Analys av bl.a. miljö- och energimätningar med SIGS ANASYS AB presenterar |
|
Dag 1: Fredag 10/7 2009Eftersom jag bor i Blekinge, tog jag tåget till Svågertorp. |
Där fanns anslutningsbussar från Åland och västkusten, som mötte upp.
Denna resa var direktkörning, så jag försökte sova så gott det gick - inte vidare bra. |
Dag 2: Lördag 11/7 2009Vi kom fram till Sexten vid halv 3 på eftermiddagen. Då hade vi i stort sett rest ett dygn non stop från Svågertorp. Vi åt middag på hotellet där de andra, som bodde på hotell under veckan, skulle bo.Efter middagen bytte vi om till vandringskläder och kängor och gick till vår övernattningsstuga Talschluss-hytte. Vi gick på grusväg. Höjdskillnaden var ca 100 m. Det tog 1,5 timmar. |
Truppen består av 9 kvinnor och 3 män. Varför - kan man undra….
I stugan fanns kallvatten, men man kunde köpa varmvatten till duschen för 2.50 euro. Vi hade blivit informerade om att det inte var garanti att det fanns varmvatten eller dusch i alla stugor. Man lever ett väldigt primitivt liv på hütte-vandringar. På kvällen fick vi en tre-rätters middag. Vi blev tilldelade två 10 - bäddsrum, så tre, en mamma med två döttrar, låg i ett rum. |
|
|
|
Dag 3: Söndag 12/7 2009Vi vaknade upp till bedårande ögonfröjd med morgonsol över Einser Cima Uno. En topp på 2.699 m.Efter frukost samlade vår ledare, Maria Bylin, oss till "morgonandakt" Hon berättade om dagens vandring och lite historik om bergen. Avslutningsvis citerade hon en dikt som passade väl in på vad vi höll på med. Vi gick till Zsigmondy Comici-hytte på 2.235 m. där vi skulle övernatta. Sträckan var ca 5 km och med en sträckhöjning på 700 m. Det tog 2 timmar. Det var en väldigt ansträngande led, för det var bara konstant uppför. Leden var mest mindre grusväg, annars mycket grus och stenar. |
Vi åt lunch, sen var de flesta pigga på att göra en extra vandring till Carducci-hytte, där vi fikade.
Vägen dit var stenig och mycket snöväg. För min egen del tyckte jag det var lite pirrigt
att gå på skrå i snön. Jag var rädd att tappa balansen, så jag hade gärna "topp"-handen
i snön som stöd. Man fick hela tiden sätta kängerna i de upptrampade stegen framför.
När vi kom fram till fika-stugan skapade vi kö-kaos. Det var flera grupper som kom fram samtidigt och ville bli serverade. Höjdskillnaden mellan dessa stugor var 200 m. Vi såg några spaningshål i bergen efter 1:a världskriget. På vägen tillbaka såg vi en alp-sjö med snö- och isflak kvar i. Ledaren, jag och en annan kunde inte låta bli att prova ett dopp. Tillbaka till stugan väntade kvällsmat. På alla stugor råder hytte-ruhe mellan 22 - 06. På såna här vandringar fastnar man inte i bardisken. Alla gick och la sig kl. 21. Denna gång i 16 - bäddsrum. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Dag 4: Måndag 13/7 2009Vi gick till Byllele-Joch hytte, 2.528 m. På vägen dit såg vi murmeldjur bara en liten bit ifrån oss. Vi såg även mycket minnen från 1:a världkriget ; flera skyddsmurar och en befästning som ledaren och fyra till gick upp på toppen med hjälp av en trappa.Vi kom fram till hyttan vid 11-tiden, så vi la ifrån oss våra ryggsäckar och gick en led till Oberbachern-spitze, 2.675 m. Detta skulle bli vår högsta punkt under resan. På vägen dit gick vi genom en liten tunnel med skyttehål. Uppe på toppen hade vi utsikt 2,5 km ner kändes det som. Vi såg även byn Sexten. |
Väl tillbaka åt vi lunch, sen började vi gå mot övernattningsstugan Drei Zinne-hytte. Låg på 2.450 m.
