Statistik, enkäter och marknadsundersökningar med SISS
Analys av bl.a. miljö- och energimätningar med SIGS
ANASYS AB presenterar
Tillbaka

Av Hans Nilsson

Påsktur i Kebnekaiseområdet 1999.

Jag är en kille på 36 år som har hållit på att vandra sedan ifrån min 15 års dag. Först då vågade föräldrarna släppa iväg mig och min kompis till norska fjällen. Sedan dess har det blivit en till två gånger om året som jag är uppe till fjälls. Har varit lika mycket i norska som svenska fjällen både sommar som vinter. På senare tid har jag haft svårare eller kanske inte viljan har funnits att skaffa vandrakompis. Så se upp jag kanske anmäler snart som vandra kompis, se det som ett hot eller tillgång :-)

Material

Jag säger bara en sak, köp GORE-TEX regn/vind kläder. Fungerar alldeles utmärkt i våran kyligare fjällväder, för de ska fungera måste omgivningstemperaturen vara lägre än kroppstemperaturen. Ska man sen springa eller hålla på med riktig tung fysikt aktivitet, vilket inte fjällvandring ska vara enligt mig, får man alt skaffa andra plagg. Om man bosatt uppe i norr, rekommenderar jag ventile anorak till vintern.

Skor kan man hålla på träta i all oändlighet, men jag tycker grovt ungefär så här. I Sarek använd stövlar och i Kebnekaise området kängor. Jag har införskaffat mig ett par "vattentäta" kängor från Boreal, otrolig sköna och stabila (klarar stegjärn). Men lite tidigt för att uttala mig om kvalité, men har hört av andra att de blir smutsiga och förlora där med sin andningsförmåga, däremot står det pall mot läckage.

Dagbok

Skriver inte särskilt ofta dagbok, men gjorde så i vintras till annan person som undrade vad man gör i fjällen på vintern.

Dag 1; 28/3

En fin varm, en tidig vårdag. Många är ute och promenerar på Vätter stranden när jag går till järnvägstationen. En och annan tittar konstigt på mig, när jag kommer med skidorna på axeln. Konstig färdväg denna gång. Buss till Växjö, sen tåg till Hallsberg. Där byte till nattåg.

Dag 2; 29/3

Nattåget forsätter till Narvik !, inget byte i Kiruna. Tåget har alltid varit försenad till Kiruna så och denna gång också, 1 timme. Väl framme i Abisko, blir jag lat och går till turisthotellet. Checkar in och går köper vykort, bäst att skriva före man försvinner ut i ociviliserad värden. Sitter ute och njuter av värme från solen, dagsmejan är kraftig. Kan inte låta bli och ta en tur med skidorna före middagen. Tre rättes i restaurangen, bäst att äta upp sig före det blir enbart frystorkat.

Dag 3; 30/3

Nästan klarblått, någon plus grad. Lite snö gör att jag väljer att åka i forsen Abiskojåkka. Passerar fallen i forsen med att klättra över stora fint skulpterade isblock. Ibland måste jag lämna forsen för vissa av fallen är för svår fortsera och ibland räcker det att ta av sig skidorna och gå. Väl uppe i Abiskojaurestugan blir det rast. Pratar med stugvärden, han bor där med fru och två barn. Han har spänt för sitt hundspann ska ut med lillgrabben på en tur. Klockan är bara mitt på dan, det kliar i benen, bestämmer mig att fortsätta till Unna Allakasstugan. Fortfarande ganska lite snö, åker på Kamajåkka. Blötsnön är påtaglig på vissa ställen, men isen verkar säker. Sakta ökar snödjupet.

Dag 4; 31/3

Klarblått, några minus grader. Tar fram skärm mössa, rädd för att bränna mig i solen. (Vilket jag bitter ångrar senare). Försöker ta mig uppför sluttningen till Stuor Allalas. Men gårdagens blöt snö och nattens kyla, blir ett effektiv isskorpa. Tar av mig skidorna och försöker hacka mig in med kängorna, skulle ha tagit med stegjärn. Förflyttar mig Stuor Allalas branta parti, där stenar sticker fram i mellan isen. Börjar en mödosam klättring med skidorna fastspänt på ryggsäcken. Ca 1km i horisontal plan och 250 meter i höjdmeter tog mig 1.5 timmar. Väl uppe på platån, blev det fin skarföre. Backen ner till Alesjaurestugan blev en höjda upplevelse, fina telemarksvängar i en perfekt snö. Man skriker ut sin glädje, olala.

Dag 5; 1/4

Hård vind med tjock snö fall, sikt lika med noll. Tänkte åka Vistas stugan, men avvaktar. Vill inte gå in själv i dalen, finns inga ledkryss. Efter ha hört på väderrapport bestämmer mig att vänta en dag. Tar en lätt packning och åker mot Tjäktja. Motvinden är hård, men envisar att gå på. Enda som jag följer är de röda ledkryssen, inte så roligt. Åker tillbaks Alesjaurestugan. Hugger ved och hämtar vatten, för att ta ett bad och värma i vedbastun.

