns vattenkranar på två ställen, så vi kunde fylla på flaskorna. Som vanligt sprang vi om många som både var okända men även nu många bekanta.

Nu var det 9 km kvar till slutmålet och det började bli fuktigt. Några km senare kom duggregn och sista kilometrarna på asfalt blev helt i regn. Vi sprang över floden Ebro och var framme i Logrono kl 11.50, så de 28 km tog 3.45 att springa. Med kartan letade vi upp hotellet, som var det finaste vi haft under hela veckan, riktigt lyxigt. Bagaget hade även nu inte kommit. Vi gick upp och duschade och vilade och halvsov en stund. Kl. 14.30 hade väskorna inte kommit, så vi gick ut med våra blöta springkläder till järnvägsstationen för att köpa biljetter till Bilbao. Det var tack vare Sandra, som vi gjorde det och det var bra för det gick inga tåg som passade. Vi skulle nämligen åka buss och mannen i kassan kunde ingen engelska alls. Det är en stor nackdel att nästan ingen här kan engelska inte ens ungdomarna. Vi lyckades hitta busstationen, där vi tittade runt en hel del och till slut kunde vi köpa bussbiljetter för i morgon till Bilbao av en kvinna, som kunde en aning engelska. När vi kom tillbaka till hotellet hade väskorna kommit och vi kunde byta till torra kläder. Sedan gick vi ut på stan. Logrono är rätt stor med 120000 invånare och det var mycket folk ute på lördag eftermiddag. Vi hittade en restaurang, där Sandra bjöd mig på födelsedagsmiddag, då jag fyller 61 nästa vecka. Det blev en stor panna paella för oss var. Det var riktigt gott och vi blev helt mätta. Sedan gick vi runt lite och vilar nu på hotellet.

Nästa dag hann vi i fatt Sten och Lillemor några km utanför Los Arcos.

Här träffade vi på en glad danska som planerade att gå hela pilgrimsleden.

Många vandrare på gång med Sansol i fjärran.

I bland måste man även springa på landsvägen.

Framme i Viana.

Här kunde vi fylla på med vatten.

Vi fick hjälp att bli fotade.

Stora katedralen i Viana.

Vi har nått fram till vårt slutmål, Lograno.

Det började regna allt mer men nu var vi framme.

Det fanns fina parker runt om.

Och även kyrkor vid parkerna.

På kvällen bjöd Sandra på födelsdagsmiddag.

Paella mmm, gott och mättande var det, tack så mycket.

Det var mycket folk ute på stan.

Man satt och fikade lite överallt.

Vi hamnade i något festtåg.

Med flera orkestrar på gång.

Dagen efter åkte vi med denna buss till Bilbao.

Här tar vi bussen i Bilbao ut till flygplatsen.

Dag 9: Söndag 23/9 2007 kl. 20.00 I går kväll gick vi ut igen en stund vid 20-21 tiden. Det var då fullt med folk ute och det visade sig vara sista dagen på en festvecka. Mycket musik och många var festklädda och även småbarn fick vara med. Det är roligt att se alla generationer vara ute på nöje tillsammans. Vi drack ett glas vin och satt ute en stund innan vi gick till hotellet och lade oss. Även denna natt var det svårt att sova bl.a. för festandet ute och en för hård säng. Vi gick inte upp i morse förrän kl. 8 och kunde sedan få äta bästa frukosten med skinka, ägg, flingor, bröd, juice, frukt, stekta ägg, bacon och ägg. Så ska det se ut. Sedan packade vi väskorna och gick mot busstationen. Bussen kom in kl 10.30 och vi hade ju redan köpt biljetter, vilka var numrerade. Dessa kostar 11,5 euro till Bilbao. Bussen åkte iväg kl. 11 och var framme kl. 12.30. Där gällde det sedan att hitta en buss till flygplatsen. Det gick bra vid en information, där en man i bakgrunden kunde lite engelska och ropade "twenty-nine". Så vi letade upp buss 29, där chauffören vill ha exakt 1,25 euro, för att man skulle få köpa biljetten.

Efter c:a 20 min var vi vid flygplatsen. Sedan åkte vi med flyget till Paris och bytte där till Stockholm. Det var rigorösa kontroller, där en del av oss även fick ta av skorna. Nu sitter vi på planet till Stockholm. Det här har varit ett mycket härligt äventyr och kan rekommenderas i första hand som vandring. Men vår löpning har gått bra utan några problem, så det blir nog fler gånger. Det var extra roligt att bli bekant med alla andra vandrare på leden. Hälsningar till alla trevliga vandrare. Så vi vill hälsa till de två franska bröderna med filmkamera, de fyra glada ungdomarna från Barcelona, de tre spanska männen från Gran Canaria, som vi träffade redan i Jean de Pied de Port. Vi hälsar även till den store buttre mannen från Australien, paret från Mexico/Schweiz, paret från Estland/Sydafrika, den glada danskan, tre unga spanjorskor från Navarra, mannen som gick baklänges utför backen, cyklisten som fotades oss och naturligtvis stort tack till Sten och Lillemor för trevligt sällskap hela veckan.

Error processing SSI file
Error processing SSI file