Vägen dit var brant nerför.
Strax innan vi kom fram såg vi en ny alpsjö. Klart att vi inte kunde motstå ännu ett dopp. Denna gången var vi 6 modiga och här var nog vattnet 12-15 grader.
Drei Zinnen var magnifika. Tre toppar i rad på 3000 m. På kvällen gick några av oss upp på en topp som sträckte sig 100 m högre än stugan och fick en oförglömlig solnedgång på topparna. Rummen denna natt bestod av 2, 3 och 4-bädds rum. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Dag 5: Tisdag 14/7 2009Vi gick till Rifugio Auronzo 2.333 m. Vägen dit gick precis i närheten av Drei Zinnen. När vi var riktigt nära, såg vi klättrare på den mittersta toppen. Leden bestod av mest grusväg. Till och med bred nog för bilväg. Vi köpte mackor, både som vi åt på plats och som vi tog med som färdkost. Toaletten på denna stuga bestod av kaklat hål i golvet….bara att böja rejält på knäna.När vi var på toppen avpassset berättade Maria att vi nu lämnar Sexten-gruppen för att gå in i Cadini-gruppens mycket spetsigare toppar. Här finns Dolomiternas näst högsta topp, Antelao, 3.264 m. Den högsta, Marmolada, 3.342, kunde vi inte se. På grusvägen kom vi in i tjock dimma, men den lättade när vi lämnade stugan och började gå neråt. |
Först gick vi ner 500 m till 1.900 m. Då kom vi ner till skogen.
Helt annorlunda mot vad vi hade gått innan.
Sen började vi en brant stigning, ändå bara 450 m., men det var väldigt ansträngande. Vi gick även uppför genom ett snöfält. Sista biten innan stugan fick vi ta hjälp av vajrar. Det var en häftig upplevelse. Vi nådde övernattningsstugan Fonda Savio 2.367 m. Nu fick vi många goa skratt. Vi fick ligga på loftet - annexet. Först vanlig trappa. Sen uppför en stege med vindshål där ryggsäcken knappt gick igenom. Väl vid sängarna - två rum med 15 bäddar sammanlagt. Ingen taklampa, bara dagsljuset från två fönster. Ståhöjden var 1,40. En av våra sängar stod på tre ben. Det fjärde bundet i ett rep i taket. |
|
|
|
|
|
|
Dag 6: Onsdag 15/7 2009Dagens vandring var helt annorlunda mot innan. Höjdskillnaden var i stort sett det samma, men vi rörde oss ca 400 m upp och ner. Det var heller inte konditionskrävande, utan mycket mentalt.Det var vajer, stege och träbro. Riktig salamanderklättrning på händer och fötter, både fram och baklänges. Leden var stenig och lösgrus, så det till att hålla ihop gruppen och lita på framförvarande. Vi gick över fyra pass. Här kunde man även se de andra bergsgrupperna i Dolomiterna. |
När vi hade passerat sista passet, kom ett åskväder in, men det varade som väl var bara i tio minuter.
Efter sista stigningen gick vi ner till Citta di Carpi, 2.400 m. Där åt vi lunch. Där fanns en betesmark med fjällkor. Bakom betesmarken såg vi en topp med ett kors. Alltså gick det att ta sig dit. Nyfikna som vi var, började fem av oss utforska. Det var en stigning till Croda di Campodoro på 150 m. De sista 50 m. var vajerklättring rakt upp. Ännu en häftig upplevelse. Stugans sovrum bestod av 6 och 8 bädds rum. |
|
Dag 7: Torsdag 16/7 2009Tre andra i gruppen som inte hade hängt på gårdagens extratur, gick tillsammans med ledaren upp på toppen innan vi började vår dagsvandring. Två bergsgetter distraherade oss medans Maria höll sin dagliga andakt.Vi gick ner till Hotel Cristallo, 1.383 m. Vägen dit var skogsväg med en hel del blomsterängar. Där åt vi lunch. Sen skulle vi ta oss till övernattningsstugan Rifugio Vandelli, 1.928 m. |
Det blev en mycket ansträngande stigning, för det var så kvavt och hög luftfuktighet.