Dag 6; 2/4

Hård vind men lite nederbörd, sikt dålig men bättre än igår. Gick runt bland andra gäster och frågade om de skulle till Vistas. Hittade ett par, men de trodde inte skulle orka att gå den långa sträckan i den här väderleken. Istället ville två tjejer att jag skulle leda dem till Tjäkta, där jag var nästan igår. Jag tog på mig ledarskapet efter en viss övertalning, vad gör man inte för fjällsäkerhetsverket. Blåsten fortsatte men sikten blev alt bättre hur längre dagen blev. Vi (jag) spårade oss fram i den djupa ny snö från igår. Men alla kom fram till Tjäktastugan. I Tjäkta låg fem ungdomar från England i magsjuka. Nog hade man lust att dra, men att spåra i djupsnö över Tjäkta passet var för jobbigt idag.

Dag 7; 3/4

Hård vind men god sikt ibland. Först iväg, fortsätter själv min spårning i djupsnö. De som kommer efter har ingen nytta av att jag går först, de driver igen. Fin utförkörning i djup snö vid Tjäkta passet, sen bar det fort iväg till Sälkastugorna. Väl framme i Sälka läggs locket på, molnen dalar och sikten blir mycket dålig. Tar fram min speciella påskaftonmat, rökt kassler, ris med vitlöksås. Blev bjuden på vitt vin som några skoter åkare hade med sig. Träffade en värds mästare i orientering, Gunilla Svärd och hennes kille. Stämningen i stugan var god.

Dag 8; 4/4

Hård vind med byar till brutal. Tjock dimma. Vill åka till Nallo stugan, de har varit mitt mål för hela resan. Men varför åka dit när man inget ser, avvaktar igen. Men inte går det att sitta inne för det. Bestämmer för att se hur långt jag kan komma upp på Sälka toppen. Sikten är noll, tar ut kompas gång norr om ravinen som går upp till sjön. Åker på kompassen till jag når slutningen, följer slutning söder ut till ravinen. Klättrar på skrå uppför ravinen och följer den till sjön. Håller mig norr om Mielkerieppetjåkka, går på känsla till jag tro mig finna den naturliga dalklyftan upp till den mindre slutningen före toppen. Klättrar ett bra tag, före jag bestämmer att vända åter. Hur högt jag kom det vet jag inte. Åter vänder ner samma väg. När jag kommer ut på slätten mot Sälka stugan blåser det än mer och dimman är fortfarande tät samt att de har börjat snöa. Bergstopparna hade skyddat för den kraftiga vinden, därmed hade jag inte lagt märke till ökat vindstyrka. Bestämmer mig att gräva ner mig i bivak. Efter 1.5 timme har jag fått ett fint natthärbärge. Ingen mat kan lagas, äter lite russin och choklad.

Dag 9; 5/4

Blåst och dimma. Uppe tidigt, vill komma iväg. Sikten bättre, men jag ser ändå inte Sälka stugan. Men bestämmer mig att ta kompas riktning rakt på stugan. Ser stugan på ca 300 meter håll. Går in i stugan och gör mig en kraftig gröt frukost. Stugvärden kommer in och frågar hur jag mår och undrar om jag kan ta ett brev till stugvärden i Nallo stugan. Håker iväg till Nallo, fast sikten är noll men blåsten är också noll i dalgången. Kommer fram tidigt, får en möjlighet att torka alla våta kläder från igår. På sen eftermiddag spricker dimman upp och vädret blir fint men "fjäder" moln. Passar på att klättra på de branta långa slutningar som finns vid Nallo. En hel del vurpor i den mjuka snön blir det, men också fina s-format linjer efter lyckade telemarksvängar. Solnedgången är magnetfik, fortsätter att åka utför i skymningsljuset. En sådan här dag lever man ett helt år på.

Dag 10; 6/4

Lugnt men dimma varmt. Tänkte åka till Unna Räita, men avstår på grund av dimma. En farlig passage vid dålig sikt. Utan åker till Singi via Sälka. Dimman är total, går på kompas hela tiden. Vattnet i dimman fryser på mina skidglasögon, får skrapa dem titt som tätt. Får ont i huvudet, finns absolut inget att fästa blicken på förutom mina skidspetsar. Nerfarten till Sälka lättar dimman, molnen kommer ej så lågt. Dimman lättar desto närmare jag kommer Singi, de är som man känner uv-ljuset når ansiktet via de grå molnen.

Dag 11; 7/4

Snål blåst, kalt, molnigt. Skaren är hård, knöligt, svårt att klättra, himla fart utför. Dra förbi tre fransmän i utförsbackarna mot Kebnekaise. Vem skulle tro att man skulle göra det, fast de var kanske lite äldre än jag Färden gick så snabbt, så jag han göra en bestigning av Kittelbäcken och platån därpå. Var ingen ide att fortsätta mot Keb toppen, vädret för instabilt samt att det var hård skare.

Dag 12; 8/4

Hård vind, ibland mycket hård. -5. Kan glömma alt vad bestigning heter. Åker på dagsutflykt till Tarfala. Tarfala dalen skyddar en från vinden, är riktigt skönt. Träffar två som ska isklättra i dalen, de har många fall att välja på i år. Väl kommit ut dalen möts jag av ett snö inferno, snödrev och hård vind. För några år sedan mättes det upp 84m/s i byar på Tarfala forskning station.

Dag 13; 9/4

Grått. Hemfärd till Nikkaloukta. Hur närmare jag kom desto bättre väder, för att sedan bli klarblått. Och så hade de haft hela påsk, där ser man vad lite avstånd kan skilja en mellan bra och dåligt väder.

Dag 14; 10/4

Molnigt. Tåg försenad med tre timmar, för tågutspårning. Sj bjöd på alt i restaurang vagn samt på Växjö järnvägstation också.

Tillbaka

Error processing SSI file
Error processing SSI file