När vi gick förbi fjällbäckar, passade jag och någon till på att fylla våra flaskor.
Ingen risk om det bara är fors i vattnet.
Väl framme glömde man allt jobbigt. Strax innan stugan kom vi fram till Lago Sorapiss. Och vilken syn! Helt turkosblå sjö insprängd mellan bergen. Detta kunde vi inte motstå. 9 st. badade i ca 10 gradigt vatten. Här var nog den plats som blev mest fotad under resan med all rätt… Stugan bestod av 6 och 8 bädds rum. |
|
Dag 8: Fredag 17/7 2009Jag och några till gick till sjön i soluppgången. Helt fantastiskt vackert när bergen speglar sig i detta blåa vatten.Vi lämnade Cadinigruppen för att vandra i Sorapiss-massiven. Frukosten idag bestod av marmelad-buffé. Tur att vi hade en lätt vandring framför oss. |
Bussen körde oss sen till samhället Misurina.
Jag hade svårt att acceptera detta miljöombyte. Vi hade rört oss bland naturen
och tysnaden och träffat ca 40 personer som mest på en gång.
Vi gick till Tre Croci, där bussen hämtade oss. Dagens etapp var skogväg med vajer och trappa. Fallhöjd ca 100 m. |
|
|
Dag 9: Lördag 18/7 2009Sista natten låg vi på hotell i byn Sexten. På natten kom ett dundrande åskväder in som skapade översvämmningar. |
Vi hade en kolosal tur att det inte
kom när vi rörde oss uppe bland bergen. Våra leder vi hade gått, var med all säkerhet oframkomliga.
Denna resa gav mig otrolig mersmak. Inga hotell-vandringar så länge jag klarar av hytte-vandring! |
Tillbaka
Vandring i Jämtland mellan Storulvån, Blåhammaren och Sylarna 2015
Vandringar och utflykter i Höga Kusten 2014.
Vandring på Kungsleden från Saltoluokta till Kvikkjokk förbi Rapadalen och Sarek 2013.
Vandringar från fjällstationen Storulvån i Jämtland 2012.
Vandring från vandrarhemmet i Abisko Östra, Abisko 2011.
Tältning nära Lapporten, Abisko 2010.
Ensamvandring omkring Kebnekaise 2009.
Vandring utefter norra Padjelantaleden 2006.
Jämtlandsfjällen runt 2005.
Abisko - Allesjaure 2001.
Musikfestival i Saltoluokta 2000.
Sylarna med toppbestigning 2000.
Vandring i Abisko i september 1999.
Toppbestigning av Kebnekaise via Västra leden 1999.
Toppbestigning av Kebnekaise via Östra leden 1998.
Fjällvandring med toppbestigning av Kebnekaise via Västra leden 1997.
Storulvån - Blåhammaren -Sylarna - Storulvån 1994.
Nikkaluokta - Kebnekaise - Vakkotavare 1992.
Abisko - Kebnekaise - Nikkaluokta 1991.
test Vandring i Sarek, Saltoluokta - Mikka - Akka 1990.
Vandring i Jotunheimen/Norge och bestigning av Besseggen 2012.
Vandring i Nepal upp till Mount Everest Base Camp 2011.
Vulkanvandring På Sicilien och öarna norr därom, Italien 2010.
Vandring i Sexten i Italien 2009
Vandring i Corvara i Italien 2008
Pilgrimsleden 1 Spanien 2007
Vandring i Österrike runt Haus im Ennstal 2007.
Vandring i Val di Fassa i Italien 2005
Vandring på Sardinien 2000
Vandring i Val Gardena i Italien 1999
Vandring i Mayrhofen i Österrike 1998
Error processing SSI file